Tidigare: Det var min manager som ringde, jag gick iväg en kort stund och när jag kom tillbaka såg jag Sum och Ryan hålla om varandra. Jag ska inte bli ledsen, men det blev jag…
Codys perspektiv:
Sum krånglade ur sig ur hans grepp och skrek ”vafan gör du?!” och ”jag hatar dig bara så du vet!”. Vilket betyder att det inte var något på gång mellan dem, tur… Eller vad är det jag tänker? Hon får ju göra som hon vill…
Jag kom på att jag stod fortfarande och tittade på, jag var tvungen att bryta den arga atmosfären i luften.
Men innan jag hann säga något bröt Sum atmosfären, men bara halvt.
- Ryan var ihop med min kompis och var otrogen, sa hon argt medans hon såg mig i ögonen.
- Jaha, tråkigt… Sa jag och fortsatte titta in i hennes vackra ögon.
Vi hann inte fortsätta konversationen för nu kom Mary, Brook och Jasmin.
- Så Cody, vad hade du tänkt vi skulle göra? Frågade Mary och tittade nyfiket på mig.
- Jo, producenten bad mig att öva några extra danssteg med er, men lugn, de är inte speciellt svårt, sa jag.
- Okej, har du med dig musiken? Frågade Mary.
- Ja, eller jag har en skiva, så jag tänkte om jag kanske kunde låna ert musiksystem? Frågade jag.
- Självklart, det är en ära att du är här, sa Mary varmt.
- Vem är det där? Frågade Jasmin och pekade på min livvakt Logan.
- Det är min livvakt, kalla honom Logan! Sa jag till alla de nyfikna ögonen medans jag vinkade till honom, han vinkade glatt tillbaka.
- Aha, när ska vi börja? Frågade Jasmin.
- Nu! Alla ställer upp sig på en rad med mycket mellanrum, sa jag.
- Okej, vad ska vi göra sen? Frågade Brook flörtigt, jag gillar verkligen inte henne, men måste stå ut…
- Alla gör efter mig, 1…2…3…4, sa jag och gjorde några små enkla danssteg.
Alla försökte göra likadant, första gången går aldrig bra. Jag visade några gånger till, Sum var bäst av alla, vilket gjorde mig lite glad. Den som jag tror behöver öva mest är Brook, men det tänker jag inte säga.
- Så, ska vi köra med musik innan vi går vidare? Frågade jag och log.
- Ja, jag känner mig redo och taggad, sa Sum och skrattade.
- Okej, då kör vi! Sa jag med en konstig röst och skrattade.
Nu gick det bra för alla, de gjorde redan likadant allihopa, förutom Brook som hade lite problem.
Summers perspektiv:
Jag kände att dansen gick jättebra och jag kände mig duktig. Hoppas Cody ser det, man vill inte direkt vara dålig när han valt ut mig till huvudrollen. Brook sa till mig hela tiden att jag var dålig, men det var tvärtom. Hon glömde danssteg och gjorde fel rörelser, detta var nog inte hennes gren… Jag log medans jag tänkte den tanken.
- Hur tycker ni det går? Frågade Cody och stängde av musiken.
- Jättebra, det är roligare än vad jag trodde det var att dansa, sa jag.
- Vad bra, ni andra, ska vi köra mer tycker ni? Frågade Cody och tittade på de andra.
- Ja det går asbra, jag lärde mig dansen första gången du gick igenom den, sa Brook malligt, alla visste redan att hon ljög…
- Det går väl bra, svarade Jasmin och Ryan.
- Då tänkte jag sluta här, vi har träning med alla nästa vecka, sa Cody och tittade på alla.
- Okej, tack för att du kom! Sa Mary.
- Det har varit kul, vi får höras! sa Cody och tittade på mig.
- Hejdå! Sa jag.
De andra hälsade också hejdå och Mary sa att vi kunde gå hem. Jag började gå mot scenutgången, teatern har en liten dörr till baksidan av vår skolgård. När jag öppnade den tunga järndörren såg jag Cody gå där, han såg mig och vände om och gick mot mig.
- Vill du ha skjuts hem, vi bor ju ändå rätt nära varandra, sa han och log.
- Ja tack, men vet du var jag bor?
- Nej, men tänkte du kunde visa mig, sa han och skrattade lite lätt medans han gick bredvid mig till den svarta bilen.
- Så jag är alltså er guide? Frågade jag och skrattade.
- Tänkte det, sa Cody och öppnade bildörren åt mig.
- Okej, sväng vänster i korsningen, sa jag med vuxen röst.
- Jag vet vägen till området där du och Cody bor, så du vet, sa chauffören som tydligen hette Tom, precis som Codys lillebror.
- Okej, sa jag och låtsades vara ledsen för att jag inte fick vara guide.
- Haha, ryck upp dig nu, sa Cody och puffade mig i armen.
- Om du vill det så, sa jag och log.
- Ja det vill jag, sa Cody och såg mig i ögonen.
- Förresten, det var jättekul att dansa, sa jag.
- Det märktes, har du dansat förut? Frågade Cody.
- Ja, när jag var mindre, sa jag.
När vi kom in till stunden då jag skulle vara en såkallad guide, skrattade jag och Cody nästan hela tiden. Jag använde min vuxna röst vid varje mening och då skrattade vi ännu mer.
När vi kom fram till mitt hus, stannade Tom bilen utanför och öppnade min bildörr.
- Varsågod, sa han.
- Tack! Sa jag och skrattade.
- Det var en kul stund med dig, hoppas vi kan göra om den, sa han och skrattade.
- Ja det tycker jag med, ses snart, sa jag och gick mot huset.
När jag kom in i huset var Edvin där.
- Hej! Sa jag och gick in.
- Vem var det? Frågade Edvin nyfiket.
- Cody Simpson, du vet jag ska ju vara med i hans musikvideo, sa jag.
- Okej, sa han.
- Jag tänkte ordna en överraskning till mamma och pappa när de kommer hem imorgon, sa jag med lite busig röst.
- Åh, ja! Sa Edvin och man såg att han lyste upp.
- Vi kan väl ordna en tre-rätters middag för dem? Frågade jag.
- Ja, men jag kan inte laga mat, sa han med lite besviken röst.
- Du kan vara min assistent, sa jag och såg att han blev gladare.
Hur kommer det gå med Cody och Summer? Förlåt för att det inte vart något bättre slut… Men sprid gärna min novell vidare :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar