My angel - del 38

Tidigare: - Okej, kör på då, sa Sarah och log. Ash klickade på skärmen och det började snurra ett sådant där tivolihjul på skärmen. Tillslut stannade det och visade ”skriv ett sms till din 20:e kontakt och skriv: jag vet din hemlighet”. Vi tog fram våra mobiler och gick igenom kontaktlistan. Jag bläddrade och räknade samtidigt. När jag kom till nummer 20 såg jag vem det var, det var Cody. Vad kommer han att svara?

Summers perspektiv:

Jag skickade iväg smset med en stunds tvekan men senare när Ash och Sarah skickade iväg sina var jag tvungen att göra det, för jag vill inte förlora. Precis när jag hade tryckt på skickat började Sarah att skratta.

- Vad är det som är så roligt? Frågade jag förbryllat.

- Jag skickade aldrig mitt, jag lurade er bara, för min tjugonde kontakt är min gamla lärare och det skulle bli lite fel och pinsamt, men jag behöver inte få ett straff i alla fall, sa Sarah och småskrattade.

- Hallå, du ska ju visst få ett straff! Sa Ash förvånat.

- Nähä, vi har ju gjort utmaningen nu så… Fan, sa Sarah och tystnade när hon insåg att hon hade förlorat. Både jag och Ash började skratta. Vi log ondskefullt mot varandra och började viska till varandra om vad vi skulle ge för straff. Men jag hann knappt öppna min mun när min mobil började vibrera i fickan. Jag skyndade att ta upp den och tittade på skärmen. ”Hur kunde du veta? Det skulle ju vara en överraskning…” stod det och ovanför stod Codys namn. Jag drog snabbt pilen åt sidan och försökte komma på något att svara. När någon minut hade gått kom jag på att jag bara kunde berätta vad vi höll på med och att jag inte visste något. Det skulle nog rädda allt, och så får jag inte reda på överraskningen, jag vet bara att den finns. Han svarade snabbt tillbaka, med en förvånad smiley, att han förstod och att jag inte skulle tänka på det han hade svarat.

- Löste du det? Frågade Ash och lutade sig över skärmen.

- Japp, tur det, sa jag och pustade ut.

Sarah började småskratta och sa att det alldeles strax var lektion. Vi gick samlade in i skolan till våra skåp för att hämta idrottsväskan, för nästa lektion var idrott.

-3, 4, 5, räknade vår idrottslärare John, alla elever låg på mage och gjorde armhävningar. Idag skulle vi ha styrka och konditionsträning. John var en stenhård idrottslärare och missade aldrig någon elev som försökte fuska, men det händer aldrig nuförtiden, för om man fuskar får man göra 50 extra armhävningar.

- Han är verkligen tuff, sa Sarah och pustade ut i omklädningsrummet.

- Ja, han måste ju varit en diktator i sitt förra liv, sa Ash och gick till duscharna i en blå handduk.

Jag och några andra tjejer från klassen började skratta och gick även vi in i duschen. Något negativt med att vår skola är ganska liten är att man är tvungen att vänta på duscharna ska bli klara, vi är 14 tjejer på 5 duschar. Det kan bli drygt ibland, speciellt om man är sist.

Efter idrotten gick en lärare vid namn Sandy fram till mig och bad mig följa med henne. Hon hade mörkt hår uppsatt i en hästsvans och var en av de bra lärarna. Jag tyckte mycket om henne, fast dels beror det på att hon ger mig bra betyg. Vi kom fram till rektorns nötbruna dörr och hon höll upp den för mig. Rektorn satt i en svart snurrstol i skinn vid sitt skrivbord gjort av ek. Hans guldiga skylt var mitt framför ögonen på mig när jag hade satt mig ned i en svart stol framför honom.

- Så Summer, vi har fått ett brev från Miranda Carsley där det står att du kommer ta ledigt från skolan i 4 månader. Anledningen står att du ska spela in en film och mellan inspelningarna kommer du att få lektioner av en privatlärare, sa han och tittade på mig när han hade läst klart från ett vitt papper han hade i handen. Jag nickade tillbaka, på sätt och vis visste jag att denna stund skulle komma för Miranda hade sagt att hon hade skickat iväg ett papper.

- Jag kommer godkänna det här och ge dig tillåtelse för att åka. Men kom ihåg, ingen vanlig elev skulle ha fått för vi har en maxat antal med ledighetsdagar under en termin. Men dina betyg är väldigt bra och du kommer att få en personlig lärare under vistelsen, sa han och blinkade lite, vilket var förvånande för annars var han tråkig, sträng och kortfattande. Det enda jag kunde komma på att göra var att le tillbaka och få fram ett ”okej, vad bra”.

Precis innan jag skulle öppna dörren för att gå tillbaka in på nästa lektion som skulle börja om någon minut sa han mitt namn och jag vände mig om.

- Vilken film? Frågade han nyfiket.

- Ehm… Det får du se, sa jag och log.

När jag kom in i klassrummet hade de precis börjat, alla tittade med stora blickar och jag vandrade snabbt genom rummet med allas blickar som brände i ryggen och satte mig längst bak på den lediga stolen. Alla fortsatte att stirra på mig.

- Vad är det?! Frågade jag förvånat.

- Vad sa rektorn? Frågade Andy, en av klassens snyggaste killar.

- Åh aha, det vill jag inte säga, sa jag och tittade ner på bänken. Om jag hade sagt varför skulle alla viska och efter två dagar skulle hela skolan veta om att jag skulle spela in en film med Cody Simpson, vilket jag inte ville.

- Men kom igen, skällde han ut dig? Frågade Andys kompis, Jay och tittade bedjande på mig, jag fick en känsla av att han talade för hela klassen.

- Jag ska åka bort, så, sa jag kort och snabbt och tecknade med händerna att alla skulle kolla bort. Jag hörde direkt att folk började viska men alla höll tyst och läraren som stod med händerna i midjan fortsatte lektionen. Hon undervisade om havets ekosystem. Biologi är ett rätt underhållande ämne enligt mig, jag lär mig så mycket om djur och så är det kul att titta i mikroskopen.

- Vart ska du Sum? Frågade Jennifer till mig när jag stod vid mitt skåp.

- Jag får inte säga, sa jag och tittade bort från skåpet in i hennes gröna ögon.

- Men kan du inte säga till mig? Snälla, jag extrajobbar hos en tidning och jag behöver någon att intervjua och du ska ju åka bort någonstans, sa Jennifer och tittade snällt på mig.

- Snyggt försök, men jag vill inte att det ska börja viskas och så, sa jag och ångrade mig direkt, jag skulle aldrig sagt att folk skulle börja viska, det gör henne bara mer nyfiken.

- Jag lovar att inte säga till någon, sa Jennifer och tittade bedjande på mig, när jag tvekade knäppte hon ihop händerna under hennes haka och fortsatte titta på mig. Tillslut stod jag inte ut längre, jag menar, hon lovade att inte säga.

- Okej då, men säg det inte och om du ska skriva om mig, skriv anonymt tills vidare, sa jag och hon nickade.

- Jag ska åka och spela in en film med Cody Simpson, viskade jag. Hon började titta på mig med uppspärrade ögon, det påminde mig lite om hur jag skulle ha reagerat om någon sa det till mig.

- Är det sant?!! Sa Jennifer chockat och tog handen för munnen.

- Som jag sa, säg inte till… Hann jag bara säga innan jag hörde en röst bakom mig.

- Ska du spela in en film med Cody Simpson! Sa en tjej högt så att alla runtomkring stannade upp och tittade.

- Nej, ljög jag medans jag kände hur blickarna fastande som lim på mig.

- Varför sa du det då? Frågade tjejen kaxigt, jag kände igen henne, hon gick en klass högre än mig.

- Det vet jag inte, sa jag snabbt och gick därifrån, därefter kom Ash och Sarah.

Nästa lektion var matte och vid det här laget hade nog hälften av klassen fått reda på det. Under lektionen satt Andy och kastade små papperslappar på mig. När jag öppnade den första stod det ”Vill du gå ut med mig?”, först var jag fundersam på varför han frågade mig men senare kom jag på att han visste och ville ha uppmärksamheten av att dejta en framtida skådespelare. Jag skickade en lapp tillbaka att jag inte ville det men tydligen gav han sig inte. Han försökte övertala mig om att vi kunde göra allt det jag ville på dejten, men han lyckades inte.

- Tja Sum, sa Jay som stod lutad över mitt skåp.

- Hej, sa jag och tittade snabbt upp på honom för att senare titta tillbaka in i mitt skåp.

- Jag undrar om du är ledig ikväll? Sa han och log.

- Nej, jag måste plugga inför kemiprovet vi har imorgon, sa jag och log snällt mot honom.

- Aha, juste det har vi, men imorgon kväll då? Frågade han och gick bredvid mig.

- Du, jag vet inte, men jag måste gå, sa jag och skyndade mig iväg till Ash och Sarah som gick en bit framför mig. Jag brydde mig inte om utifall han stod kvar eller om han gick, han utnyttjade mig bara för inspelningen och så hade jag faktiskt en pojkvän.

- Hej Sum, sa Cody och kysste mig, jag, Sarah och Ash hade gått hem till honom efter skolan.

- Hej Ash och Sarah, sa han och log.

- Meh, Sum får en kyss och vi får inget? Orättvist, sa Ash bestämt.

- Okej då, hej Ash och Sarah, sa han och pussade dem på kinden medans vi skrattade.

- Du Cody, vi måste snacka sen, sa jag när vi hade gått till deras baksida.

- Visst vi kan ta det nu, sa han och gick med mig en bit bort.

- Vad vare du ville prata om? Frågade Cody lugnt.

- Halva skolan har fått reda på att jag ska spela in en film med dig, sa jag kort och han ryckte till.

Det var ju inte vidare bra att halva skolan fått reda på det.. Fortsätt läs! Tack så mycket för att ni läst allt såhär långt, ni anar inte hur glad jag är för det :D.

My angel - del 37

Tidigare: - Jo det måste du ha, kolla! vad är det där, sa Sarah och böjde sig över mig för att klicka på en fotomapp, en fotomapp som innehöll flera foton på mig och Cody. Efter att hon klickat hörde man ett ”aww” från båda två.

- Sum! Sa de båda i kör och tittade argt på mig när de hade upptäckt att jag hade ljugit för dem.

- Hehe, uppsi, sa jag och log. Sarah tog bort datorn från mitt knä och satte den i hennes, Ash flyttade till andra sidan. Medans de tittade på fotona tog jag upp min mobil. Jag hade precis fått ett videoklipp från Cody. Jag klickade på play och där visades en tv och på tvn stod jag och Cody och sjöng på misteltoe. De hade till och med filmat när vi kysstes och jag gav ifrån mig ett skrattande ljud, Sarah och Ash uppfattade det och slängde sig bredvid mig. De tittade på skärmen och kollade med ett stort flin upp på mig som skrattade medans jag rodnade.

Summers perspektiv:

- Så sött! Sa Ash i retande ton och skrattade.

- Ja och särskilt när de sjunger ”with you shawty with you”, sa Sarah i likadan retande ton och började skratta hon med. Jag satt tyst och stirrade surt på dem. Men när de började sjunga mistletoe kunde jag inte hålla mig för skratt. När vi slutat skratta frågade jag Sarah hur det gick med Caspian, men direkt såg jag hur glädjen i hennes ögon försvann.

- Jag har typ dissat honom, sa Sarah lågt.

- Va? Han som verkade vara trevligt, sa jag på skoj och hostade eftersom det inte var speciellt sant.

- Det var därför jag totaldissade honom, för det han gjorde mot dig, sa Sarah och såg vänligt in i mina ögon.

- Aww så gulligt, men du kommer hitta honom myyyycket bättre än han, sa jag och log.

- Aa, det tror jag säkert, sa Sarah tillbaka med ett leende.

Kvällen fortsatte med tjejpratet men mitt i allt i hopa ringde Cody. Han ville meddela mig en viktig sak om att filminspelningen har förskjutits en och en halv månad. Men sen lade jag på, för detta var en kväll med tjejerna.

Fast det var lite tråkigt att vi var tvungna att gå upp tidigt imorgon för att gå till skolan.

Att vara med sina närmaste tjejkompisar var något bland det bästa och mysigaste som finns, vi skrattar, pratar och så brukar vi kolla på film. I kväll såg vi på Never Say Never med Justin Bieber för typ 100 gången, men den kunde aldrig bli uttjatad. Ash som älskade honom mest satt nästan och dreglade framför tvskärmen.

- Han är ju verkligen för bra, tänk att han på fem år har blivit så stor stjärna, det är sjukt, sa Ash medans hon borstade håret i mitt rum.

- Ja, tänk vilken förändring han har genomgått, sa jag medans jag stod och borstade tänderna.

- Mhmm, hann Sarah säga innan hon var tvungen att spotta ut tandkrämen inne på toan.

- Det är en konst att kunna prata medans man borstar tänderna, sa jag stolt och skrattade när hon hade kommit tillbaka från badrummet. Sara himlade bara med ögonen och gick fram till sin madrass.

- Sum, kan inte du berätta hur du fick ditt iPhone skal egentligen? Frågade Ash när vi hade släckt lamporna och låg och pratade.

- Jag fick det i en tidig julklapp av Cody, sa jag.

- Va? Inget mer typ romantiskt? Sa Ash chockade och man märkte på rösten att hon flinade och jag himlade med ögonen i mörkret.

- Ehm nej, vad hade du tänkt dig? Frågade jag förvånat.

- Typ att ni var på dejt och så gav han den i en gullig ask med en söt text på, sa Ash småskrattande och det märktes att hon flinade fortfarande.

- Vi är inte så romantiska av oss, sa jag och suckade. Från Ash håll hörde man en liten suck och Sarah började skratta. Jag låg och tänkte tillbaka på hennes fråga om när jag fick det och drömde mig tillbaka. Det var en lördagskväll och våra grannar var hemma på middag. Under kvällen hörde jag en knackning och mamma ropade att jag skulle öppna. Ute på trappen låg ett inslaget litet paket. Jag tog upp det och läste på det, paketet var mitt. Det stod inte vem det var ifrån utan det skulle avslöjas när jag hade öppnat det. Jag stod kvar på trappen och öppnade mitt paket som var i lila presentpapper med mörklila band knutet runt om. I paketet låg ett mörklila silikonskal med 2 autografer på. Den ena var från Justin Bieber och den andra var från Cody Simpson, båda hade även skrivit något ord var. Justin hade skrivit ”Believe” och Cody hade skrivit med större text ”My Angel”.  Jag hade blivit så glad och förvånad över presenten att jag bara hade kunnat stå och titta på skalet. Helt plötsligt kom Cody fram och jag hade sprungit ut i sockor och kysst honom. ”Så du gillade den?” hade han frågat med ett leende. ”Jag älskar det men varför ger du det till mig nu?” hade jag frågat. Cody hade senare svarat med ”jag tyckte inte du skulle få behöva vänta tills jul” och kysste mig sedan.

- Sum… SUM! Sa Ash.

- Va? Sa jag förvirrat och vaknade ur min lilla trans.

- Har du inte lyssnat? Frågade Ash förvånat.

- Nej? Sa jag, Ash och Sarah gjorde en ljudlig suck.

- Men… Vi har ju gått igenom alla snygga killar på hela skolan ju! Hur kunde du missa det?! Sa Ash och suckade.

- Ojsan, sa jag och skrattade.

- Vad tänkte du på istället då? Frågade Sarah och småskrattade.

- När jag fick mitt skal, sa jag långsamt.

- Okej, bara så du vet, jag är såå avis på ditt skal, sa Ash och skrattade. Det kunde jag tänka mig och speciellt att han hade skrivit mer än bara sin autograf också. På sidan av skalet stod även mitt namn, min bedömning av handstilarna visade att Cody hade skrivit Summer och Justin Winter.

- GOD MORGON! Ropade jag högt så att Ash och Sarah skulle vakna, bara för att retas eftersom de inte är några morgonmänniskor.

- Sum… En liten stund till, sa Ash sömning och vände sig till andra sidan.

- Nej, ni ska gå upp nu! Sa jag glatt och började sjunga.

- Suuuum! Sa Sarah och kastade en kudde på mig.

- Okej, okej, jag ska sluta sjunga, sa jag och slängde tillbaka kudden på henne. Detta var en av de jobbigaste sakerna med mina vänner, de kunde inte gå upp på morgonen, vad jag än hotade dem med gick de aldrig upp. Fast det gick att få upp dem en gång då jag lurades att Justin Bieber gick utanför huset. Men sen dess har jag inte kunnat lura dem.

Efter en stund hade vi alla tre gått upp och satte oss i köket för att äta frukost. Jag åt min fil med cornflakes som har blivit en ny vana medans Sarah och Ash tog mackor.

- Vad har vi för lektioner idag? Frågade jag medans vi gick till skolan.

- Hmm, vi har väl franska, kemi, matte och engelska idag, svarade Sarah.

- Juste, sa jag och tog upp min mobil för att svara på ett sms från Cody.

- Vet ni vad Tiff sa till mig igår? Sa Ash med glad röst.

- Nej? Frågade jag och Sarah i en förväntansfull ton.

- Hon har skaffat pojkvän, sa Ash och log brett.

- Åh, har hon? Sa Sarah förvånat.

- Ja han heter Liam och är ett år äldre, här är en bild, sa Ash och höll fram sin htc med en bild på en snygg kille och bredvid honom stod Tiff.

- Vad snygg han va, sa jag och Sarah och stirrade på skärmen.

- Min tanke med, sa Ash och såg ut att smälta med blicken när jag tittade upp på henne. Tänk att vår Tiff har gått och blivit kär, i en snygging, tänkte jag och log för mig själv. Tur att hon verkar trivas där, det ska bli så kul att se henne om några månader.

Codys perspektiv:

- Smile Cody! Ropade Alli till mig och höll i sin Iphone. Det hade blivit morgon och jag satt och åt frukost.

- Måste du ta en bild när jag äter? Frågade jag när jag hade panikslaget tuggat ur.

- Ja, jag måste ha en bild vid alla tillfällen, sa Alli och log. Jag suckade åt henne och vände mig tillbaka på stolen och fortsatte äta.

- Du vet att den här bilden kommer upp på instagram va? Sa Alli utan att titta upp från sin mobil.

- Få se den först! Sa jag skarpt och Alli kom direkt fram till mig för att visa den. Bilden visade mig som precis hade tagit en tugga och hade munnen i en helknäpp form.

- Den där bilden får du absolut inte lägga ut! Sa jag och tittade spänt på henne.

- Okej… Kan jag inte få ta en ny bild då? Frågade Alli och log. Jag blev lite förvånad av att hon gick med så lätt på det, annars brukar hon reta eller hota mig med bilden.

- Visst, kan jag få äta upp först? Frågade jag och tittade på henne.

- Såklart, sa hon och tog upp sin mobil igen.

Efter frukosten var Alli direkt på mig med bilden, jag visste inte varför det var så viktigt, men det brydde jag mig inte om. Alli gick till en korridor vid vårt matrum och arbetsrummet där det fanns en vit vägg. Där bad hon mig att ställa mig vid väggen. Hon tog ungefär tre kort och sa att hon var nöjd, jag skulle få se hennes bilder efter att hon redigerat dem. Senare gick jag upp till Mary-Ann för att börja dagens lektion, Geografi.

Summers perspektiv:

- Sum, fokusera nu, vi måste välja veckans utmaning, sa Ash och tittade på mig. Det var håltimme och jag, Sarah och Ash stod ute på skolgården med stelfrusna händer. Vi hade tydligen börjat med ”veckans utmaning” som går ut på att varje vecka ska alla få en gemensam utmaning och den som klarar den kortast stund innan veckan är slut får göra ett slags straff. Straffet kommer vara att man ska göra något pinsamt, så jag måste stå ut med utmaningen för jag vill inte skämmas.

- Vad ska vi ta då? Frågade jag.

- Juste, jag laddade ju hem en app för sånt här, sa Ash och tog fram sin mobil.

- Här, den väljer en utmaning helt själv, sa Ash och visade den.

- Okej, kör på då, sa Sarah och log. Ash klickade på skärmen och det började snurra ett sådant där tivolihjul på skärmen. Tillslut stannade det och visade ”skriv ett sms till din 20:e kontakt och skriv: jag vet din hemlighet”. Vi tog fram våra mobiler och gick igenom kontaktlistan. Jag bläddrade och räknade samtidigt. När jag kom till nummer 20 såg jag vem det var, det var Cody. Vad kommer han att svara?

Om ni skulle hitta fel i texten får jag be om ursäkt men jag hinner inte sitta och gå igenom delarna så noga, hoppas det inte gör något :). För er som inte vet vad ”instagram” är så är det en iPhone app som man lägger upp bilder på. Och jag ber om ursäkt för att denna del dröjde lite.

My angel - del 36

Tidigare: - Vänta, vänta lite här nu, ni båda gjorde faktiskt sakerna i tron om att det var den andra, så då borde ju allt vara okej? Sa Jake lugnt. Sum släppte armarna och lyfte blicken, hon tittade in i mina ögon. Jag mötte sakta hennes blick och vi båda stod där för att gå igenom vad den andre faktiskt hade sagt.  Hennes ögon gav ifrån sig en förlåt-blick och jag gjorde detsamma.

- Se, nu gick det, sa Ash med en glad röst.

- Aa, det gjorde det väl, sa Sum långsamt och det började rycka i hennes mungipor. För första gången sen igår log hon och hon log mot mig. Min kropp blev varmare och mina stela läppar formade även dem ett leende.

Summers perspektiv:

Jag och log mot Cody och han log tillbaka, nu kändes det bra i hjärtat igen. Vi stod där tysta ett tag, men sedan bröt Ash tystnaden genom att göra en high-five med de andra och ropa ”wohoo vi klarade det”. Ingen av oss hade tänkt på att det hade börjat falla snö, i massor. Jag tänkte för mig själv att det var tur att jag inte hade mascara på mig för då hade den kletat ut sig. Cody var den första att märka snömassorna.

- Ska vi inte åka hem? Det snöar ju asmycket! Sa Cody och tog på sig sin luva på jackan, men hans tankeförmåga räckte inte särskilt långt. Snön som hade fallit i luvan började smälta i hans hår och nacke och han gjorde några små konstiga ljud och rörelser och tog av sig luvan. Vi andra småskrattade lite medans vi gick tillbaka.

När vi kom tillbaka där bilarna hade stannat slogs vi alla av tanken att ingen hade tänkt på hur vi skulle komma hem. Toms bil var den enda där och i hans bil fanns det bara fyra platser.

- Hur ska vi dela upp oss? Frågade Campbell.

- Enkelt, genom könsindelning, ni får åka med Tom och vi tar en taxi hem, sa Ash glatt.

- Ehm… Ash, du vet att vi inte har tillräckligt med pengar va? Sa Sarah och slängde en blick på henne.

- Juste, vi använde ju nästan alla pengar till hitresan, sa Ash och gjorde en typisk tänkar-blick.

- Jag kanske har pengar, sa Cody och tog upp en liten plånbok ur fickan.

- Har du alltid med dig den?! Sa Josh och stirrade förvånat på honom.

- Ja? Det borde du veta vid det här laget, sa Cody och öppnade plånboken. Han tittade i ett av facken och sken upp. Snart räcktes en 500 lapp till Ash.

- Varsågod, detta borde räcka, sa han och log. Både jag, Sarah och Ash tittade med stora ögon på honom. Nej, så mycket pengar kan han inte ge oss? Det är ju för mycket.

- Men, men detta är ju för mycket? Sa Sarah förvånat.

- Det var allt jag hade, om ni inte vill ha en 1000 lapp? Sa Cody och började skratta.

- Hur ska vi kunna betala tillbaka detta? Frågade jag.

- Nja, se det som en gåva, sa han och log brett. Ash tog emot pengarna, men med en stunds tvekande.

Killarna hälsade oss senare hej då när vår taxi hade kommit och de hoppade in i deras svarta otroligt glänsande bil. Vi gick fram till taxin som stod parkerad mera till vänster och vi hoppade in. Det fortsatte att snöa och nu hade det bildats ett tillräckligt tjockt snötäcke för att man ska kunna göra flera snögubbar på samma plats. När vi hade åkt en liten stund slogs jag av en tanke. Vi kunde faktiskt bara ha ringt någon av våra föräldrar så kunde dem komma och hämta oss, då hade ju inte Cody fått lägga ut pengar. Men ja, om man inte har använt huvudet får man väl börja nu.

Codys perspektiv:

När jag kom hem var Edward och hans familj kvar hos oss, mamma skulle bli sur på mig om jag inte var med överhuvudtaget, så jag bad Tom att han kunde skjutsa dem vart de ville. Tom var så snäll, vad han än höll på med skjutsade han oss, fast ja det är ju det vi betalar honom för. När jag kom in innan för dörren hörde jag röster från matrummet, jag förmodade att de åt. Alla tittade på mig när jag kom in i matrummet, de var mitt uppe i maten.

- Nämen, Cody, tänk att du kom? Sa mamma glatt och jag gick fram för att hälsa på den andra.

- Ja, det var ju bra, sa jag och satte mig på den lediga platsen och började ta av maten.

- Var har du vart då? Frågade Jennie, min moster och log.

- Med mina kompisar, det löste sig, sa jag lugnt och tittade på mamma.

- Vad bra, sa mamma och log.

Vi fortsatte att äta och prata, en härlig middag.  Jag förstod att jag, faktiskt, hade saknat släkten. De ställde alltid upp vilket var tryggt. Som när hela bunten flyttade till USA för min och min familj skull, så att vi skulle kunna ses lite oftare än om de hade bott kvar i Australien.

Efter middagen satte sig alla för att kolla på videoklipp från våra träffar, de vuxna ville så gärna se. Jag och Edward satte oss bredvid varandra, det kändes bra att ha en killkusin i sin egen ålder. Under klippen tog han upp sin mobil för att svara på ett sms, jag smygtittade lite på vad han skrev och såg att det var ett kärlekssms. Jag boxade honom lätt i armen så han såg att jag hade läst och jag flinade. Han skrev snabbt ett sms till mig att det var hans ragg och att jag inte skulle säga det högt, hans familj skulle reta och tjata om henne hela tiden då. Jag skrattade för mig själv och skrev tillbaka att det var lugnt. Mina tankar funderade vidare på om jag skulle smsa det till Sum och jag beslutade för att göra det. Sum svarade snabbt och hon hade formulerat sitt sms så rolig att jag var tvungen att visa Edward. Han kollade surt tillbaka på mig och jag flinade brett, men utan jag visste ordet av det hade han tagit min iPhone och höll på att skriva ett sms till Sum. När jag tillslut fick tillbaka den av många misslyckade försökt till att ta den ifrån honom såg jag att han inte hade smsat Sum utan tweetrejpat mig. Jag suckade åt honom och skrev en tweet om att Edward inte alls var bättre än mig utan att det var tvärtom.

Videoklippen hade snart nått sitt slut och jag insåg att det sista klippet som skulle visas var på mig och Sum som sjöng mistletoe. Jag var tvungen att dra till drastiska återgärder för att inte alla skulle se det så dem skulle inte skulle flina så retsamt åt mig.

-Edward, underhåll dem, viskade jag.

- Va, varför? Viskade han tillbaka.

- Så att dem inte ser klippet med mig och Sum när vi sjunger mistletoe, du vet, viskade jag.

- Nej, det ska alla få se, du skrev att du var bättre än mig på twitter, även om det inte är sant, skrattade Edward ondskefullt tillbaka. Jag suckade och förberedde mig till att inte le alltför fånigt när klippet kom upp, men jag lyckades inte särskilt bra.

- Ni är verkligen såå gulliga, tur att ni löste det, sa Alli och log retsamt.

- Åh, jag håller med, din mamma sa att ni var tillsammans och sa att ni var så söta ihop, sa Jennie med ett leende.

- Gullesnuttar! Nej då, vi måste försöka att inte hålla på så, du är faktiskt 15 och då är det vanligt att ha en flickvän, sa mamma och skrattade. Jag tackade henne i tankarna om att de förstod att jag faktiskt inte var 10 år längre.

När de hade åkt gick jag och satte mig igen, jag kände mig rätt tvungen att skicka videon till Sum. Även om vi hade bråkat samma dag, men jag ville få det till det normala så snabbt som möjligt.

Summers perspektiv:

- Men du måste ju ha ett bra foto på dig och Cody när ni är tillsammans? Sa Ash bedjande. Hon och Sarah hade tjatat om ett foto på mig och Cody hela kvällen. Vi hade satt oss i min säng och jag hade min svarta dator i knät.

- Men jag har ju inget ”sånt där supergulligt” foto på oss, sa jag, men egentligen hade jag ganska många, men det kändes inte direkt lockade att dem skulle visa fotona för alla de kände.

- Jo det måste du ha, kolla! vad är det där, sa Sarah och böjde sig över mig för att klicka på en fotomapp, en fotomapp som innehöll flera foton på mig och Cody. Efter att hon klickat hörde man ett ”aww” från båda två.

- Sum! Sa de båda i kör och tittade argt på mig när de hade upptäckt att jag hade ljugit för dem.

- Hehe, uppsi, sa jag och log. Sarah tog bort datorn från mitt knä och satte den i hennes, Ash flyttade till andra sidan. Medans de tittade på fotona tog jag upp min mobil. Jag hade precis fått ett videoklipp från Cody. Jag klickade på play och där visades en tv och på tvn stod jag och Cody och sjöng på misteltoe. De hade till och med filmat när vi kysstes och jag gav ifrån mig ett skrattande ljud, Sarah och Ash uppfattade det och slängde sig bredvid mig. De tittade på skärmen och kollade med ett stort flin upp på mig som skrattade medans jag rodnade.

Sorry för typ sämsta och tråkigaste slutet ever, men ni får leva med det ;). Ska försöka få upp del 37 så fort jag kan, innan dess kan ni läsa min kompis novell om Justin Bieber Här

My angel - del 35

Tidigare: När Tom hade stannat bilen skyndade jag mig ut, Campbell vinkade åt mig med stora armar och jag började gå i hög fart fram till honom. Han sa åt mig att jag skulle följa efter honom, vi började gå men hann inte så långt innan vi svängde in vi ett berg. Bakom bergskröken hamnade jag mitt emot öga med Summer. jag kunde inte tro vad jag såg.

- VAD gör du här?!! Sa vi båda chockat.

Codys perspektiv:

Jag stirrade på henne, vad i hela friden gjorde hon här? Detta är faktiskt mitt och mina vänners ställe och det ska inte komma några tjejer dit. Efter 30 sekunders chockerande stirr vände jag mig åt sidan och såg Jake stå där, helt oskadd. När han såg att jag tittade konstigt på honom flinade han.

- Ja, jag är heeeelt oskadd, sa Jake och mötte min blick.

- Va, men vad gör jag här då? Sa jag en aning hackigt.

- Ehm… Sa Campbell och jag förstod direkt.

- Ni hittade på detta, eller hur? Sa jag och suckade.

- Visst var det smart? Sa Josh och log.

Jag tittade med en suckande blick på honom och precis då uppfattade Sarah den. Juste, Sarah och Ash var ju också delaktiga i detta.

- Ja Cody, du kan väl få börja…? Sa Sarah och tittade menande på mig.

- Börja med vad? Frågade jag i hård ton.

- Att förklara din del av historien, sa Ash.

- Jag vet redan hans historia, sa Sum och spände sin blick i mig.

- Och jag vet din! Sa jag och spände även min blick i hennes. Sums hår var en aning rufsigt och hon hade inga vantar på sig, vilket måste betyda att Sarah och Ash också hittade på en historia till henne. Jag började förstå ännu mera om vad det handlade om, och så måste det ju betyda att Sum inte hade en blekaste aning om att jag skulle komma hit. Jag beslutade att berätta från hur jag såg det, för alla stod redan och väntade på att någon av oss skulle säga något.

- Jag tar allt från hur jag såg det då, okej. När jag kom till festen började jag mingla runt lite, senare träffade jag er där och snackade lite. Jake skämtade om dig och så såg jag att han pekade på dig längre bort. Jag började följa efter henne och då slog det mig en tanke att jag skulle skoja med dig. När jag var bakom henne så tafsade jag på henne i tro om att det var du, jag menar, du är den enda jag skulle kunna göra det på. Men det var inte du utan en annan tjej, när jag upptäckte att du hade sett allt blev jag helt förtvivlad och började småspringa efter dig, men du var snabb. Jag följde efter dig hela vägen till glassbaren, när jag såg en tjej som såg precis ut som dig gick jag fram till henne. Men med min otur var det samma tjej som jag hade tafsat på, hon trodde inte påmig när jag förklarade att hon var fel tjej. Jag skulle precis gå vidare och fortsätta leta efter dig när hon kysste mig, jag kände direkt sen hur fyra ögon stirrade på mig och det var du och Ryan som höll i handen! Du fattar att mitt hjärta sjönk av att se dig hålla handen med den idioten och vad du trodde jag höll på med, vilket jag aldrig i hela världen skulle göra. Det här är min historia, nu får du berätta din, få se om du har några ursäkter, sa jag lite kyligt och Sum satte bestämt armarna i kors.

- Så du tror att jag ville hålla handen med Ryan?! Du nej, det var han som försiktigt tog min hand när han ville att vi skulle åka till en glassbar för att äta. Jag tackade ja när han hade frågat, jag menar, allt är ju bättre än att se dig stöta på andra tjejer. Han sa att vi skulle gå som vänner, men nu i efterhand förstår jag hade han inte hade planerat det. När han tog min hand höll jag den kvar automatiskt, för jag är rätt van att hålla din. Men senare när jag såg dig stå där med den där tjejen och ni kysste varandra drog jag snabbt undan den när min kropp reagerade på att det inte var din hand. Nu har jag berättat klart, visst var det inte så dåliga ursäkter? Sa Sum i samma kyliga ton som jag hade sagt det i.

- Okej, nu vet ni hur det låg till, kör igång med kramen nudå! Sa Campbell och tittade menade på oss båda.

- Jag vill inte krama henne, sa jag och vände bort blicken.

- Och jag vill inte krama honom, sa Sum och vände bort blicken.

En suck gick igenom dem andra, men det brydde jag mig inte om. Hon hade inte släppt Ryans hand även fast hon var medveten om att det inte var jag.

- Ni kan väl i alla fall förlåta varandra? Sa Campbell lite uppgivet.

- Bara till hälften, jag köper inte med hålla handen, sa jag i en hård ton.

Sum började gapa.

- Skämtar du med mig eller?! Du gjorde ju 2 saker, du borde säga ett helt förlåt först, sa Sum förvånat.

- Jag gjorde ju en av mina grejer i tron om att det var du och den andra grejen var jag helt oförberedd på, sa jag och gav henne en sur blick.

- Jag tyckte det kändes som om det var du som höll min hand, så för mig är det också som att det hände i tron att det var du, sa Sum och satte händerna i kors. Jag skulle precis säga till henne att det inte var samma sak innan Jake avbröt mig.

- Vänta, vänta lite här nu, ni båda gjorde faktiskt sakerna i tron om att det var den andra, så då borde ju allt vara okej? Sa Jake lugnt. Sum släppte armarna och lyfte blicken, hon tittade in i mina ögon. Jag mötte sakta hennes blick och vi båda stod där för att gå igenom vad den andre faktiskt hade sagt.  Hennes ögon gav ifrån sig en förlåt-blick och jag gjorde detsamma.

- Se, nu gick det, sa Ash med en glad röst.

- Aa, det gjorde det väl, sa Sum långsamt och det började rycka i hennes mungipor. För första gången sen igår log hon och hon log mot mig. Min kropp blev varmare och mina stela läppar formade även dem ett leende.

Slut på den delen! Jag upptäckte nu att jag bara hade skrivit från Codys perspektiv och att den blev en aning kort, men det får duga.  Ja, det var ju skönt att dem förlåt varandra, trots allt var det bara ett missförstånd ;).

...

Hejan! Jag tror inte att jag kommer att gå över till den nya adressen, för man kan inte klippa ut/kopiera/klistra in och det måste jag kunna göra (enligt mig). Om ni har något tips på en bra bloggsida där man kan både ha översättare och kopiera/klistra in/ klippa ut så kommentera gärna :D.

My angel - del 34

Tidigare: Jag kunde först inte tro mina ögon! Cody kysste en annan tjej mitt framför mina ögon! Jag kan bara stå och stirra, vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag känner hur Ryans hand kramar min och jag rycker genast bort den som om jag bränt mig. Ingen säger eller gör något, alla fyra bara står vi där och stirrar dumt på varandra.

Summers perspektiv:

Både jag och Cody vände oss om och gick därifrån åt varsitt håll. Jag var så arg, min ilska kunde inte hejdas så jag blev tvungen att be om ursäkt till taxichauffören om min hårda ton. Medans jag åkte och susade förbi alla husen ringde jag Ash.

- Hej det är Ash! Hördes en glad men ansträngd röst från andra sidan luren, i bakgrunden hördes musik och hon verkade ha svårt att höra.

- Det är jag, Sum, jag lämnar festen nu, sa jag högt så att hon kunde höra.

- Va varför? Jag och Sarah har askul, du måste vara med, Codys kompisar är jätteroliga, sa Ash förvånat och började sedan skratta.

- Nej… Jag, jag tar det imorgon, hejdå, ha det så kul! Sa jag långsamt.

- Okej då, det är ditt val, hejdå! Sa Ash och lade på luren. När jag lagt ner min mobil i väskan tittade jag på sätet bredvid mig, där låg en iPhone 5. Skalet var lila med två autografer på, en var från Cody och en från Justin Bieber. Mina tankar stoppades plötsligt, tänk om den var min, min kära lilla ägodel som var borta.

- Ursäkta chauffören, vems är den här? Frågade jag och höll upp mobilen.

- Det vet jag inte, men tjejen som åkte i denna taxi innan dig har nog glömt den, sa chauffören fundersamt.

- Hur såg hon ut? Frågade jag hoppfullt.

- Hmm…Hon var blond och i samma ålder som dig, sa han.

Jag nickade åt honom och tittade ner på mobilen. Den måste vara min, jag menar, vilka har ett skal signerat av Cody och Justin? Jag tryckte på hemknappen så att skärmen började lysa, det var en bild på Brook. Mina ögon blev större och större ju mer jag närmade mig skärmen. Hoppas innerligt att hon inte har en kod till den, tänkte jag medans jag drog pilen åt sidan. Till min glädje hade hon inte det och jag kunde klicka mig in på allt för att försäkra mig om att den var min. Efter tjugo minuter stannade taxin vid mitt hus och jag lämnade lite dricks åt honom.

 Jag hade precis fixat klart min iPhone så den blev som förut när mamma knackade på dörren till mitt rum. Hon öppnade dörren och gick långsamt in. Mina tankar beslutade för att berätta lite kortfattat om varför jag kom hem tidigare, när jag var klar mötte jag min mammas kram. Hon sa att allt skulle ordna sig, men jag hade redan förlorat nästan all tillit på honom.

Codys perspektiv:

När jag kom hem smällde jag igen ytterdörren med en smäll, just nu var jag arg. Jag skulle aldrig ha gått dit, det blev bara massa problem, tur att inga paparazzis följde efter.

När jag lade mig i sängen knackade pappa på dörren, han öppnade den sakta och gick med tunga steg in till mitt rum. Han frågade varför jag hade lämnat festen tidigare och varför jag inte sa det. Jag beslöt mig för att berätta allt lite kortfattat, han tyckte jag skulle ringa henne imorgon, men det ville jag inte. Inte en enda del i min kropp hade lust att se henne, fast tankarna undrade ändå vad hon gjorde just nu.

Senare när jag skulle sova kunde jag inte släppa ilskan och besvikelsen i min kropp. Jag försökte skaka av mig den men det var svårare än vad man kunde tänka sig. Tillslut gav jag upp och ringde Jake för att komma på andra tankar. Han var tydligen kvar på festen eftersom man hörde musik i bakgrunden.

- Hallå? Svarade Jake högt.

- Hej, det är jag Cody, sa jag.

- Tja mannen, hur är läget? Frågade Jake glatt.

- Nja… jag åkte hem, sa jag och min röst tonade bort.

- Vad sa du?? Frågade Jake och nästan skrek i mitt öra.

- Jag åkte hem! Sa jag och skrek, men inte för högt eftersom annars kunde någon i familjen höra.

- Tillsammans med Sum eller? Sa Jake och småskrattade lite.

- Nej det gjorde jag inte, men jag hör att du är upptagen så vi hörs väl senare? Sa jag nedstämt.

- Visst, bye! Sa Jake och lade på luren snabbt.

Efter ett tag av vändningar i min säng somnade jag tillslut.

*I DRÖMMEN*:

Jag öppnade Sums sovrums dörr och fann henne liggandes med en annan person. Den andra personen var Ryan, de hånglade med varandra och märkte mig inte ens, som om jag var osynlig. Mina steg närmade sig sängen och ju närmare jag kom desto mer intensivare kysstes dem. När jag stod alldeles intill sängkanten började Ryan dra av Sums klänning.

*SLUT PÅ DRÖMMEN*

Jag reste mig hastigt upp i sängen och stirrade runtomkring mig, ingen Sum och ingen Ryan. Drömmen var så verklig, som om det hände. Men efter ett tags grubblande kom jag fram till att det inte hänt, än. Klockan var 10 på morgonen och jag beslutade mig för att gå upp.

Fram tills klockan 3 på eftermiddagen hade jag spenderat timmar på att antingen ligga i soffan eller sitta ihopsjunken i matsalsstolen. När mamma sa åt mig att rycka upp mig för att Edward och hans familj skulle komma orkade jag inte stanna hemma längre. Jag ringde min chaufför Tom och han skjutsade mig runt, runt utanför LA, jag hade ingenaning om vart jag skulle, bara bort från familjen, bort från allt.

- Är det Sum som är problemet eller? Frågade Tom och tittade på mig i backspegeln.

- Ja… sa jag och berättade allt som hade hänt.

- Vet du vad jag skulle gjort i dina kläder? Sa Tom när jag var klar.

- Nej? Frågade jag och tittade upp på honom.

- Jag skulle åka hem till henne och förklara allt för henne, sa han och log.

- Inte nu, jag vill inte, sa jag och lutade mig tillbaka i sätet och stirrade ut genom fönstret. Vi åkte ute på landet, snön hade börjat falla, jag tänkte tillbaka på julen. Då var alla glada och lyckliga, maten var god och alla njöt av sällskapet. Nu var vädret grått och trist. Detta var helt enkelt årets värsta dag, jag försökte skämta lite för mig själv men kunde inte åstadkomma ett leende.

Summers perspektiv:

Hela dagen gick åt att ligga i min säng och bara tänka på ingenting. Ash och Sarah ringde för att komma över, men jag var inte sugen på några besök, varken från vänner och familj.

Tillfälliga perspektivet från Ash:

När Sum inte ville att jag och Sarah skulle komma över blev jag mycket fundersam.

- Vad ska vi göra åt Sum? Frågade jag Sarah som gick bredvid mig.

- Jag vet inte, hon verkar så deppig, vet du vad det beror på? Frågade Sarah osäkert.

- Nej… Men jag vet en lösning på hur vi kan få reda på det, vi frågar Cody, sa jag bestämt.

- Smart där, kom så går vi till honom, sa Sarah och vi började gå fortare.

När vi knackade på hos familjen Simpson var det Angie som öppnade. Hon sa att Cody hade stuckit ifrån huset, vi frågade varför och hon berättade att det berodde på Sum. Vi tackade henne ändå och gick ut på trottoaren igen.

- Nu vet vi det då, sa Sarah uppgivet.

- Ja… Hur ska vi kunna lösa och hjälpa till i denna situation? Sa jag och plötsligt dök det upp några bakom mig.

- Tjena tjejer, sa Campbell glatt.

- Hej på er, visste ni att Sum och Cody har bråkat? Frågat jag chockat.

- Va har dem? Utbrast Josh med häpen min.

- Så det var därför Cody lät så deppig igår, inflikade Jake.

Alla tittade på honom med förvånade miner.

- Ja, han ringde mig, sa Jake lite stolt.

Alla fem gick runt i kvarteren och diskuterade hur vi skulle hjälpa dem, men ingen hade något bra eller vettigt förslag. Men det var ända tills Campbell kom på en smart plan.

- Jag vet hur vi gör, sa Campbell glatt.

- Hur då? Frågade alla förvånat.

- Vi får helt enkelt se till att dem träffas så att dem kan prata igenom det, om dem inte vill träffas på egen hand så får vi fixa det, sa Campbell och blinkade med ena ögat.

- Men ska vi inte ge dem lite tid? Sa Sarah.

- Och du tror verkligen att dem kommer prata med varandra? Om jag känner Cody rätt så kommer han definitivt inte göra det, sa Campbell.

- Okej då, jag e på, sa Sarah och log.

Codys perspektiv:

Min mobil började plötsligt ringa, jag tvekade en sekund, men svarade ändå.

- Det är Cody, sa jag kort.

- Det är jag Campbell, du måste bara komma till ”vårt ställe”, sa Campbell snabbt.

- Varför då? Frågade jag.

- För att Jake har trillat ner i en snöfälla för djur och jag och Josh får inte upp honom ensamma! Sa Campbell.

- ….. Okej då, jag kommer, sa jag och lade på luren, jag informerade snabbt till Tom vart jag skulle och berättade för honom att ”vårt ställe” är en plats intill skogen där vi brukade hålla till.

Summers perspektiv:

Jag satt i min säng och lyssnade på min lugna spellista tills min iPhone började ringa. Jag tänkte först att det skulle vara någon av Brooks kompisar men sedan kom jag på att jag hade skickat ett sms till alla att jag hade hittat min iPhone 5.

- Hallå det är Sum, sa jag stumt.

- Hej tjejen, det är Ash, du bara måste komma till östra skogen, Sarah har halkat och gjort illa foten intill skogen! sa Ash oroligt.

- Har hon? Frågade jag och min ton ändrades direkt, tänk om det är något allvarligt.

- Ja! Titta på din app för att kolla vart jag är och kom nu på direkten, det är bråttom! Sa Ash och lade på. Jag gick upp ur sängen och klädde på mig jeans och en grå munktröja. Först tänkte jag fråga pappa om skjuts men senare kom jag på att han skulle bli överdrivet orolig och köra av vägen på grund av fortkörning.  Istället tog jag en taxi.

När taxin hade kommit fram betalade jag och hoppade direkt ut ur bilen, jag sprang runt kröken och möttes av Ash, jag började direkt följa med henne.

Codys perspektiv:

När Tom hade stannat bilen skyndade jag mig ut, Campbell vinkade åt mig med stora armar och jag började gå i hög fart fram till honom. Han sa åt mig att jag skulle följa efter honom, vi började gå men hann inte så långt innan vi svängde in vi ett berg. Bakom bergskröken hamnade jag mitt emot öga med Summer. jag kunde inte tro vad jag såg.

- VAD gör du här?!! Sa vi båda chockat.

Som ni ser har jag inflikat ett perspektiv från Ash, jag tyckte det blev lättare att skriva då. Hoppas ni tyckte om det (inte för att det kommer hända igen men…) ;).

Jag har även bestämt mig (som ni läst) att jag skriver i tiden just nu, alltså att jag inte fortsätter där jag tog en break förra året ;).

Ny bloggadress!

Hejsan! :D
Nu har jag bytt bloggadress till: www.myaangel.bloggplatsen.se istället. Det är för att jag skulle vilja kunna översätta min blogg och det fungerar inte här. Hoppas ni fortsätter att läsa, för jag har mer att skriva ;). Hälsningar Emma! :D

My angel - del 33

Tidigare: Josh klickade på ett videoklipp på min iPhone, han hade tydligen filmat med den. Filmen började med att jag gick ur bilen fram till Sum, när jag kysste henne hade han zoomat in. I bakgrunden i filmen såg jag något i buskarna. Jag bad Josh att stanna filmen. Mina ögon spärrades upp, det kunde inte vara sant, jag tyckte det såg ut att vara två män med varsin kamera där.

Codys perspektiv:

Jag kunde inte tro mina ögon, det var paparazzis. Men det kanske var dags för att jag och Sum skulle gå ut med att vara ett par.

Resten av kvällen roade vi oss mest med att videochatta med massor av människor, vilket var kul. Vissa var nya som jag inte visste om att de ens existerade medans andra var gamla vänner. Jag tänkte precis föreslå att vi skulle videochatta med Sum men senare kom jag på att klockan var halv tre och att hon kanske inte var vaken, så jag lät bli.

Nästa dag efter middagen ringde min mobil. Det var Bill, han sa att det kommer att hållas en fest för alla som varit med i Angel i helgen. Han ville att jag skulle informera de andra om den och man fick bjuda med max tio stycken vardera. Direkt efter samtalet ringde jag Sum för att säga det till henne, jag passade även på att säga att hon kunde skicka ett sms till de andra rollinnehavarna om festen och att den skulle hållas i en festlokal norr om LA. Jag och Sum fortsatte att prata om lite allmänna saker.

FEST:

Min bil hade precis anlänt till festlokalen och jag hade precis blivit insläppt av vakterna, Sum skulle komma lite senare. Jag gick runt och minglade lite med de andra, fram tills jag såg mina kompisar Campbell och Jake.

- Tja grabbar! Sa jag.

- Hallå där, sa en paparazzifotograf och tog några bilder på oss.

- Vad är era planer inför kvällen då? Frågade jag efter att fotografen gått.

- Jag tänkte stöta på den där bruden där, sa Campbell och pekade på en blond tjej i svart klänning.

- Och jag tänkte prata med alla tjejer, och jag menar verkligen alla som finns här, sa Jake med ett stort smile. Typiskt Jake och hans knäppa planer, men hur skulle det bli nu? Jag hade ju tänkt att jag, Campbell, Jake och Sum skulle umgås hela kvällen. Men jag fick väl hitta på något utöver mina egna planer.

- Jag tänker börja med att snacka med den där tjejen och kanske stöta lite, sa Jake och pekade på en tjej lite längre bort som stod med ryggen vänd och gick ifrån oss.

- Hallå, det är ju min tjej, sa jag och skrattade eftersom jag förstod att han skämtade. Jag började gå efter henne med mitt läskglas, hon verkade inte vara medveten om att jag gick bakom henne, troligtvis letade hon efter mig. Men innan hon såg mig tänkte jag busa lite med henne, jag tafsade henne på baken och vände mig åt det hållet så att hon inte skulle se mig, men tydligen vände hon sig åt andra hållet. Till min stora fasa vad det inte Sum utan en annan tjej som var mycket lik. Hon stirrade på mig med stora ögon.

- Vafan göru?! Sa hon argt.

- Sorry, jag trodde du var min flickvän, sa jag förvånat.

- Bäst det, sa hon och gick förbi, hon hällde lite av sin dricka på min tröja medans hon passerade. Jag hann inte tänka så mycket längre innan jag tittade åt höger och såg Sum stå där och gapa. Nej, nej, nej, detta får bara inte hända, tänkte jag medans jag småsprang fram till henne som stod fastfrusen kvar på samma ställe.

- Cody… Nu vill jag ha en jävligt bra förklaring till det jag just såg, sa Sum och hennes blick brände inom mig.

- Jag trodde det var du, så jag skulle skoja lite med dig, men det var inte du, sa jag ursäktande och flackade med min blick.

- Jag kommer lite senare och du tafsar redan på andra tjejer, sa Sum fortfarande lika argt.

- Nej, jag tafsar bara på dig, fast ja, jag trodde ju att det var du eftersom hon har likadant hår och klänning som du, sa jag. Det såg ut som om hon tvekade en stund men sen vände hon ilsket på klacken och skyndade genom folkmassan. Jag stod kvar några sekunder och kunde inte bestämma mig för om jag skulle springa efter eller låta henne vara. Jag insåg till slut att jag självklart måste följa efter och försökte tränga mig fram mellan allas kroppar. Det svårare än man kan tro och jag kunde inte längre se Sums bruna hår så jag hade ingen aning åt vilket håll jag skulle.

Summers perspektiv:

Jag tryckte mig fram, trampade på några tår och armbågade en och annan men jag var tvungen att komma bort från Cody. Han hade sett rätt ledsen ut när jag stack men jag hade inte sett honom komma efter, antagligen för att han inte hade något att försvara sig med. Jag började nästan ångra mig och funderade lite smått på att vända tillbaka när någon tog tag om min arm. Mitt hjärta tog ett skutt men när jag vände mig om så var det inte Codys ögon jag såg in i utan Ryans. Leendet som precis dykt upp på mina läppar försvann lika snabbt igen och jag tänkte precis rycka åt mig min arm när han släppte den.

– Vad har du så bråttom till? Eller vem kanske jag ska säga? sa Ryan och log snett.

– Snarare bort från vem, muttrade jag precis så högt så att Ryan kunde höra.

– Bråkat? Det var tråkigt, sa han utan att låta mig svara på frågan. Jag kunde höra på hans röst att han inte alls tyckte det var särskilt tråkigt.

– Mm, jag ska nog gå hem nu i alla fall, mumlade jag och började gå mot parkeringen.

– Så du tänker bara åka hem och ha tråkigt för att han har gjort något dumt? undrade Ryan men jag förstod att han ville att vi skulle göra något. Jag struntade i att svara och fortsatte gå men vände mig sen snabbt om. Om Cody kunde tafsa på andra tjejer istället för mig så kan väl jag umgås med en kompis istället för att vara med honom.

– Jag har ingen lust att vara här, vad annars skulle jag göra? ropade jag till Ryan och log. Ryan gick ifatt mig.

 – Det finns en liten bar inte långt härifrån som har god glass. Äta glass är ju något som vänner brukar göra, han förstod hur jag tänkte och vi började gå tillsammans mot taxibilarna som redan stod och väntade på kunder som lämnade festen tidigt. Ryan klev in i taxin först och innan jag hoppade in efter honom såg jag mig omkring efter Cody men kunde inte se honom bland alla människor.

Codys perspektiv:

Jag skyndade mig ut till parkeringen efter att ha letat överallt men inte sett henne. Jag hann precis se hennes bruna hår försvinna in i en taxi. Jag tänkte inte bara ge upp nu utan hoppade in i en annan taxi och sa åt den att följa efter Summers. Föraren blev lite förvånad över att jag åkte taxi men gjorde som jag sa. Taxin framför oss åkte aningen för fort men min förare gasade bara på utan att protestera.

Summers perspektiv:

Vi åkte sakta in i staden och parkerade sen vid en gata.

– Ska vi vara här? Undrade jag förvånat för jag kunde inte se någon bar någonstans.

– Det ligger runt hörnet bara, vi går dit, sa Ryan och betalade taxin. Vi klev ur och började gå tillsammans, småpratade lite. Det var bra att jag inte hade åkt hem och istället bestämt mig för att göra något, även om det var med Ryan. Medan vi går så smyger Ryan in sin hand i min och utan att tänka så kramar jag den. Det kändes lite konstigt men jag orkade inte bry mig.

Codys perspektiv:

Summers taxi stannade utanför en bar som folk egentligen bara går till för att äta glass. Det fanns ett fint hotell bakom där de flesta arbetarna som hjälpt till i videon bodde medan vi spelade in den. Summer klev ur taxin, hennes hår blåste för hennes ansikte i vinden. Jag gav chauffören en sedel och struntade i att jag betalat alldeles för mycket och skyndade istället fram till Summer. Jag tog tag i hennes arm och hon vände sig snabbt om.

– Vafan är ditt problem!? Vände sig en tjej om och nästan skrek på mig. Det var inte Summer! Det var tjejen som jag av misstag tafsat på tidigare. Jag stirrade chockat på henne.

– Ne alltså jag trodde… Jag trodde du var någon annan! Stammade jag fram. Hennes arga min försvann och hon log.

– Du kunde inte komma på en bättre ursäkt? Skrattade hon.

– Ne alltså… började jag men visste inte vd jag skulle säga. Jag bara stod där och undrade förtvivlat var Summer hade tagit vägen. Helt plötsligt utan förvarning så lutar hon sig fram och kysser mig. Först vet jag inte vad jag ska göra men sen drar jag mig förskräckt bort från hennes läppar. Jag hör någon dra efter andan och vänder mig till vänster, där står Summer bredvid Ryan och tittar förskräckt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra eller säga.

Summers perspektiv:

Jag kunde först inte tro mina ögon! Cody kysste en annan tjej mitt framför mina ögon! Jag kan bara stå och stirra, vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag känner hur Ryans hand kramar min och jag rycker genast bort den som om jag bränt mig. Ingen säger eller gör något, alla fyra bara står vi där och stirrar dumt på varandra.

Nästan hela denna del har min kompis Lovisa skrivit. Det var även hon som var geniet om vad denna del skulle innehålla. Fortsätt att läsa så får ni veta mer… ;)

My angel - del 32

My angel – del 32

Tidigare: När vi hade knackat på hos hans grannar ringde min mobil, det var mamma. 
- Mamma, har ni något nytt? Frågade jag oroligt. 
- Nej inte mycket, men vi ringer polisen nu så kan dem genomsöka ordentligt, sa mamma bestämt och suckande.
- Okej, men Cody och hans kompisar letar också nu, sa jag.
- Vad bra, vi hörs gumman, sa mamma och lade på.
- De ringer polisen nu, sa jag till Cody.
- Okej, nu ska du se att dem kommer hitta honom, sa han lugnt och lade sin arm runt min rygg. 
- Aa, hoppas det, sa jag och min röst tonade ut och min blick tittade upp i himlen. Det var helt stjärnklart ute och månen var full, gruset som låg på asfalten knastrade under våra skor och allt var tyst och lugnt, inte ett spår av Edvin.

Efter en halvtimme ringde Codys mobil, det var Josh. Han sa att de hade hittat ett barn medvetslös i skogskanten, ungefär 1,5 kilometer från där vi var…


Summers perspektiv:

Jag och Cody började springa och samtidigt försökte jag ringa mamma och meddela. Mamma skulle komma så fort hon kunde. Medans jag sprang tänkte jag på om det inte var Edvin utan ett annat barn och Edvin var långt borta. Men mer hann jag inte tänka förens vi var framme. Jag såg ett barn som var i 9 årsåldern, precis som Edvin, han låg så orörlig där. Mina hjärtslag dunkade mer och mer ju närmare jag kom barnet och jag såg direkt att det var han när jag kom fram. Jag satte mig på knäna för krama om honom, men det var svårt, för han låg på mossan med några tröjor som filt. 
- Hur hittade ni honom? Frågade jag med en för en gångs skull glad ton i rösten.
- Han låg bakom den där stenen där, sa Jake och pekade på en grå mosstäckt sten lite längre bort.
- Ehm… Har någon kollat om han lever? Inflikade Campbell lite oroligt.
Mitt hjärta stannade för några sekunder med tanken på att han kanske var död, jag vände mig om för att känna pulsen på honom. 
- Han lever, sa jag när jag känt dunkningar i handleden.
- Puh… hörde man alla säga.

Mamma kom någon minut efter, när hon såg Edvin blev hon blank i ögonen, senare ringde hon polisen för att säga att man har hittat honom och efter det alla de andra som letade.

Jag hälsade Cody och hans kompisar hej då och hoppade in i den andra bilen, för när pappa kom till oss erbjöd han sig att skjutsa dem hem till Cody igen. Jag satt i baksätet med Edvins huvud i knät, för nu skulle vi åka till sjukhuset.


Codys perspektiv:

När vi kom hem till mig igen kände man att stämningen var rubbad, alla var inte lika glada. Sum hade lovat att skicka ett sms om hur det hade gått på sjukhuset, så jag väntade mest på det. Fast jag måste försöka att tänka på något annat än det, för nu var det meningen att vi skulle ha kul. 
- Ska vi se på film? Frågade jag och log.
- Jaa det gör vi! Sa de andra och gick till vår filmhylla. 
Vi stod och valde ett bra tag, alla ville se olika. Men tillslut valde vi filmen The Roommate. Den hade jag bara sett en gång. Vi samlades oss i soffan och jag satte på filmen. Ingen av de andra hade sett den förut.

När filmen var slut hade jag fortfarande inte fått ett sms från Sum, Josh sa att jag inte skulle tänka på det så han tog min mobil och lade den i sin ficka.
- Min iPhone!! Sa jag och såg chockad ut.
- Japp, den är min för stunden nu, sa Josh med ett flin.
- Ge mig den! Sa jag och försökte låta arg, men bakom den arga masken hade jag ett stort flin eftersom jag brukade göra såhär på min lillasyster.
- Nej, du ska inte tänka på den nu, för då sitter du bara och tänker när du ska få ett sms från Sum, sa han och lät som min mamma. 
- Okej okej, du har rätt, sa jag och sjönk ner med huvudet.
- Bra! Sa han och lät stolt.
- Vi gör det inte för att vara taskiga Cody, elr jo, lite, sa Campbell och småflinade.
Jag kastade mig fram till Josh för att ta mobilen, men Josh hann springa undan. Vi jagade varandra i någon minut innan jag hann ifatt honom. 
- Ge mig mobilen! Sa jag och sträckte fram handen.
- Aldrig, inte förens du har gjort vårt uppdrag, sa Josh och flinade elakt.
- Vilket uppdrag? Frågade jag förvirrat.
- Okej, gör mitt, Jakes och Campbells uppdrag så får du din iPhone, sa Josh och Campbell och Jake ställde sig bredvid honom. 
- Du går alldeles för långsamt fram med Sum tycker vi, sa Jake.
- Ehm… Var det enda jag kunde säga.
- Så ditt uppdrag blir att kyssa henne, länge, sa Jake och flinade hånfullt.
- Du menar hångla? Sa Campbell och puffade Jake i sidan.
- Skämtar ni med mig eller? Hon är ju på sjukhuset! Sa jag lite chockat.
- Vill du ha tillbaka din mobil så får du göra det, sa Josh nonchalant men med ett busigt leende.
Jag gick till hallen för att ta på mig ytterkläderna, de andra följde efter. Jag brydde mig inte om de följde med eller inte, bara de inte stod och glodde när jag kysste henne, eftersom jag tänkte göra det. För jag gör allt för min iPhone och så är det inte så dumt heller att kyssa henne.  Jag ringde på hos mina grannar tvärs över gatan som råkade vara min snälla chaufför för att få skjuts. Han erbjöd sig gärna när jag hade förklarat varför.

När vi kom in på sjukhuset förmodade jag att dem hade gått till akutmottagningen, så jag frågade i den såkallade receptionen var den var. Sjukhuset var stort, vi gick och gick och gick, men tillslut när vi följt skyltarna kom vi fram. Vi gick till ett väntrum, det var stort med röda stolar och benvita väggar. Jag kollade mig runtomkring för att se om jag såg henne och hennes familj, men dem syntes inte till. Då fick jag syn på en sjuksköterska, jag gick fram och frågade henne om familjen Winter hade varit här och blivit mottagna av doktorer. Sköterskan sa att de hade precis lämnat sjukhuset och skulle åka hem. Jag passade även på att fråga om Edvin Winter hade några skador, men det hade han inte som tur var. 

- Där är hon!! Sa Campbell och pekade på en Sum som låste bilen och skulle gå in i bilen, troligtvis hade hennes familj redan gått in.
- Kör hårt grabben, sa Jake och stötte till mig i sidan.
Jag gick ur bilen och småsprang fram till Sum som hade vänt sig om med en förvånad min.
- Cody, vad gör du här? Frågade Sum förvånat.
- För att göra det här, sa jag och lutade mig fram och kysste henne. Jag lade mina armar runt om henne och hon kysste mig tillbaka. Jag hade inte märkt att de andra hade gått ut ur bilen och stod nu och tittade på. Jag brydde mig inte särskilt mycket utan fortsatte att kyssa henne.

När vi var hemma, jag, Jake, Josh och Campbell satte vi oss i soffan.
- Bra jobbat mannen! Sa Campbell och vi slog i knytnävarna mot varandra.
- Vill du se filmen? Frågade Josh och flinade medans han tog upp min mobil.
- Filmade ni?! Utbrast jag förvånat.
- Såklart, vad tror du om oss? Sa Jake och skrattade.
Josh klickade på ett videoklipp på min iPhone, han hade tydligen filmat med den. Filmen började med att jag gick ur bilen fram till Sum, när jag kysste henne hade han zoomat in. I bakgrunden i filmen såg jag något i buskarna. Jag bad Josh att stanna filmen. Mina ögon spärrades upp, det kunde inte vara sant, jag tyckte det såg ut att vara två män med varsin kamera där.

Där var den delen slut. Om ni tycker att den del såg lite annorlunda ut så är det att jag blev tvungen att skriva med min mobil ett tag. Hoppas ni gillade innehållet :D

My angel - del 31

Tidigare: - Vad tycker du? Frågade Sum.

- Jag tycker vi tackar ja, jag menar detta är ju en stor möjlighet för oss båda, hur tycker du? Frågade jag snällt.

- Jag hade samma tanke, sa Sum och log.

Vi gick tillbaka till Miranda för att berätta om beskedet, när vi sa det sken hon upp.

- Vad roligt! Sa hon.

- Men vi ska gå nu, hej då! Sa jag och vi började gå.

- Vänta! Glömde jag berätta att det kommer bli en stor biofilm över hela världen? Sa Miranda och log busigt.

Summers perspektiv:

När jag och Cody satt i bilen på väg hem från inspelningen var det enda ämnet filmen. Vi drömde oss bort och längtade, det skulle bli så grymt häftigt och kul. Tänk, Summer Winter på röda mattan, och att det skulle bli en biofilm som skulle gå över hela världen, ja det var bara helt otroligt.

Efter en halvtimme svängde hans chaufför in på min uppfart, alla lampor var släckta. Det var lite konstigt eftersom de inte skulle göra något idag. Jag skulle precis ta upp min mobil och kolla om de hade skickat ett sms men då kom jag på att min mobil hade varit urladdat sedan 2 timmar tillbaka. Även om det var skumt sa jag hej då till Cody som tydligen skulle träffa sina kompisar och gick uppför trappan till vårt dystra hus. Jag tog tag i vårt silverfärgade handtag och tryckte ner det, men det var låst. Mina fotsteg gick till sidan av huset där vi gömde några extranycklar och gick sedan tillbaka till dörren för att låsa upp. När jag kom in slängde jag jackan på bänken i hallen och vandrade med lätta steg över trägolvet.

- Hallå! Är det någon hemma? Ropade jag, men jag fick inget svar. Jag gick och tände i huset och när jag kom in i köket hittade jag en lapp på köksbordet.

Hej Sum!

Du svarade inte i din mobil så vi antog att den var avstängd eller urladdad. Men ring oss så fort som möjligt när du ser detta, det är mycket viktigt! Kram mamma och pappa.

Mina tankar försökte klura ut varför det var så viktigt att jag skulle ringa dem medans jag hämtade familjens extramobil i ett av köksskåpen. Jag höll in startknappen och skärmen började lysa. När den var uppstartad ringde jag till mamma medans jag började gå till hallen. Efter en signal hörde jag mammas röst, men det var något som var fel. Den lät inte så glad som den brukar, utan den lät rädd.

- Hej Sum! Sa mamma kort, först undrade jag hur hon kunde veta att det var jag, men sedan kom ja på att hon troligtvis hade sett mitt nummer på skärmen och känt igen det.   

- Hej! Vad var det som var så viktigt? Frågade jag lite förvirrat och osäkert.

- Jo, det gäller Edvin, sa mamma med darrande röst. Mitt hjärta nästan stannade när hon nämnde Edvin, tänk om han har råkat ut för något hemskt!

- Han.. Nej vi vet inte riktigt, men jag och pappa tror att han har blivit kidnappad, sa mamma och hennes röst var gråtfärdig.

- Vavava…?!!  Jag blev nästan stum, att min lillebror, nej hur kunde det gå till?

- Men varför tror ni det? Frågade jag osäkert.

- Han, han var ute och lekte med några kompisar och så lekte de kurragömma i skogen, när Lucas hade hittat alla förutom Edvin trodde dem att han hade gått hem, men nu har ingen sett honom på över två timmar och hans kompisar är också ute och letar med deras föräldrar. Om vi inte hittar honom inom en halvtimme så ringer pappa polisen. Sa mamma och brast nästan ut i gråt.

- Var är pappa? Frågade jag.

- Han tog den svarta bilen och kör västerut, sa mamma lugnt.

- Vart kan jag leta någonstans? Frågade jag bestämt.

- Du kan gå runt i grannskapet och fråga om någon sett honom, vi hörs vi mobilerna, vi ses, sa mamma och lade på efter jag sagt hejdå.

Nu tog jag direkt på mig mina skor och min jacka, sen gick jag ut i den lite kyliga luften och började med våra närmaste grannar.

Efter en kvart av knackningar hade jag ett gammalt par som troligtvis sett honom. Dem berättade att när de var ute och rastade hunden hörde de ett skrik långt borta, men det var för långt bort för att de skulle kunna kolla vad det var.

Men nu hade jag i alla fall någonting, tänkte jag och kände mig lite stolt i denna hemska händelse.

Nästa hus jag skulle knacka på kände jag väl igen, det var Codys.

Codys perspektiv:

När jag hade kommit hem hade Campbell, Jake och Josh kommit över, det var så länge sedan vi sågs tyckte jag. Alla var sig precis lika, ingen hade ändrat på sig förutom Jake som hade gjort slut med sin tjej. Fast det tyckte jag bara var bra eftersom hon inte passade honom enligt mig.

Efter en halvtimme ringde det på dörren, jag och grabbarna rusade dit för att skrämma den som stod bakom.

Jag skrek att den får komma in för att då skulle vår lilla plan fungera. ”Planen” var att vi fyra skulle stå bakom vägen i skelettmasker och hoppa fram.

- AA!!! Skrek vi och hoppade fram, jag hann inte uppfatta vem det var för att jag stod sist och personen sjönk ned på väggen. Jag gick fram till den och kände igen jackan, det var Sums. Mitt ansikte gjorde en chockad min till Campbell, Jake och Josh och därefter mötte jag Sums blick som precis kollade upp. Jag sträckte fram handen så hon kunde resa sig, hennes ögon var tårfyllda.

- Hm, tack för att ni skrämde mig, det var ju kul, sa Sum och försökte skämta, men hon misslyckades.

- Förlåt, men vad har hänt? Frågade jag osäkert och såg in i hennes klarblåa ögon.

- Det, det är Edvin, han är försvunnen, sa Sum och darrade på rösten.

Jag kunde inte få fram något ord, för jag visste inte vad jag skulle säga utan jag kramade henne. Hennes armar slöts sig om mina.

- Oj Sum… Vi kan hjälpa till att leta, sa Jake förstående är hon hade berättat hur det låg till.

- Om ni vill så uppskattar jag er hjälp, sa Sum snällt.

- Såklart! Lite spänning är bara bra, och med vår hjälp kommer du hitta honom på nolltid, sa Campbell och reste sig upp och log.

Vi följde med henne till hallen för att klä på oss, vi bestämde oss för att dela upp oss. Jag och Sum i en grupp och Campbell, Jake och Josh i en, när vi kom ut i den friska och klara luften kom vi fram till att jag och Sum ska fortsätta österut medans de andra norrut. Den första familjen vi knackade på hos kände jag väl igen, jag och min familj umgicks ofta med dem. Men tyvärr visste dem inget så vi fortsatte vidare, besvikna.

Summers perspektiv:

När vi hade knackat på hos hans grannar ringde min mobil, det var mamma.

- Mamma, har ni något nytt? Frågade jag oroligt.

- Nej inte mycket, men vi ringer polisen nu så kan dem genomsöka ordentligt, sa mamma bestämt och suckande.

- Okej, men Cody och hans kompisar letar också nu, sa jag.

- Vad bra, vi hörs gumman, sa mamma och lade på.

- De ringer polisen nu, sa jag till Cody.

- Okej, nu ska du se att dem kommer hitta honom, sa han lugnt och lade sin arm runt min rygg.

- Aa, hoppas det, sa jag och min röst tonade ut och min blick tittade upp i himlen. Det var helt stjärnklart ute och månen var full, gruset som låg på asfalten knastrade under våra skor och allt var tyst och lugnt, inte ett spår av Edvin.

Efter en halvtimme ringde Codys mobil, det var Josh. Han sa att de hade hittat ett barn medvetslös i skogskanten, ungefär 1,5 kilometer från där vi var…

Japp, då var del 31 slut, nästa del får ni om någon dag eller två ;).  Anledningen till att jag inte skrivit något under de här närmaste dagarna är för att jag varit datorfri hos min farmor och farfar. Men nu e jag tillbaks :D.