Tidigare: - Bra, för jag tänker ge igen och speciellt på dig Cody för du visste att jag bodde här, sa hon och skrattade.
- Vad rädd jag blir! Svarade jag och låtsades vara rädd medans jag skrattade.
- Det borde du vara… sa hon och såg ondskefull ut på blicken men kunde inte hålla sig för skratt. Hon såg djupt in i mina ögon och jag kände att hela min kropp fick stötar, vad händer med mig?
Summers perspektiv:
- Det borde du vara… sa jag och låtsades se ondskefull ut men inte länge för jag började skratta. När jag såg in i hans ögon och han tittade in i mina med kände jag att det gick stötar i min mage, jag kan inte få känslor för honom. Han är kändis och jag har inte alls varit med honom särskilt mycket med honom, hur kunde detta gå till? HUR?
- Du Cody, vi måste dra, sa en av hans kompisar.
- A, ehm hejdå Sum, det var kul att busa med dig, sa Cody och smilade, sedan vände han sig om och gick till sina kompisar.
Jag gick in igen och satte mig på mitt rum för att logga in på facebook och twitter. På facebook hade jag fått en ny vänförfrågan. Det var från någon som hette ”Robert Simpson” och hade ingen profilbild. Eftersom jag inte vill acceptera okända människors vänförfrågningar gjorde jag inte det. På twitter hade Cody twittrat att han och hans kompisar var på ”busarkväll” och att de hade knackat på min dörr och att jag senare skrämt dem.
Det kändes väldigt kul att det var mig han skrev om och att massa människor läste det.
När det gått en halvtimme gick jag och lade mig i min mjuka och sköna säng, några minuter senare sov jag.
Nästa dag gjorde jag mig iordning som vanligt, men sen när jag skulle komma hem hade jag flera uppgifter som skulle göras. Jag skulle städa, fixa till mig och laga mat tills mamma och pappa kom hem från sin semester.
Fast innan det skulle jag gå i skolan.
När jag och Ah kommit in genom skolan dörrar möttes vi av det vanliga bullret. Vi gick till våra skåp som lyckligtvis låg bredvid varandra. Jag såg att Ryan stod och tittade på mig i ögonvrån, jag låtsades som om ingenting. Jag har funderat på om jag ska säga om Ryan eller inte för Ash, men jag bestämde mig för att jag inte skulle göra det, ville inte såra henne mer än nödvändigt.
- Gud vad Ryan stirrar på oss, sa Ash med låg röst.
- Ja, vad är det med honom? Sa jag tillbaka och försökte spela med. Jag visste varför han kollade hitåt men som sagt, vill inte säga något.
- Kom vi går och letar reda på de andra, sa Ash och smällde igen sitt skåp.
- Ja, sa jag och gjorde likadant.
När jag och Ash gått ungefär 20 meter kommer Sarah och Tiff gåendes. Tiff var lite ihopsjunken, hoppas inget har hänt.
- Hej på er! Sa Sarah.
- Hej, sa jag och Ash.
- Tiff, har något hänt? Frågade jag och gick mot henne.
- Ja, jag ska flytta till Florida… Sa Tiff och jag såg att tårar brände bakom hennes ögonlock.
- Ska du? När bestämdes det? Frågade jag chockat.
- I går kväll, både mamma och pappa har fått jobb där och vi ska flytta i morgon.
- What! Men då hinner vi ju knappt säga hejdå, sa jag och kände mig nedstämd.
- Nej, det är just det, sa Tiff.
Det ringde in för lektion, jag gick och tänkte på Tiff och flytten, jag kommer att sakna henne…
Efter andra lektionen när jag, Sarah och Ash stod vid skåpen stod Ryan bakom mitt utan att jag märkte det, när jag smällde igen det fick jag en såkallad chock.
- Tja babe, sa Ryan och höll den ena handen på skåpen ovanför mitt huvud.
- Hej Ryan som jag hatar, sa jag och märkte att Ash stirrade på mig i min rygg.
- Det var kul på teatern, hoppas vi kan göra om de första sekunderarna, sa Ryan och följde efter mig.
- Försvinn, sa jag och knuffade honom och gick till Sarah och Ash som såg chockade ut.
- Vad var det där?! Frågade Ash lite argt.
- En dryg elev som är elak mot dig, sa jag och tittade på Ash.
- Men hu..hur… Hann Ash säga innan jag fyllde i hennes mening.
- Kan han vara ett sådant idiotpucko, ja vet. Sa jag och suckade.
- Men vad hände i teatern då Summer? Frågade Sarah och tittade på mig.
- Han höll fast mig och försökte nästan kyssa mig men innan det hann jag krångla ur mig hans grepp, sa jag.
- Vilket svin alltså… Sa Sarah och vi alla tre gick för att möta up Tiff som varit på cheerleading.
Codys perspektiv:
När jag vaknade nästa dag kände jag mig glad, gladare än vad jag brukar. Vad härligt det ska bli med en hel dags ledighet förutom under 11 till 15 för då fick jag hemundervisning. Jag gick upp och gjorde mig iordning samtidigt som jag funderade på om Sum hade accepterat min vänförfrågan på Facebook. Jag hade valt mitt mellannamn Robert istället för Cody, så jag kunde vara lite okänd och kunde vara lite normal.
När jag kom ner till frukostbordet satt Alli och sjöng medans Tom gjorde någon kör röst till Allis sång.
- Vad bra ni är måste jag säga, sa jag och skrattade medans jag tog min frukost.
- Tycker du det? Aww tack, sa Alli överdrivet.
Jag skrattade och tog en tugga av min macka.
Efter frukosten gick jag in på facebook för att se om hon har svarat men det hade hon inte, jag skickade ett sms och skrev att Robert Simpson var jag. Hoppas hon skulle svara på min vänförfrågan då.
Och det gjorde hon efter 5 minuter, hon skrev ett sms tillbaka att hon skulle svara på den när hon visste att det var jag. Vi smsade en stund tills hon var tvungen att fortsätta äta sin lunch. Det var tråkigt att hennes kompis skulle flytta, det betyder att hon troligtvis kommer vara lite nedstämd när vi träffas nästa gång.
När klockan var 15 hade jag precis slutat hemundervisningen och Sum skolan. Jag fortsatte att smsa med Sum vilket jag tyckte var väldigt underhållande. Jag frågade om hon ville ta en fika, men då svarade hon att det inte gick för hon skulle fixa huset och maten innan hennes föräldrar kom hem. Jag blev lite ledsen eftersom jag hade längtat efter att träffa henne och precis då skickade hon ett sms om att jag kunde hjälpa till hemma hos henne. Det blev ett solklart ja för min del och hon svarade att jag kunde komma nu. Vad skulle jag ha på mig? Jag sprang uppför trappen och in till min garderob, jag tog på mig ett par svarta byxor och grön och vitrandig t-shirt, sen satte jag på mig min svarta skinnjacka och gick. Det tog 6 minuter och 26 sekunder att gå från mitt hus till hennes, för jag hade räknat.
Summers perspektiv:
Jag avböjde mot min vilja förslaget om en fika men kom snabb på att han kunde vara här. När han skrev ja gick jag till Edvin som satt på sitt rum.
- Edvin, Cody kommer och hjälper oss, det är väl okej? Frågade jag.
- Ja, är han snäll? Frågade Edvin.
- Ja det är han, svarade jag.
- Är han snygg? Frågade Edvin samtidigt som han ställde sig upp.
- Ja, svarade jag och jag kände att jag började rodna.
- Du rodnade! Betyder det att du gillar honom? Frågade Edvin.
- Som en kompis typ, sa jag.
- ”Typ” menas med något och det menas med att du gillar honom! Skrek Edvin och började nynna på ”Sum gillar Cody, Sum gillar Cody”.
- Det gör jag inte, och håll tyst! Sa jag och jag kände att jag började rodna ännu mer.
- Och det ska jag tro på? Frågade Edvin och lät inte alls övertygad.
*Plingplong* lät det fån dörren i hallen.
- JAG ÖPPNAR! Skrek Edvin och sprang allt vad han kunde nerför trapporna.
- NEJ!! Skrek jag men insåg att han skulle hinna före.
När jag kom ner öppnade Edvin precis dörren och jag såg Cody komma in. Innan jag hann säga något sa Edvin: Sum gillar dig! Jag kände att jag höll på att dö när han sa det, vad ska jag göra och vad ska han säga?
Ja, vad ska han säga? Läs del 17 så får ni svaret… :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar