Tidigare: - Vänta, vänta lite här nu, ni båda gjorde faktiskt sakerna i tron om att det var den andra, så då borde ju allt vara okej? Sa Jake lugnt. Sum släppte armarna och lyfte blicken, hon tittade in i mina ögon. Jag mötte sakta hennes blick och vi båda stod där för att gå igenom vad den andre faktiskt hade sagt. Hennes ögon gav ifrån sig en förlåt-blick och jag gjorde detsamma.
- Se, nu gick det, sa Ash med en glad röst.
- Aa, det gjorde det väl, sa Sum långsamt och det började rycka i hennes mungipor. För första gången sen igår log hon och hon log mot mig. Min kropp blev varmare och mina stela läppar formade även dem ett leende.
Summers perspektiv:
Jag och log mot Cody och han log tillbaka, nu kändes det bra i hjärtat igen. Vi stod där tysta ett tag, men sedan bröt Ash tystnaden genom att göra en high-five med de andra och ropa ”wohoo vi klarade det”. Ingen av oss hade tänkt på att det hade börjat falla snö, i massor. Jag tänkte för mig själv att det var tur att jag inte hade mascara på mig för då hade den kletat ut sig. Cody var den första att märka snömassorna.
- Ska vi inte åka hem? Det snöar ju asmycket! Sa Cody och tog på sig sin luva på jackan, men hans tankeförmåga räckte inte särskilt långt. Snön som hade fallit i luvan började smälta i hans hår och nacke och han gjorde några små konstiga ljud och rörelser och tog av sig luvan. Vi andra småskrattade lite medans vi gick tillbaka.
När vi kom tillbaka där bilarna hade stannat slogs vi alla av tanken att ingen hade tänkt på hur vi skulle komma hem. Toms bil var den enda där och i hans bil fanns det bara fyra platser.
- Hur ska vi dela upp oss? Frågade Campbell.
- Enkelt, genom könsindelning, ni får åka med Tom och vi tar en taxi hem, sa Ash glatt.
- Ehm… Ash, du vet att vi inte har tillräckligt med pengar va? Sa Sarah och slängde en blick på henne.
- Juste, vi använde ju nästan alla pengar till hitresan, sa Ash och gjorde en typisk tänkar-blick.
- Jag kanske har pengar, sa Cody och tog upp en liten plånbok ur fickan.
- Har du alltid med dig den?! Sa Josh och stirrade förvånat på honom.
- Ja? Det borde du veta vid det här laget, sa Cody och öppnade plånboken. Han tittade i ett av facken och sken upp. Snart räcktes en 500 lapp till Ash.
- Varsågod, detta borde räcka, sa han och log. Både jag, Sarah och Ash tittade med stora ögon på honom. Nej, så mycket pengar kan han inte ge oss? Det är ju för mycket.
- Men, men detta är ju för mycket? Sa Sarah förvånat.
- Det var allt jag hade, om ni inte vill ha en 1000 lapp? Sa Cody och började skratta.
- Hur ska vi kunna betala tillbaka detta? Frågade jag.
- Nja, se det som en gåva, sa han och log brett. Ash tog emot pengarna, men med en stunds tvekande.
Killarna hälsade oss senare hej då när vår taxi hade kommit och de hoppade in i deras svarta otroligt glänsande bil. Vi gick fram till taxin som stod parkerad mera till vänster och vi hoppade in. Det fortsatte att snöa och nu hade det bildats ett tillräckligt tjockt snötäcke för att man ska kunna göra flera snögubbar på samma plats. När vi hade åkt en liten stund slogs jag av en tanke. Vi kunde faktiskt bara ha ringt någon av våra föräldrar så kunde dem komma och hämta oss, då hade ju inte Cody fått lägga ut pengar. Men ja, om man inte har använt huvudet får man väl börja nu.
Codys perspektiv:
När jag kom hem var Edward och hans familj kvar hos oss, mamma skulle bli sur på mig om jag inte var med överhuvudtaget, så jag bad Tom att han kunde skjutsa dem vart de ville. Tom var så snäll, vad han än höll på med skjutsade han oss, fast ja det är ju det vi betalar honom för. När jag kom in innan för dörren hörde jag röster från matrummet, jag förmodade att de åt. Alla tittade på mig när jag kom in i matrummet, de var mitt uppe i maten.
- Nämen, Cody, tänk att du kom? Sa mamma glatt och jag gick fram för att hälsa på den andra.
- Ja, det var ju bra, sa jag och satte mig på den lediga platsen och började ta av maten.
- Var har du vart då? Frågade Jennie, min moster och log.
- Med mina kompisar, det löste sig, sa jag lugnt och tittade på mamma.
- Vad bra, sa mamma och log.
Vi fortsatte att äta och prata, en härlig middag. Jag förstod att jag, faktiskt, hade saknat släkten. De ställde alltid upp vilket var tryggt. Som när hela bunten flyttade till USA för min och min familj skull, så att vi skulle kunna ses lite oftare än om de hade bott kvar i Australien.
Efter middagen satte sig alla för att kolla på videoklipp från våra träffar, de vuxna ville så gärna se. Jag och Edward satte oss bredvid varandra, det kändes bra att ha en killkusin i sin egen ålder. Under klippen tog han upp sin mobil för att svara på ett sms, jag smygtittade lite på vad han skrev och såg att det var ett kärlekssms. Jag boxade honom lätt i armen så han såg att jag hade läst och jag flinade. Han skrev snabbt ett sms till mig att det var hans ragg och att jag inte skulle säga det högt, hans familj skulle reta och tjata om henne hela tiden då. Jag skrattade för mig själv och skrev tillbaka att det var lugnt. Mina tankar funderade vidare på om jag skulle smsa det till Sum och jag beslutade för att göra det. Sum svarade snabbt och hon hade formulerat sitt sms så rolig att jag var tvungen att visa Edward. Han kollade surt tillbaka på mig och jag flinade brett, men utan jag visste ordet av det hade han tagit min iPhone och höll på att skriva ett sms till Sum. När jag tillslut fick tillbaka den av många misslyckade försökt till att ta den ifrån honom såg jag att han inte hade smsat Sum utan tweetrejpat mig. Jag suckade åt honom och skrev en tweet om att Edward inte alls var bättre än mig utan att det var tvärtom.
Videoklippen hade snart nått sitt slut och jag insåg att det sista klippet som skulle visas var på mig och Sum som sjöng mistletoe. Jag var tvungen att dra till drastiska återgärder för att inte alla skulle se det så dem skulle inte skulle flina så retsamt åt mig.
-Edward, underhåll dem, viskade jag.
- Va, varför? Viskade han tillbaka.
- Så att dem inte ser klippet med mig och Sum när vi sjunger mistletoe, du vet, viskade jag.
- Nej, det ska alla få se, du skrev att du var bättre än mig på twitter, även om det inte är sant, skrattade Edward ondskefullt tillbaka. Jag suckade och förberedde mig till att inte le alltför fånigt när klippet kom upp, men jag lyckades inte särskilt bra.
- Ni är verkligen såå gulliga, tur att ni löste det, sa Alli och log retsamt.
- Åh, jag håller med, din mamma sa att ni var tillsammans och sa att ni var så söta ihop, sa Jennie med ett leende.
- Gullesnuttar! Nej då, vi måste försöka att inte hålla på så, du är faktiskt 15 och då är det vanligt att ha en flickvän, sa mamma och skrattade. Jag tackade henne i tankarna om att de förstod att jag faktiskt inte var 10 år längre.
När de hade åkt gick jag och satte mig igen, jag kände mig rätt tvungen att skicka videon till Sum. Även om vi hade bråkat samma dag, men jag ville få det till det normala så snabbt som möjligt.
Summers perspektiv:
- Men du måste ju ha ett bra foto på dig och Cody när ni är tillsammans? Sa Ash bedjande. Hon och Sarah hade tjatat om ett foto på mig och Cody hela kvällen. Vi hade satt oss i min säng och jag hade min svarta dator i knät.
- Men jag har ju inget ”sånt där supergulligt” foto på oss, sa jag, men egentligen hade jag ganska många, men det kändes inte direkt lockade att dem skulle visa fotona för alla de kände.
- Jo det måste du ha, kolla! vad är det där, sa Sarah och böjde sig över mig för att klicka på en fotomapp, en fotomapp som innehöll flera foton på mig och Cody. Efter att hon klickat hörde man ett ”aww” från båda två.
- Sum! Sa de båda i kör och tittade argt på mig när de hade upptäckt att jag hade ljugit för dem.
- Hehe, uppsi, sa jag och log. Sarah tog bort datorn från mitt knä och satte den i hennes, Ash flyttade till andra sidan. Medans de tittade på fotona tog jag upp min mobil. Jag hade precis fått ett videoklipp från Cody. Jag klickade på play och där visades en tv och på tvn stod jag och Cody och sjöng på misteltoe. De hade till och med filmat när vi kysstes och jag gav ifrån mig ett skrattande ljud, Sarah och Ash uppfattade det och slängde sig bredvid mig. De tittade på skärmen och kollade med ett stort flin upp på mig som skrattade medans jag rodnade.
Sorry för typ sämsta och tråkigaste slutet ever, men ni får leva med det ;). Ska försöka få upp del 37 så fort jag kan, innan dess kan ni läsa min kompis novell om Justin Bieber Här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar