Sökruta

tisdag 27 september 2011

My angel - del 17



Tidigare: - JAG ÖPPNAR! Skrek Edvin och sprang allt vad han kunde nerför trapporna.
- NEJ!! Skrek jag men insåg att han skulle hinna före.
När jag kom ner öppnade Edvin precis dörren och jag såg Cody komma in. Innan jag hann säga något sa Edvin: Sum gillar dig! Jag kände att jag höll på att dö när han sa det, vad ska jag göra och vad ska han säga?

Summers perspektiv:

- Ehm… Hej Sum! Sa cody lite osäkert men blev gladare när han såg mig.
- Hej Cody, du får ursäkta min lillebror, han hittar på saker som inte stämmer ibland, sa jag lite generat.
- Haha, det är okej, jag har också småsyskon, vad fint ni har det! Sa Cody medstämmande och fascinerat.
- Tack, jag kan visa dig runt om du vill, sa jag.
- Gärna, sa Cody och tog av sig jackan.
- Här som du ser är vår hall, här är vårt vardagsrum… sa jag lite skämtsamt.
Den lilla rundvandringen tog ungefär 5 minuter och det sista rummet var mitt.
- Och slutligen, mitt rum! Sa jag medans jag skrattade och öppnade dörren.
- Shit vad stort, såhär stort är verkligen inte mitt rum, sa han och gick till en dörr i vänstra hörnet.
- Ja, jag fick välja först, sa jag och log.
- Vart leder den här…? Sa Cody skämtsamt och öppnade dörren.
- Till min walk-in-closet, sa jag och gick med honom in.
- Får jag gissa, din favoritfärg är lila? Frågade Cody och log.
- Japp, precis som Justin Bieber, sa jag och skratta.
- Vänta, är din favoritfärg lila bara för att det är JBs? Sa Cody och tittade konstigt på mig.
- Nej, jag har älskat lila hela livet, men att han gillar den är ett extra plus i kanten, sa jag och skrattade och sen började han också skratta.
- Vad gör Edvin nu? Frågade han.
- Tja vet inte, väntar väl på att vi ska komma ner så han kan vara min kockassisten, sa jag och började gå ut från mitt rum.
- Okej, kan jag också vara din assistent? Frågade Cody och gjorde hundvalps blicken.
- Du kan till och med få vara delad förstekock plats med mig, sa jag och log och han log också.
- Du kan vara chefkock för jag hittar inte i ditt kök, sa Cody och gick in i det vita köket.
- Det blir bra, Edvin är du redo för ditt första uppdrag? Frågade jag med militärisk röst.
- Japp! Sa Edvin och gjorde honnör.
- Fyll vatten i denhär kastrullen och ställ den på plattan, sa jag.
- Okej, sa Edvin och gjorde som jag sa.
Jag och Cody tog fram grönsaker och började hacka dem. Medans det skämtade och skrattade jag och Cody jättemycket, han hade väldigt rolig humor. Edvin hade precis fyllt ljummet vatten i kastrullen och skulle bära den till plattan. Kastrullen var tung och han snubblade så vattnet flög ur kastrullen och hamnade på mig och Cody.
- Förlårförlåtfölåt, skrek Edvin och var lika chockad som om han sett ett spöke.
- Det gör inget, jag behöver duscha ikväll i alla fall, sa jag och skrattade.
Edvin och Cody började skratta.
- Sånt händer grabben, jag är van att vara blöt eftersom jag älskar att simma, sa Cody och jag kunde inte hålla mig för skratt eftersom han såg väldigt rolig ut när han var genomblöt.
- Det är tur att jag inte har mobilen på mig, men Cody vill du låna kläder av mig eller gå hem och ta på dig dina egna kläder? Frågade jag.
- Skulle du kunna låna mig något eftersom jag vill gärna inte att någon ser mig såhär, sa Cody och tittade på sig själv.

Codys perspektiv:

När jag och Sum kom ner för trappen hade Edvin torkat upp allt vatten och satt vattnet i en ny kastrull på kokplattan.
- Gud vad kul du ser ut! Sa Edvin och pekade på mig medans han höll på att skratta ihjäl sig.
- Det känns ändå rätt okej att ha på sig tjejkläder, sa jag och tittade ner på mina svarta mjukisbyxor och en större t-shirt med lila text ”Justin Bieber”. Det kändes mer än okej att ha på sig tjejkläder, så länge det är Sums.
- Haha, älskar Justin Bieber tröjan, sa Sum och skrattade.

Vi fortsatte att laga maten, det blev till förrätt ”krispiga lökringar”, huvudrätt ”räkor med ris och citron chili sås” och till efterrätt ”hallon cheesecake”. Dukningen blev jättefin, fyrkantiga tallrikar och fin bestick med svenska flaggan- servetter. Jag brukar inte se den svenska flaggan så ofta, men den är väldigt fin. När vi var klara ringde min mobil, det var mamma. ”Cody, var är du!?” ”Mamma, jag är ju hos Sum” ”Du skulle varit hemma för en halvtimme sen!” ” Jaha, kommer snart då…” Det är en sak jag avskyr och det är att se eller höra mamma arg, därför gör jag alltid som hon säger även fast jag inte vill.

- Det var mamma, hon ville att jag skulle komma hem nu, sa jag.
- Okej, om du vill kan du ta hem kläderna så länge och lämna tillbaka dem senare, sa Sum och log varmt.
- Tack så mycket, sa jag och hämtade mina blöta kläder.
- Det har varit väldigt kul idag, sa Sum när jag kommit tillbaka.
- Det tycker jag med, hoppas vi syns snart, sa jag och gick fram för att krama henne.
När jag kramade henne kändes det som om jag skulle kunna hålla om henne för evigt. Hennes värme spred sig över hela mig och jag kände att jag fick fjärilar i magen, jag ville att det Edvin sa när jag kom skulle vara sant…

Lyckligt slut i denna del, både Sum och Cody gillar varandra, undrar hur detta kommer att sluta…? ;) Men allt kan ju inte gå som planerat ibland, fortsätt läs! :D


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar