My angel – del 32
Tidigare: När vi hade knackat på hos hans grannar ringde min mobil, det var mamma.
- Mamma, har ni något nytt? Frågade jag oroligt.
- Nej inte mycket, men vi ringer polisen nu så kan dem genomsöka ordentligt, sa mamma bestämt och suckande.
- Okej, men Cody och hans kompisar letar också nu, sa jag.
- Vad bra, vi hörs gumman, sa mamma och lade på.
- De ringer polisen nu, sa jag till Cody.
- Okej, nu ska du se att dem kommer hitta honom, sa han lugnt och lade sin arm runt min rygg.
- Aa, hoppas det, sa jag och min röst tonade ut och min blick tittade upp i himlen. Det var helt stjärnklart ute och månen var full, gruset som låg på asfalten knastrade under våra skor och allt var tyst och lugnt, inte ett spår av Edvin.
Efter en halvtimme ringde Codys mobil, det var Josh. Han sa att de hade hittat ett barn medvetslös i skogskanten, ungefär 1,5 kilometer från där vi var…
Summers perspektiv:
Jag och Cody började springa och samtidigt försökte jag ringa mamma och meddela. Mamma skulle komma så fort hon kunde. Medans jag sprang tänkte jag på om det inte var Edvin utan ett annat barn och Edvin var långt borta. Men mer hann jag inte tänka förens vi var framme. Jag såg ett barn som var i 9 årsåldern, precis som Edvin, han låg så orörlig där. Mina hjärtslag dunkade mer och mer ju närmare jag kom barnet och jag såg direkt att det var han när jag kom fram. Jag satte mig på knäna för krama om honom, men det var svårt, för han låg på mossan med några tröjor som filt.
- Hur hittade ni honom? Frågade jag med en för en gångs skull glad ton i rösten.
- Han låg bakom den där stenen där, sa Jake och pekade på en grå mosstäckt sten lite längre bort.
- Ehm… Har någon kollat om han lever? Inflikade Campbell lite oroligt.
Mitt hjärta stannade för några sekunder med tanken på att han kanske var död, jag vände mig om för att känna pulsen på honom.
- Han lever, sa jag när jag känt dunkningar i handleden.
- Puh… hörde man alla säga.
Mamma kom någon minut efter, när hon såg Edvin blev hon blank i ögonen, senare ringde hon polisen för att säga att man har hittat honom och efter det alla de andra som letade.
Jag hälsade Cody och hans kompisar hej då och hoppade in i den andra bilen, för när pappa kom till oss erbjöd han sig att skjutsa dem hem till Cody igen. Jag satt i baksätet med Edvins huvud i knät, för nu skulle vi åka till sjukhuset.
Codys perspektiv:
När vi kom hem till mig igen kände man att stämningen var rubbad, alla var inte lika glada. Sum hade lovat att skicka ett sms om hur det hade gått på sjukhuset, så jag väntade mest på det. Fast jag måste försöka att tänka på något annat än det, för nu var det meningen att vi skulle ha kul.
- Ska vi se på film? Frågade jag och log.
- Jaa det gör vi! Sa de andra och gick till vår filmhylla.
Vi stod och valde ett bra tag, alla ville se olika. Men tillslut valde vi filmen The Roommate. Den hade jag bara sett en gång. Vi samlades oss i soffan och jag satte på filmen. Ingen av de andra hade sett den förut.
När filmen var slut hade jag fortfarande inte fått ett sms från Sum, Josh sa att jag inte skulle tänka på det så han tog min mobil och lade den i sin ficka.
- Min iPhone!! Sa jag och såg chockad ut.
- Japp, den är min för stunden nu, sa Josh med ett flin.
- Ge mig den! Sa jag och försökte låta arg, men bakom den arga masken hade jag ett stort flin eftersom jag brukade göra såhär på min lillasyster.
- Nej, du ska inte tänka på den nu, för då sitter du bara och tänker när du ska få ett sms från Sum, sa han och lät som min mamma.
- Okej okej, du har rätt, sa jag och sjönk ner med huvudet.
- Bra! Sa han och lät stolt.
- Vi gör det inte för att vara taskiga Cody, elr jo, lite, sa Campbell och småflinade.
Jag kastade mig fram till Josh för att ta mobilen, men Josh hann springa undan. Vi jagade varandra i någon minut innan jag hann ifatt honom.
- Ge mig mobilen! Sa jag och sträckte fram handen.
- Aldrig, inte förens du har gjort vårt uppdrag, sa Josh och flinade elakt.
- Vilket uppdrag? Frågade jag förvirrat.
- Okej, gör mitt, Jakes och Campbells uppdrag så får du din iPhone, sa Josh och Campbell och Jake ställde sig bredvid honom.
- Du går alldeles för långsamt fram med Sum tycker vi, sa Jake.
- Ehm… Var det enda jag kunde säga.
- Så ditt uppdrag blir att kyssa henne, länge, sa Jake och flinade hånfullt.
- Du menar hångla? Sa Campbell och puffade Jake i sidan.
- Skämtar ni med mig eller? Hon är ju på sjukhuset! Sa jag lite chockat.
- Vill du ha tillbaka din mobil så får du göra det, sa Josh nonchalant men med ett busigt leende.
Jag gick till hallen för att ta på mig ytterkläderna, de andra följde efter. Jag brydde mig inte om de följde med eller inte, bara de inte stod och glodde när jag kysste henne, eftersom jag tänkte göra det. För jag gör allt för min iPhone och så är det inte så dumt heller att kyssa henne. Jag ringde på hos mina grannar tvärs över gatan som råkade vara min snälla chaufför för att få skjuts. Han erbjöd sig gärna när jag hade förklarat varför.
När vi kom in på sjukhuset förmodade jag att dem hade gått till akutmottagningen, så jag frågade i den såkallade receptionen var den var. Sjukhuset var stort, vi gick och gick och gick, men tillslut när vi följt skyltarna kom vi fram. Vi gick till ett väntrum, det var stort med röda stolar och benvita väggar. Jag kollade mig runtomkring för att se om jag såg henne och hennes familj, men dem syntes inte till. Då fick jag syn på en sjuksköterska, jag gick fram och frågade henne om familjen Winter hade varit här och blivit mottagna av doktorer. Sköterskan sa att de hade precis lämnat sjukhuset och skulle åka hem. Jag passade även på att fråga om Edvin Winter hade några skador, men det hade han inte som tur var.
- Där är hon!! Sa Campbell och pekade på en Sum som låste bilen och skulle gå in i bilen, troligtvis hade hennes familj redan gått in.
- Kör hårt grabben, sa Jake och stötte till mig i sidan.
Jag gick ur bilen och småsprang fram till Sum som hade vänt sig om med en förvånad min.
- Cody, vad gör du här? Frågade Sum förvånat.
- För att göra det här, sa jag och lutade mig fram och kysste henne. Jag lade mina armar runt om henne och hon kysste mig tillbaka. Jag hade inte märkt att de andra hade gått ut ur bilen och stod nu och tittade på. Jag brydde mig inte särskilt mycket utan fortsatte att kyssa henne.
När vi var hemma, jag, Jake, Josh och Campbell satte vi oss i soffan.
- Bra jobbat mannen! Sa Campbell och vi slog i knytnävarna mot varandra.
- Vill du se filmen? Frågade Josh och flinade medans han tog upp min mobil.
- Filmade ni?! Utbrast jag förvånat.
- Såklart, vad tror du om oss? Sa Jake och skrattade.
Josh klickade på ett videoklipp på min iPhone, han hade tydligen filmat med den. Filmen började med att jag gick ur bilen fram till Sum, när jag kysste henne hade han zoomat in. I bakgrunden i filmen såg jag något i buskarna. Jag bad Josh att stanna filmen. Mina ögon spärrades upp, det kunde inte vara sant, jag tyckte det såg ut att vara två män med varsin kamera där.
Där var den delen slut. Om ni tycker att den del såg lite annorlunda ut så är det att jag blev tvungen att skriva med min mobil ett tag. Hoppas ni gillade innehållet :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar