My angel - del 18

Tidigare: - Det var mamma, hon ville att jag skulle komma hem nu, sa jag.

- Okej, om du vill kan du ta hem kläderna så länge och lämna tillbaka dem senare, sa Sum och log varmt.

- Tack så mycket, sa jag och hämtade mina blöta kläder.

- Det har varit väldigt kul idag, sa Sum när jag kommit tillbaka.

- Det tycker jag med, hoppas vi syns snart, sa jag och gick fram för att krama henne.

När jag kramade henne kändes det som om jag skulle kunna hålla om henne för evigt. Hennes värme spred sig över hela mig och jag kände att jag fick fjärilar i magen, jag ville att det Edvin sa när jag kom skulle vara sant…

Summers perspektiv:

När Cody hade gått väntade jag och Edvin på att mamma och pappa skulle komma hem. Efter några minuter stannade en taxi vid vårt hus. Där klev mamma och pappa ut, solbrända, glada och med två stora resväskor. Jag och Edvin skyndade att gömma oss som planerat när vi hörde fotsteg på trappen. Vi hörde dörren öppnas och mamma och pappa kom in.

- Hallå, är det någon hemma? Frågade mamma med glad röst.

- VÄLKOMNA HEM! Skrek jag och Edvin och hoppade upp från våra gömställen.

Vi sprang fram och hälsade de välkomna, de blev förvånade och nästan lite rädda.

- Hej!!! Sa mamma och kramade om oss.

- Hej mina älsklingar! Sa pappa och kramade om mig och Edvin efter mamma.

- Jag och Edvin har en liten överraskning till er, kom med här, sa jag och ledd med dem in till vårt ”fina” matrum.

- Vad gulligt av er, vi älskar er! Sa mamma och kramade mig lätt.

- Ja, vi ville ordna någon slags överraskning och då blev det en trerätters middag, sa Edvin.

Mamma och pappa slog sig ner och jag och Edvin serverade förrätten. De såg väldigt stolta ut när de såg tallrikarna eftersom ingen av mig och Edvin är så förtjusta i att laga mat.

- Har ni gjort detta för oss? Frågade mamma.

- Ja, speciellt för er, men berätta nu om er lilla tripp! Sa jag och började äta.

- Det var jättehärligt, vi solade, åkte på massor av guidade turer och hade en bra riktigt bra tid tillsammans.

Sa mamma och såg ut att längta tillbaka vilket hon säkert gjorde.

Mamma och pappa nästan fyllde i varandras meningar om vad de har gjort under deras semester. Om någon annan skulle ha lyssnat på dem skulle den inte tro att de bara varit borta i en vecka.

När vi hade ätit klart frågade mamma frågan som jag inte ville att hon skulle ha ställt.

- Sum, var har du lärt dig att laga denna mat, när lärde du dig att laga såhär god mat? Frågade mamma fundersamt.

- Cody hjälpte oss, sa jag lite tyst eftersom mamma inte gillar att jag tar med killar in i huset utan att hon vet om det.

- Va! Cody Simpson? Frågade mamma chockat.

- Ehm, ja… sa jag och hoppades på att hon inte skulle skälla ut mig.

- Har han varit här idag? Frågade mamma med uppspärrade ögon.

- Ja, han gick några minuter innan ni kom hem, sa jag lite lugnare.

- Jaha, hjälpte han bara till? Frågade mamma och hon såg till och med glad ut.

- Ja, vi tre hade jättekul, eller hur Edvin? Sa jag glatt.

- Han är jätteschysst, sa Edvin.

- Jaså, då skulle jag gärna vilja hälsa på din nye vän, sa mamma intressant.

- Nej, vi är inte kompisar, utan han ville bara hjälpa till, sa jag och hoppades hon skulle ändra sig.

- Okej, ska vi duka undan? Frågade mamma och reste sig upp.

När maten var undanplockad satte vi oss vid tv:n och jag smsade Cody.

”Middagen blev en succé! :D” Skrev jag.

”Bra, så de gillade mina räkor? ;)” Skrev han tillbaka.

”Ja, de älskade allt”

”Jag kanske ska bli er hemmakock? :)”

”Det skulle jag vilja se, dig i kockmössa…xD”

”Okej, kanske inte det… btw, du har inte glömt dansstegen som vi övade på va? :D”

”Nej, de sitter stenhårt”

”Ska jag tro på det? Nej! ;)”

”Så du tror mig inte? :o”

”Nope, du får spela in en film på din mobil och skicka den till mig, då tror jag dig”

”Hahah, den kommer snart då :)”

Jag gick upp på mitt rum och ställde mobilen på högkant så jag kunde filma mig själv. Dansstegen satt stenhårt som jag sagt och jag skickade videon till Cody.

”Nu tror jag dig… :D”

”Bra det! ;)”

”Vad tyckte din familj om dina kläder förresten? :D”

”De garvade ihjäl sig när de såg jb-tröjan… Tur att jag har normala kläder på mig nu…”

”Det skulle jag vilja sett :D Vi syns nästa vecka ;)”

”Ja det gör vi, eller tidigare… ;)”

NÄSTA DAG:

När jag kom till skolan i mina mörkblå jeans som var uppkavlade och en ljusblå t-shirt med tryck saknade jag Tiff. Mamma hade sagt igår att jag fick hälsa på henne på loven för hennes pengar, det gjorde mig överlycklig.

Idag var det bara jag och Ash eftersom Sarah skulle vara borta idag hos sin mormor och morfar.

Jag och Ash stod vid skåpen när Brook kom.

- Vet du Sum, jag såg Cody Simpson i helgen, vad har du gjort i helgen då? Övat på din nördighet… sa Brook stolt.

- Det var väl inget, kom med något bättre att skryta med! Sa jag och slog igen mitt skåp.

- Som om du har något bättre?! Sa Brook.

- Jag såg också Cody i helgen, jag har faktiskt hans nummer, sa jag men ångrade mig i samma sekund.

- Bevisa det! Sa Brook och kollade in i mina ögon.

Min hjärna letade efter något att slå min skalle med, hur kunde jag vara så dum att säga det? Nu kommer hon att utpressa mig så att hon får hans nummer också, jag får väl ljuga att jag inte har det.

- Nej det kan jag inte… sa jag och försökte låta ledsen.

- Visste väl det, sa Brook och lämnade oss.

- Fy vad hemsk hon är, sa Ash när vi började gå på fysik salen.

- Ja, men man börjar vänja sig… sa jag och öppnade dörren till den nästan sönderslagna salen av alla experiment.

- Ska de inte renovera denna sal? Frågade Ash.

- Jo, de ska väl göra det nästa vecka? Sa jag och medans vi satte oss vid ett av de vita slitna borden.

Idag skulle vi experimentera med olika vätskor, jag och Ash hällde fel, så vår svämmade över.

Dagen var rolig, vid varje lektion gjorde någon av oss fel, fel så att hela klassen skrattade. En underhållande dag helt enkelt. Jag och Ash slog igen våra skåp med ett leende.

- Ash, kan inte vi vara idag? Frågade jag.

- Jo, hos vem? Frågade hon.

- Kan vi vara hos mig, då kan vi spela mitt nya wii-spel, sa jag.

- Har du fått det nu? Det måste vi göra, sa Ash när vi gick ut ur skolbyggnaden.

När vi gått till grindarna såg jag någon jag kände igen och det var inte vem som helst…

Vem var det hon såg…? (bilderna avslöjar inget om någon trodde det ;) Ni får svaret snart :D. Jag vet att bilderna bli helt fel, men jag är inte så tekniskt lagt att jag vet hur jag ska fixa det... Men ni får leva med det! :D

My angel - del 17

Tidigare: - JAG ÖPPNAR! Skrek Edvin och sprang allt vad han kunde nerför trapporna.

- NEJ!! Skrek jag men insåg att han skulle hinna före.

När jag kom ner öppnade Edvin precis dörren och jag såg Cody komma in. Innan jag hann säga något sa Edvin: Sum gillar dig! Jag kände att jag höll på att dö när han sa det, vad ska jag göra och vad ska han säga?

Summers perspektiv:

- Ehm… Hej Sum! Sa cody lite osäkert men blev gladare när han såg mig.

- Hej Cody, du får ursäkta min lillebror, han hittar på saker som inte stämmer ibland, sa jag lite generat.

- Haha, det är okej, jag har också småsyskon, vad fint ni har det! Sa Cody medstämmande och fascinerat.

- Tack, jag kan visa dig runt om du vill, sa jag.

- Gärna, sa Cody och tog av sig jackan.

- Här som du ser är vår hall, här är vårt vardagsrum… sa jag lite skämtsamt.

Den lilla rundvandringen tog ungefär 5 minuter och det sista rummet var mitt.

- Och slutligen, mitt rum! Sa jag medans jag skrattade och öppnade dörren.

- Shit vad stort, såhär stort är verkligen inte mitt rum, sa han och gick till en dörr i vänstra hörnet.

- Ja, jag fick välja först, sa jag och log.

- Vart leder den här…? Sa Cody skämtsamt och öppnade dörren.

- Till min walk-in-closet, sa jag och gick med honom in.

- Får jag gissa, din favoritfärg är lila? Frågade Cody och log.

- Japp, precis som Justin Bieber, sa jag och skratta.

- Vänta, är din favoritfärg lila bara för att det är JBs? Sa Cody och tittade konstigt på mig.

- Nej, jag har älskat lila hela livet, men att han gillar den är ett extra plus i kanten, sa jag och skrattade och sen började han också skratta.

- Vad gör Edvin nu? Frågade han.

- Tja vet inte, väntar väl på att vi ska komma ner så han kan vara min kockassisten, sa jag och började gå ut från mitt rum.

- Okej, kan jag också vara din assistent? Frågade Cody och gjorde hundvalps blicken.

- Du kan till och med få vara delad förstekock plats med mig, sa jag och log och han log också.

- Du kan vara chefkock för jag hittar inte i ditt kök, sa Cody och gick in i det vita köket.

- Det blir bra, Edvin är du redo för ditt första uppdrag? Frågade jag med militärisk röst.

- Japp! Sa Edvin och gjorde honnör.

- Fyll vatten i denhär kastrullen och ställ den på plattan, sa jag.

- Okej, sa Edvin och gjorde som jag sa.

Jag och Cody tog fram grönsaker och började hacka dem. Medans det skämtade och skrattade jag och Cody jättemycket, han hade väldigt rolig humor. Edvin hade precis fyllt ljummet vatten i kastrullen och skulle bära den till plattan. Kastrullen var tung och han snubblade så vattnet flög ur kastrullen och hamnade på mig och Cody.

- Förlårförlåtfölåt, skrek Edvin och var lika chockad som om han sett ett spöke.

- Det gör inget, jag behöver duscha ikväll i alla fall, sa jag och skrattade.

Edvin och Cody började skratta.

- Sånt händer grabben, jag är van att vara blöt eftersom jag älskar att simma, sa Cody och jag kunde inte hålla mig för skratt eftersom han såg väldigt rolig ut när han var genomblöt.

- Det är tur att jag inte har mobilen på mig, men Cody vill du låna kläder av mig eller gå hem och ta på dig dina egna kläder? Frågade jag.

- Skulle du kunna låna mig något eftersom jag vill gärna inte att någon ser mig såhär, sa Cody och tittade på sig själv.

Codys perspektiv:

När jag och Sum kom ner för trappen hade Edvin torkat upp allt vatten och satt vattnet i en ny kastrull på kokplattan.

- Gud vad kul du ser ut! Sa Edvin och pekade på mig medans han höll på att skratta ihjäl sig.

- Det känns ändå rätt okej att ha på sig tjejkläder, sa jag och tittade ner på mina svarta mjukisbyxor och en större t-shirt med lila text ”Justin Bieber”. Det kändes mer än okej att ha på sig tjejkläder, så länge det är Sums.

- Haha, älskar Justin Bieber tröjan, sa Sum och skrattade.

Vi fortsatte att laga maten, det blev till förrätt ”krispiga lökringar”, huvudrätt ”räkor med ris och citron chili sås” och till efterrätt ”hallon cheesecake”. Dukningen blev jättefin, fyrkantiga tallrikar och fin bestick med svenska flaggan- servetter. Jag brukar inte se den svenska flaggan så ofta, men den är väldigt fin. När vi var klara ringde min mobil, det var mamma. ”Cody, var är du!?” ”Mamma, jag är ju hos Sum” ”Du skulle varit hemma för en halvtimme sen!” ” Jaha, kommer snart då…” Det är en sak jag avskyr och det är att se eller höra mamma arg, därför gör jag alltid som hon säger även fast jag inte vill.

- Det var mamma, hon ville att jag skulle komma hem nu, sa jag.

- Okej, om du vill kan du ta hem kläderna så länge och lämna tillbaka dem senare, sa Sum och log varmt.

- Tack så mycket, sa jag och hämtade mina blöta kläder.

- Det har varit väldigt kul idag, sa Sum när jag kommit tillbaka.

- Det tycker jag med, hoppas vi syns snart, sa jag och gick fram för att krama henne.

När jag kramade henne kändes det som om jag skulle kunna hålla om henne för evigt. Hennes värme spred sig över hela mig och jag kände att jag fick fjärilar i magen, jag ville att det Edvin sa när jag kom skulle vara sant…

Lyckligt slut i denna del, både Sum och Cody gillar varandra, undrar hur detta kommer att sluta…? ;) Men allt kan ju inte gå som planerat ibland, fortsätt läs! :D

My angel - del 16

Tidigare: - Bra, för jag tänker ge igen och speciellt på dig Cody för du visste att jag bodde här, sa hon och skrattade.

- Vad rädd jag blir! Svarade jag och låtsades vara rädd medans jag skrattade.

- Det borde du vara… sa hon och såg ondskefull ut på blicken men kunde inte hålla sig för skratt. Hon såg djupt in i mina ögon och jag kände att hela min kropp fick stötar, vad händer med mig?

Summers perspektiv:

- Det borde du vara… sa jag och låtsades se ondskefull ut men inte länge för jag började skratta. När jag såg in i hans ögon och han tittade in i mina med kände jag att det gick stötar i min mage, jag kan inte få känslor för honom. Han är kändis och jag har inte alls varit med honom särskilt mycket med honom, hur kunde detta gå till? HUR?

- Du Cody, vi måste dra, sa en av hans kompisar.

- A, ehm hejdå Sum, det var kul att busa med dig, sa Cody och smilade, sedan vände han sig om och gick till sina kompisar.

Jag gick in igen och satte mig på mitt rum för att logga in på facebook och twitter. På facebook hade jag fått en ny vänförfrågan. Det var från någon som hette ”Robert Simpson” och hade ingen profilbild. Eftersom jag inte vill acceptera okända människors vänförfrågningar gjorde jag inte det. På twitter hade Cody twittrat att han och hans kompisar var på ”busarkväll” och att de hade knackat på min dörr och att jag senare skrämt dem.

Det kändes väldigt kul att det var mig han skrev om och att massa människor läste det.

När det gått en halvtimme gick jag och lade mig i min mjuka och sköna säng, några minuter senare sov jag.

Nästa dag gjorde jag mig iordning som vanligt, men sen när jag skulle komma hem hade jag flera uppgifter som skulle göras. Jag skulle städa, fixa till mig och laga mat tills mamma och pappa kom hem från sin semester.

Fast innan det skulle jag gå i skolan.

När jag och Ah kommit in genom skolan dörrar möttes vi av det vanliga bullret. Vi gick till våra skåp som lyckligtvis låg bredvid varandra. Jag såg att Ryan stod och tittade på mig i ögonvrån, jag låtsades som om ingenting. Jag har funderat på om jag ska säga om Ryan eller inte för Ash, men jag bestämde mig för att jag inte skulle göra det, ville inte såra henne mer än nödvändigt.

- Gud vad Ryan stirrar på oss, sa Ash med låg röst.

- Ja, vad är det med honom? Sa jag tillbaka och försökte spela med. Jag visste varför han kollade hitåt men som sagt, vill inte säga något.

- Kom vi går och letar reda på de andra, sa Ash och smällde igen sitt skåp.

- Ja, sa jag och gjorde likadant.

När jag och Ash gått ungefär 20 meter kommer Sarah och Tiff gåendes. Tiff var lite ihopsjunken, hoppas inget har hänt.

- Hej på er! Sa Sarah.

- Hej, sa jag och Ash.

- Tiff, har något hänt? Frågade jag och gick mot henne.

- Ja, jag ska flytta till Florida… Sa Tiff och jag såg att tårar brände bakom hennes ögonlock.

- Ska du? När bestämdes det? Frågade jag chockat.

- I går kväll, både mamma och pappa har fått jobb där och vi ska flytta i morgon.

- What! Men då hinner vi ju knappt säga hejdå, sa jag och kände mig nedstämd.

- Nej, det är just det, sa Tiff.

Det ringde in för lektion, jag gick och tänkte på Tiff och flytten, jag kommer att sakna henne…

Efter andra lektionen när jag, Sarah och Ash stod vid skåpen stod Ryan bakom mitt utan att jag märkte det, när jag smällde igen det fick jag en såkallad chock.

- Tja babe, sa Ryan och höll den ena handen på skåpen ovanför mitt huvud.

- Hej Ryan som jag hatar, sa jag och märkte att Ash stirrade på mig i min rygg.

- Det var kul på teatern, hoppas vi kan göra om de första sekunderarna, sa Ryan och följde efter mig.

- Försvinn, sa jag och knuffade honom och gick till Sarah och Ash som såg chockade ut.

- Vad var det där?! Frågade Ash lite argt.

- En dryg elev som är elak mot dig, sa jag och tittade på Ash.

- Men hu..hur… Hann Ash säga innan jag fyllde i hennes mening.

- Kan han vara ett sådant idiotpucko, ja vet. Sa jag och suckade.

- Men vad hände i teatern då Summer? Frågade Sarah och tittade på mig.

- Han höll fast mig och försökte nästan kyssa mig men innan det hann jag krångla ur mig hans grepp, sa jag.

- Vilket svin alltså… Sa Sarah och vi alla tre gick för att möta up Tiff som varit på cheerleading.

Codys perspektiv:

När jag vaknade nästa dag kände jag mig glad, gladare än vad jag brukar. Vad härligt det ska bli med en hel dags ledighet förutom under 11 till 15 för då fick jag hemundervisning. Jag gick upp och gjorde mig iordning samtidigt som jag funderade på om Sum hade accepterat min vänförfrågan på Facebook. Jag hade valt mitt mellannamn Robert istället för Cody, så jag kunde vara lite okänd och kunde vara lite normal.

När jag kom ner till frukostbordet satt Alli och sjöng medans Tom gjorde någon kör röst till Allis sång.

- Vad bra ni är måste jag säga, sa jag och skrattade medans jag tog min frukost.

- Tycker du det? Aww tack, sa Alli överdrivet.

Jag skrattade och tog en tugga av min macka.

Efter frukosten gick jag in på facebook för att se om hon har svarat men det hade hon inte, jag skickade ett sms och skrev att Robert Simpson var jag. Hoppas hon skulle svara på min vänförfrågan då.

Och det gjorde hon efter 5 minuter, hon skrev ett sms tillbaka att hon skulle svara på den när hon visste att det var jag. Vi smsade en stund tills hon var tvungen att fortsätta äta sin lunch. Det var tråkigt att hennes kompis skulle flytta, det betyder att hon troligtvis kommer vara lite nedstämd när vi träffas nästa gång.

När klockan var 15 hade jag precis slutat hemundervisningen och Sum skolan. Jag fortsatte att smsa med Sum vilket jag tyckte var väldigt underhållande. Jag frågade om hon ville ta en fika, men då svarade hon att det inte gick för hon skulle fixa huset och maten innan hennes föräldrar kom hem. Jag blev lite ledsen eftersom jag hade längtat efter att träffa henne och precis då skickade hon ett sms om att jag kunde hjälpa till hemma hos henne. Det blev ett solklart ja för min del och hon svarade att jag kunde komma nu. Vad skulle jag ha på mig? Jag sprang uppför trappen och in till min garderob, jag tog på mig ett par svarta byxor och grön och vitrandig t-shirt, sen satte jag på mig min svarta skinnjacka och gick. Det tog 6 minuter och 26 sekunder att gå från mitt hus till hennes, för jag hade räknat.

Summers perspektiv:

Jag avböjde mot min vilja förslaget om en fika men kom snabb på att han kunde vara här. När han skrev ja gick jag till Edvin som satt på sitt rum.

- Edvin, Cody kommer och hjälper oss, det är väl okej? Frågade jag.

- Ja, är han snäll? Frågade Edvin.

- Ja det är han, svarade jag.

- Är han snygg? Frågade Edvin samtidigt som han ställde sig upp.

- Ja, svarade jag och jag kände att jag började rodna.

- Du rodnade! Betyder det att du gillar honom? Frågade Edvin.

- Som en kompis typ, sa jag.

- ”Typ” menas med något och det menas med att du gillar honom! Skrek Edvin och började nynna på ”Sum gillar Cody, Sum gillar Cody”.

- Det gör jag inte, och håll tyst! Sa jag och jag kände att jag började rodna ännu mer.

- Och det ska jag tro på? Frågade Edvin och lät inte alls övertygad.

*Plingplong* lät det fån dörren i hallen.

- JAG ÖPPNAR! Skrek Edvin och sprang allt vad han kunde nerför trapporna.

- NEJ!! Skrek jag men insåg att han skulle hinna före.

När jag kom ner öppnade Edvin precis dörren och jag såg Cody komma in. Innan jag hann säga något sa Edvin: Sum gillar dig! Jag kände att jag höll på att dö när han sa det, vad ska jag göra och vad ska han säga?

Ja, vad ska han säga? Läs del 17 så får ni svaret… :)

My angel - del 15

 

Tidigare: - Åh, ja! Sa Edvin och man såg att han lyste upp.

- Vi kan väl ordna en tre-rätters middag för dem? Frågade jag.

- Ja, men jag kan inte laga mat, sa han med lite besviken röst.

- Du kan vara min assistent, sa jag och såg att han blev gladare.

Codys perspektiv:

När vi släppt av Sum utanför hennes hus tog jag upp min mobil och twittrade att nu var första steget till ”angel” klar och om en månad skulle den ha premiär. När Tom svängt in på bilgården öppnade han min dörr också men jag sa att jag kunde göra det själv, tycker det är lite divigt och egoistiskt. Jag gick på vår gångväg upp till huset som låg lite undanskymt av några träd som var influgna från Europa. Jag tycker det var lite för mycket, men pappa gillar den stilen som träden ger.

När jag kom in genom dörren såg jag att det hängde alldeles för många jackor för att vara vår familj. När jag kom till baksidan såg jag att vi hade fått gäster, jag kände inte igen dem, så troligtvis var de från mammas jobb eller något.

- Hejsan! Sa jag och fick skaka deras händer. Den ena kvinnan var kort med mörkt hår och använde nog alldeles för mycket parfym, den andra kvinnan var pinnsmal med blont hår i hästsvans och den tredje var en man vid namn Andy och såg ut att vara i 40 årsåldern med kalt huvud.

- Vad kul att du hann komma hem innan våra nya grannar gick hem, sa mamma och jag tittade på deras nästan uppätna mat.

Vänta här lite, två kvinnor och en man i samma åldrar, han har slagit till på stort…

- Ja, det tycker jag med, jag sätter där borta, sa jag och försökte låta så trevlig som möjligt.

- Javisst, vi har hört så mycket om dig, sa den korta mörkhåriga  kvinnan som hette Rachel.

- Du är en sann liten gentleman du, sa Andy och log.

- Vad är det för mat? Frågade jag och tittade lite skumt på den stora grytan.

- Det är köttsoppa med grönsaker, sa mamma och hällde upp åt mig.

- Den var utsökt, sa den smala kvinnan som hette Miranda.

- Vad jobbar ni med då? Frågade jag av artighetsskäl.

- Jag jobbar inom data, sa Andy.

- Jag arbetar hos dem som kokerska och städpersonal, sa Rachel och log.

- Och jag är filmproducent, sa Miranda.

När hon sa filmproducent stannade jag upp, vänta lite, jag känner igen henne nu. Hon har varit med och skapat typ alla världens bästa filmer! Tänk om jag, Cody Simpson skulle kunna få vara med i en storfilm.

- Vad kul, när flyttade ni hit? Frågade jag.

- Igår faktiskt, sa Rachel.

- Trivs ni? Jag kände mig som en vuxen när jag frågade alla frågor, men om jag ska bli omtyckt måste jag lägga på min stora nyfikenhet.

- Vi har inte hunnit känna efter än, men än så länge känns det riktigt bra, sa Miranda.

Jag log och under middagen, eller ja det var bara jag som åt, men de andra stannade kvar satt vi och pratade lite allmänt. Efter middagen ringde Campbell och frågade om jag skulle med dem och gå ut och äta. Jag svarade ja, men inte för att äta utan för att ha skoj.

Mina kompisar plingade på efter en kvart, när jag öppnade var ingen där men efter några sekunder hoppade de fram och skrek ”HEJ!”.

- Hej på er! Sa jag.

- Tja bro, sa de och vi dunkade varandra i ryggen.

- Vart ska vi? Frågade jag efter jag skrikigt till familjen att jag drar.

- Först ska vi käka på pizzerian och sen vet inte, sa Campbell.

- Okej men jag har redan ätit, sa jag.

När vi kom fram till pizzerian beställde alla en varsin pizza förutom jag som tog en cola. Vi satte oss vid ett bord långt in i rummet, allt för att vi inte skulle bli igenkända. När vi slagit oss ner började vi snacka lite om vardags grejer, sådant som kompisar brukar snacka om på en halvtom pizzeria.

Efter middagen kände servitrisen igen mig och ville ta ett kort. Hon höll om mig och efter kortet såg fler att jag var där och ställde sig på en kö. Efter några minuter hade jag tagit kort, skrivit autografer och svarat på en och en annan fråga. När vi skulle gå ut ur pizzerian hade någon tydligen tipsat om att vi var här för det stod ett antal tjejer och paparazzis utanför. Vi fick helt enkelt springa därifrån, efter en kvarts jagande hade alla förföljare irrat bort sig från oss.

- Förresten, vart är vi? Frågade Lucas, en av mina kompisar om var ett år äldre än mig.

- Jag tror vi är på östra sida om mitt husområde, svarade jag och tittade mig omkring.

- Kan vi inte busa lite? Sa Campbell och log.

- Ja! Hördes det från alla som var med.

- Vart ska vi gå då? Frågade jag.

- Vi kan väl gå åt höger, ingenaning om vart vi kommer, men det är ju kul! Sa Campbell och började gå när han såg att vi höll med honom.

Det första huset la vi en lapp i brevlådan om att det fanns spöken och andar i deras hus. I det andra busoffer-huset lade vi grus i deras brevlåda och skrev hej på deras tidning. Vi hade jättekul och alla skrattade och stojade hela tiden.

Vi hade gått ett tag utan att busa, vi bestämde oss för att göra ett tredje.

- Ska vi knacka på och sedan springa därifrån på det huset därborta? Frågade Campbell.

Han pekade på ett hus jag kände igen, det var Summers.

Summers perspektiv:

Klockan var runt 8 på kvällen när jag hörde en knackning på dörren, Edvin hörde inte, så jag fick öppna. När jag öppnade var det ingen där, men jag hörde att några sprang därifrån, några som busar tänkte jag. Jag stängde dörren och började gå uppför trappan medans jag funderade på vilka det hade kunnat vara. Men jag hann inte längre förens det knackade på dörren igen. Jag fick gå ner och öppna och som jag förmodade så var det inga där. Jag kom på att jag själv kunde busa med dem så jag smög ut och satte mig vid vår buske precis utanför dörren. Efter några sekunder hör jag några röster.

- Grabbar, ska vi knacka på en gång till? Hördes det från vägen.

- Ja kom! Sa någon och jag hörde fötter som började sätta kurs mot mitt hus.

När de var tillräckligt nära så jag kunde höra hur många de var bestämde jag mig för att hoppa fram.

- BUU! Skrek jag och hoppade upp från mitt gömställe.

- AHH! Skrek de flesta och sedan började de skratta. Jag kände igen ett ansikte från grabbgänget. Det var Codys.

Codys perspektiv:

Jag hoppas inte Sum blev sur eller arg när vi busade med henne så många gånger, men eftersom hon skrämde oss var det antagligen okej. Jag såg att hon stannade upp och tittade på mig när hon insåg att det var jag som stod där i svart skinnjacka och blåa byxor.

- Har ni kul eller? Frågade hon.

- Ja, jätte! Svarade Campbell.

- Bra, för jag tänker ge igen och speciellt på dig Cody för du visste att jag bodde här, sa hon och skrattade.

- Vad rädd jag blir! Svarade jag och låtsades vara rädd medans jag skrattade.

- Det borde du vara… sa hon och såg ondskefull ut på blicken men kunde inte hålla sig för skratt. Hon såg djupt in i mina ögon och jag kände att hela min kropp fick stötar, vad händer med mig?

Ja, vad är det som händer med Cody…? Det står nedskrivet i del 15, så fortsätt att läsa min novell :D.

My angel - del 14

Tidigare: Det var min manager som ringde, jag gick iväg en kort stund och när jag kom tillbaka såg jag Sum och Ryan hålla om varandra. Jag ska inte bli ledsen, men det blev jag…

Codys perspektiv:

Sum krånglade ur sig ur hans grepp och skrek ”vafan gör du?!” och ”jag hatar dig bara så du vet!”. Vilket betyder att det inte var något på gång mellan dem, tur… Eller vad är det jag tänker? Hon får ju göra som hon vill… 

Jag kom på att jag stod fortfarande och tittade på, jag var tvungen att bryta den arga atmosfären i luften.

Men innan jag hann säga något bröt Sum atmosfären, men bara halvt.

- Ryan var ihop med min kompis och var otrogen, sa hon argt medans hon såg mig i ögonen.

- Jaha, tråkigt… Sa jag och fortsatte titta in i hennes vackra ögon.

Vi hann inte fortsätta konversationen för nu kom Mary, Brook och Jasmin.

- Så Cody, vad hade du tänkt vi skulle göra? Frågade Mary och tittade nyfiket på mig.

- Jo, producenten bad mig att öva några extra danssteg med er, men lugn, de är inte speciellt svårt, sa jag.

- Okej, har du med dig musiken? Frågade Mary.

- Ja, eller jag har en skiva, så jag tänkte om jag kanske kunde låna ert musiksystem? Frågade jag.

- Självklart, det är en ära att du är här, sa Mary varmt.

- Vem är det där? Frågade Jasmin och pekade på min livvakt Logan.

- Det är min livvakt, kalla honom Logan! Sa jag till alla de nyfikna ögonen medans jag vinkade till honom, han vinkade glatt tillbaka.

- Aha, när ska vi börja? Frågade Jasmin.

- Nu! Alla ställer upp sig på en rad med mycket mellanrum, sa jag.

- Okej, vad ska vi göra sen? Frågade Brook flörtigt, jag gillar verkligen inte henne, men måste stå ut…

- Alla gör efter mig, 1…2…3…4, sa jag och gjorde några små enkla danssteg.

Alla försökte göra likadant, första gången går aldrig bra. Jag visade några gånger till, Sum var bäst av alla, vilket gjorde mig lite glad. Den som jag tror behöver öva mest är Brook, men det tänker jag inte säga.

- Så, ska vi köra med musik innan vi går vidare? Frågade jag och log.

- Ja, jag känner mig redo och taggad, sa Sum och skrattade.

- Okej, då kör vi! Sa jag med en konstig röst och skrattade.

Nu gick det bra för alla, de gjorde redan likadant allihopa, förutom Brook som hade lite problem.

Summers perspektiv:

Jag kände att dansen gick jättebra och jag kände mig duktig. Hoppas Cody ser det, man vill inte direkt vara dålig när han valt ut mig till huvudrollen. Brook sa till mig hela tiden att jag var dålig, men det var tvärtom. Hon glömde danssteg och gjorde fel rörelser, detta var nog inte hennes gren… Jag log medans jag tänkte den tanken.

- Hur tycker ni det går? Frågade Cody och stängde av musiken.

- Jättebra, det är roligare än vad jag trodde det var att dansa, sa jag.

- Vad bra, ni andra, ska vi köra mer tycker ni? Frågade Cody och tittade på de andra.

- Ja det går asbra, jag lärde mig dansen första gången du gick igenom den, sa Brook malligt, alla visste redan att hon ljög…

- Det går väl bra, svarade Jasmin och Ryan.

- Då tänkte jag sluta här, vi har träning med alla nästa vecka, sa Cody och tittade på alla.

- Okej, tack för att du kom! Sa Mary.

- Det har varit kul, vi får höras! sa Cody och tittade på mig.

- Hejdå! Sa jag.

De andra hälsade också hejdå och Mary sa att vi kunde gå hem. Jag började gå mot scenutgången, teatern har en liten dörr till baksidan av vår skolgård. När jag öppnade den tunga järndörren såg jag Cody gå där, han såg mig och vände om och gick mot mig.

- Vill du ha skjuts hem, vi bor ju ändå rätt nära varandra, sa han och log.

- Ja tack, men vet du var jag bor?

- Nej, men tänkte du kunde visa mig, sa han och skrattade lite lätt medans han gick bredvid mig till den svarta bilen.

- Så jag är alltså er guide? Frågade jag och skrattade.

- Tänkte det, sa Cody och öppnade bildörren åt mig.

- Okej, sväng vänster i korsningen, sa jag med vuxen röst.

- Jag vet vägen till området där du och Cody bor, så du vet, sa chauffören som tydligen hette Tom, precis som Codys lillebror.

- Okej, sa jag och låtsades vara ledsen för att jag inte fick vara guide.

- Haha, ryck upp dig nu, sa Cody och puffade mig i armen.

- Om du vill det så, sa jag och log.

- Ja det vill jag, sa Cody och såg mig i ögonen.

- Förresten, det var jättekul att dansa, sa jag.

- Det märktes, har du dansat förut? Frågade Cody.

- Ja, när jag var mindre, sa jag.

När vi kom in till stunden då jag skulle vara en såkallad guide, skrattade jag och Cody nästan hela tiden. Jag använde min vuxna röst vid varje mening och då skrattade vi ännu mer.

När vi kom fram till mitt hus, stannade Tom bilen utanför och öppnade min bildörr.

- Varsågod, sa han.

- Tack! Sa jag och skrattade.

- Det var en kul stund med dig, hoppas vi kan göra om den, sa han och skrattade.

- Ja det tycker jag med, ses snart, sa jag och gick mot huset.

När jag kom in i huset var Edvin där.

- Hej! Sa jag och gick in.

- Vem var det? Frågade Edvin nyfiket.

- Cody Simpson, du vet jag ska ju vara med i hans musikvideo, sa jag.

- Okej, sa han.

- Jag tänkte ordna en överraskning till mamma och pappa när de kommer hem imorgon, sa jag med lite busig röst.

- Åh, ja! Sa Edvin och man såg att han lyste upp.

- Vi kan väl ordna en tre-rätters middag för dem? Frågade jag.

- Ja, men jag kan inte laga mat, sa han med lite besviken röst.

- Du kan vara min assistent, sa jag och såg att han blev gladare.

Hur kommer det gå med Cody och Summer? Förlåt för att det inte vart något bättre slut… Men sprid gärna min novell vidare :D

My angel - del 13

Tidigare: Jag laddade över fotona till datorn och redigerade dem, jag älskar verkligen att fota och att redigera bilderna så de blev ännu bättre. Jag satt där ett bra tag, för när jag tittade på klockan såg jag att det var en halvtimme kvar tills jag skulle gå och lägga mig. Jag tog min mobil för att smsa Tiff när jag såg ett namn på skärmen, det var Codys…

” Hej, jag tänkte bara påminna dig om att vi har extraträning imorgon för huvudrollen och birollerna! Hälsningar Cody! :)” Mitt första sms från en kändis, jag började le och skrev ett okej-sms tillbaka. Efter det gick jag och lade mig i min stora härliga säng. Imorgon får jag träffa honom igen, tänkte jag, sen somnade jag med en duns.

Morgonen därpå vaknade jag av att solen strålade in genom mitt stora nyputsade fönster. Jag reste mig upp och gäspade stort, sen tog jag på mig ett par svarta nylontights med en svart lång tunika med genomskinliga ränder. När jag kom ner till köket möttes jag av Edvin.

- God morgon! Sa jag glatt och började hämta min frukost som bestod av macka med jordnötssmör.

- God morgon, sa Edvin och tog sin första sked med flingor och mjölk.

- Ska det bli kul att mamma och pappa kommer hem snart? Frågade jag.

- Ja, för då slipper jag äta så äcklig mat, sa han och skrattade.

Först trodde jag han menade allvar men senare förstod jag att han skämta och jag började skratta.

När jag kom till skolan med sällskap av Ash möttes jag av Sarah, men ingen Tiff…Hon var väl fortfarande sjuk antar jag. Vi alla tre gick i bredd i korridoren när jag kom på att fråga Cody vilken tid träningen var. Egentligen behövde jag inte fråga eftersom det var bara att fråga Mary, men jag ville så gärna smsa honom.

” Hej, vilken tid var extraträningen? Hälsingar Sum”.

Codys perspektiv:

Jag satt och åt frukost när min mobil plingade till. Jag tog upp den och såg att det var från Sum.

” Hej, vilken tid var extraträningen? Hälsingar Sum”. 

Jag kände att jag började le och skrev snabbt tillbaka att träningen var kl 4.

- Vem är det? Frågade min lillasyster Alli.

- Tjejen som ska spela huvudrollen i ”Angel”, sa jag och log.

- Det var väl hon du träffa i smyg igår? Frågade hon med retsamt leende.

Jag puffade till henne.

- Det gjorde jag inte alls! Hon råkar bara bo nära oss… sa jag och kände att jag blev lite generad.

- Du blev generad! Sum och Cody sitter i ett träd… sjöng hon med retlig röst.

- Inte alls det! Jag känner henne knappt, visst hon e jättesöt, men jag gillar henne inte på det sättet, sa jag bestämt.

- Aha, så det ska jag tro på? Frågade hon och skratta.

- Ja såklart, jag är äldst! Sa jag och flina.

- Okej då! Sa hon och fortsatte äta.

Efter frukosten gick jag till upp till mitt ”skolrum” där jag och Alli får hemundervisning. Ann är jättesnäll och hon är världens bästa lärare, idag hade jag 2 lektioner, matte och fysik.

Summers perspektiv:

Jag hade precis fått svar från Cody när mina kompisar blev för nyfikna.

- Är det Cody? Frågade Sarah och Ash med retliga röster.

- Hm, jaa, sa jag och tittade ner på mobilen så de inte såg att jag blev lite generad.

- Vad skrev han? Sa Sarah och flina medans hon puffade till mig i armen.

- Få se! sa Ash och tog mobilen ur min hand.

Jag försökte ta den men innan jag visste ordet av gav hon mig tillbaka den.

- Det var inga roliga sms, de skrev när träningen skulle vara… sa Ash med fejkad ledsen röst.

- Ja vad hade du förväntat dig? Frågade jag.

- Typ kärlekssms eller något? Sa hon.

- Tror du att självaste Cody Simpson skulle vara intresserad av mig? Allvarligt, efter inspelningen åker han vidare för att spela in nästa video och då kommer han antagligen inte ihåg mig, sa jag och lät förvånad.

Vi alla tre gick in till kemi lektionen som skulle hållas och som vanligt stod Mr. Dunkens med sina runda glasögon och krulliga hår och förklarade med sin ljusa röst. Varje gång han sa eller gjorde något höll vi på att skratta, men höll oss, vilket gjorde kemi-lektionen till något väldigt roligt.

När vi kom ut kom Brook och hennes gäng.

- Sum, bara så du vet, jag kommer skina och inte du! Sa hon malligt.

- Alltså, hur kunde du ens få en biroll med din attityd? Frågade jag och tog ett steg mot henne.

- Kanske för min söthet eller för han är svag för hot, sa hon med allvarig blick i mina ögon.

- Du gjorde vad? Frågade jag argt och häpet.

- Jag hotade Cody med att om han inte gav mig en bra roll skulle jag lägga ut en bild på honom när han röker, sa hon proffsigt.

- Men Cody röker väl inte? Frågade jag chockat och hoppades på att det inte skulle vara sant.

- Såklart inte, men med en duktig redigerare så! Sa hon och skrattade medans hon gick därifrån.

Jag blev arg men hejdade mig själv och gick tillbaka till det normala.

När skolan slutat gick jag direkt till teaterhallen där extraträningen skulle vara. När jag kom dit var ingen på scenen som får samlingsplats brukar vara. Jag ställde mig på den stora scenen och blickade ut i aulan. Längst bak såg jag en gestalt som gick fram till scenen.

- Hej Sum, jag kom lite tidigare än beräknat, sa Cody och log mot mig medans han gick upp på scenen.

- Hej, jag kom också lite tidigare, sa jag och log tillbaka.

- Vad stort det är, i min gamla skola hade vi inte det såhär stort, sa han och tittade sig omkring.

- Det är tur att vi har det, jag älskar ju teater, sa jag och skrattade lite.

- Hallå, Ryan is in the house! Skrek Ryan och sprang upp för trappstegen till scenen.

- Hej Ryan, sa jag tyst.

- Hej, du måste vara Ryan, sa Cody och skakade hans hand.

- Japp, sa han.

Det började ringa och Cody tog snabbt upp sin mobil och svarade.

- Hej det är Cody! Sa han.

- Ookej, sa han och mimade att han skulle gå och ta samtalet.

- Varför började du på teater? Frågade jag och försökte spela glad.

- Vad tror du? Sa han och tittade på mig och gick närmare.

- Jag vet att du var otrogen mot Ash, sa jag och backade.

- Det visste jag med, men ibland måste man uppoffra någon för att få någon annan, sa han och tittade på mig och flinade medans han närmade mig.

Jag backade men han lyckades gripa min hand och drog mig närmare. Jag kände hans andedräkt, han lade sin hand runt min rygg medans jag försökte gå, men lyckades inte.

- Vet du, du är mycket bättre än Ash, att jag inte fattade det tidigare, sa han och drog mig närmare.

Jag hörde någon gå, det var Cody. Han stannade när han såg oss, jag hoppades innerligt att han inte trodde det var något emellan mig och Ryan, vilket det definitivt inte var.

Codys perspektiv:

Det var min manager som ringde, jag gick iväg en kort stund och när jag kom tillbaka såg jag Sum och Ryan hålla om varandra. Jag ska inte bli ledsen, men det blev jag…

Vad ska hända? Har de båda fått lite känslor för varandra och hur kommer det gå med Ash? Svaren finns i del 14 som kommer ut snart…

My angel - del 12

Tidigare: Jag gick till teaterns anslagstavla, innan jag såg något gick Brook och knuffade undan mig.

- Du behöver inte titta, du kommer ändå få en liten roll, sa hon snofsigt.

Hon tittade på listan och skrek och gick snabbt där ifrån. Jag hörde henne säga : ”det är inte rättvist, varför skulle hon få rollen och inte jag”.

Summers perspektiv:

Det tändes ett hopp inom mig när jag hörde det hon sa. Jag vände mig till anslagstavlan och tittade.

Huvudroll: Summer Winter

Biroll 1: Jasmin Jackson

Biroll 2: Brook Lerman

Biroll 3: Ryan Smith

Bakgrundsroller:

Jennifer Robertson

Jack Wilkins

…

Men GUD! J a g  h a d e  f å t t  r o l l e n! Jag kramade om Ash och Sarah som skrek tyst. Jag var så himla lycklig, men sen kom jag på.

- Men Ash, jag visste inte att Ryan, ditt ex gick på teater? Frågade jag chockat.

- Inte jag heller, han måste börjat nu… sa hon.

- Jag såg honom inte när Cody kom hit, men jag tittade inte så noga heller… sa jag och började gå ut ur skolan.

- Jag bryr mig inte längre, han får göra vad han vill. Om han nu vill börja på teater, så får han det, sa hon och följde efter mig ut i solen.

Sarah skulle åka hem till sin mormor och morfar, så hon sprang till deras gamla bil. Jag och Ash gick och pratade tills vi skulle skiljas åt, vi snackade och solade oss i den varma solen medans vi gick med lätta steg. Vi snackade om lite allt möjligt, om franska läxan, resor vi vill göra, min roll i angel, att Tiff var sjuk och om vår mattelärare som var ny.

När jag kom hem slängde jag mig på soffan som vanligt och sen bestämde jag mig för att gå en promenad till höger idag. Jag gick och tog på mig mina slitna converse och slog upp dörren medans jag messade Edvin om att jag var på promenad. Jag tog ett steg på våran stentrappa och fortsatte på vår gång till brevlådan, därefter fortsatte jag till höger.

Jag hade med mig min systemkamera ut och fotade nästan allt. Mina bästa bilder hittills är på en palm i solnedgången, mina converse och en gammal häftig bil i svartvitt. Jag gick och gick, hade inte sett någon kändis än vilket gjorde mig lite skämtsamt nedstämd.

Jag hade gått rätt länge nu och jag skulle ta och zooma in på en fågel. Jag hade på full zoom och precis när jag skulle knäppa bilden flög den iväg, istället såg jag något annat. Ingen mindre än Cody Simpson!

Codys perspektiv:

Jag gick en promenad i solnedgången, helt ensam… Mamma hade tvingat ut mig, nu behövde jag ingen livvakt, detta område var väldigt säkert. Jag tog upp min mobil och började smsa med min kompis Campbell, när jag lade ner mobilen i fickan såg jag någon som riktade kameran mot mig. Först trodde jag det var en paparazzi, men sen urskiljde jag ett ansikte jag kände igen. Det var Summer, tjejen i min huvudroll i  ”Angel”, jag började gå fram till henne.

- Hej! Sa jag och hon tittade på mig och log, hennes leende fick mig att le tillbaka.

- Hej! Sa hon och stängde av sin kamera.

- Hur tycker du det ska bli att få spela huvudrollen i angel då? Sa jag och hoppades på det bästa svaret.

- Det ska bli sjukt kul och speciellt att hon Brook inte fick huvudrollen, sa hon.

- Ja, hon verkade lite för kaxig och elak, sa jag och gick bredvid henne.

- Hon går på och trakasserar alla i hela skolan, sa hon och tittade på mig.

- Eftersom du ska spela huvudrollen kan du få mitt nummer för du kommer få gå på extra träningar, sa jag även fast hon egentligen behövde mitt nummer, jag tyckte hon var för snäll och söt för att glömmas bort som ingenting.

- Åh tack, sa hon och skrev in det, några sekunder senare plingade det till i min iPhone och hon hade skrivit sitt i ett sms.

Jag och Summer gick och pratade lite allmänt ända tills vi kom tillbaka och vi skulle skiljas åt.

- Hejdå, det var kul att få lära känna dig bättre! Sa jag och menade verkligen varje ord jag sa.

- Hejdå, de var kul att lära känna dig bättre med, sa hon och jag kände att jag log extra stort automatiskt.

Jag gick tillbaka till vårt hus och när jag kom in kände jag lukten av mat. jag tog av mig mina skor och gick till matrummet, där stod maten serverad och familjen hade precis satt sig vid bords. Jag slog mig ned vid min egna plats vid fönstret och började äta av den italienska maten.

- Var din promenad bra? Frågade pappa.

- Ja, jag träffade hon som ska spela huvudrollen i ”Angel”, hon är trevlig, sa jag och tog en gaffel med pasta.

- Vad roligt, sa mamma.

- Är hon snyyygg? Sa min lillebrorsa retfullt.

- Jaa, sa jag och skrattade.

Efter maten gick jag upp till mitt rum för att göra klart läxan som min privatlärare Mary-Ann gett mig. Jag satte på musik samtidigt, det är min egna låt iYiYi. Det kändes konstigt men kul att höra sig själv på radio, jag sjöng med tills låten var slut, sen fortsatte jag med mina urtråkiga läxor. Läxor var det värsta som finns, men det måste ju göras… Man vill inte att de skriver i tidningarna att jag inte klarar skolan.

Summers perspektiv:

Jag laddade över fotona till datorn och redigerade dem, jag älskar verkligen att fota och att redigera bilderna så de blev ännu bättre. Jag satt där ett bra tag, för när jag tittade på klockan såg jag att det var en halvtimme kvar tills jag skulle gå och lägga mig. Jag tog min mobil för att smsa Tiff när jag såg ett namn på skärmen, det var Codys…

Vad har Cody skrivit i smset? Och varför har Ryan bara börjat på teater helt plötsligt? Vad kommer Brook tycka om att Sum har fått huvudrollen? Svaren får ni i del 13…Btw, sorry för att bilderna blev på konstiga platser, men kunde inte fixa det... :(