Tidigare: När Tom hade stannat bilen skyndade jag mig ut, Campbell vinkade åt mig med stora armar och jag började gå i hög fart fram till honom. Han sa åt mig att jag skulle följa efter honom, vi började gå men hann inte så långt innan vi svängde in vi ett berg. Bakom bergskröken hamnade jag mitt emot öga med Summer. jag kunde inte tro vad jag såg.
- VAD gör du här?!! Sa vi båda chockat.
Codys perspektiv:
Jag stirrade på henne, vad i hela friden gjorde hon här? Detta är faktiskt mitt och mina vänners ställe och det ska inte komma några tjejer dit. Efter 30 sekunders chockerande stirr vände jag mig åt sidan och såg Jake stå där, helt oskadd. När han såg att jag tittade konstigt på honom flinade han.
- Ja, jag är heeeelt oskadd, sa Jake och mötte min blick.
- Va, men vad gör jag här då? Sa jag en aning hackigt.
- Ehm… Sa Campbell och jag förstod direkt.
- Ni hittade på detta, eller hur? Sa jag och suckade.
- Visst var det smart? Sa Josh och log.
Jag tittade med en suckande blick på honom och precis då uppfattade Sarah den. Juste, Sarah och Ash var ju också delaktiga i detta.
- Ja Cody, du kan väl få börja…? Sa Sarah och tittade menande på mig.
- Börja med vad? Frågade jag i hård ton.
- Att förklara din del av historien, sa Ash.
- Jag vet redan hans historia, sa Sum och spände sin blick i mig.
- Och jag vet din! Sa jag och spände även min blick i hennes. Sums hår var en aning rufsigt och hon hade inga vantar på sig, vilket måste betyda att Sarah och Ash också hittade på en historia till henne. Jag började förstå ännu mera om vad det handlade om, och så måste det ju betyda att Sum inte hade en blekaste aning om att jag skulle komma hit. Jag beslutade att berätta från hur jag såg det, för alla stod redan och väntade på att någon av oss skulle säga något.
- Jag tar allt från hur jag såg det då, okej. När jag kom till festen började jag mingla runt lite, senare träffade jag er där och snackade lite. Jake skämtade om dig och så såg jag att han pekade på dig längre bort. Jag började följa efter henne och då slog det mig en tanke att jag skulle skoja med dig. När jag var bakom henne så tafsade jag på henne i tro om att det var du, jag menar, du är den enda jag skulle kunna göra det på. Men det var inte du utan en annan tjej, när jag upptäckte att du hade sett allt blev jag helt förtvivlad och började småspringa efter dig, men du var snabb. Jag följde efter dig hela vägen till glassbaren, när jag såg en tjej som såg precis ut som dig gick jag fram till henne. Men med min otur var det samma tjej som jag hade tafsat på, hon trodde inte påmig när jag förklarade att hon var fel tjej. Jag skulle precis gå vidare och fortsätta leta efter dig när hon kysste mig, jag kände direkt sen hur fyra ögon stirrade på mig och det var du och Ryan som höll i handen! Du fattar att mitt hjärta sjönk av att se dig hålla handen med den idioten och vad du trodde jag höll på med, vilket jag aldrig i hela världen skulle göra. Det här är min historia, nu får du berätta din, få se om du har några ursäkter, sa jag lite kyligt och Sum satte bestämt armarna i kors.
- Så du tror att jag ville hålla handen med Ryan?! Du nej, det var han som försiktigt tog min hand när han ville att vi skulle åka till en glassbar för att äta. Jag tackade ja när han hade frågat, jag menar, allt är ju bättre än att se dig stöta på andra tjejer. Han sa att vi skulle gå som vänner, men nu i efterhand förstår jag hade han inte hade planerat det. När han tog min hand höll jag den kvar automatiskt, för jag är rätt van att hålla din. Men senare när jag såg dig stå där med den där tjejen och ni kysste varandra drog jag snabbt undan den när min kropp reagerade på att det inte var din hand. Nu har jag berättat klart, visst var det inte så dåliga ursäkter? Sa Sum i samma kyliga ton som jag hade sagt det i.
- Okej, nu vet ni hur det låg till, kör igång med kramen nudå! Sa Campbell och tittade menade på oss båda.
- Jag vill inte krama henne, sa jag och vände bort blicken.
- Och jag vill inte krama honom, sa Sum och vände bort blicken.
En suck gick igenom dem andra, men det brydde jag mig inte om. Hon hade inte släppt Ryans hand även fast hon var medveten om att det inte var jag.
- Ni kan väl i alla fall förlåta varandra? Sa Campbell lite uppgivet.
- Bara till hälften, jag köper inte med hålla handen, sa jag i en hård ton.
Sum började gapa.
- Skämtar du med mig eller?! Du gjorde ju 2 saker, du borde säga ett helt förlåt först, sa Sum förvånat.
- Jag gjorde ju en av mina grejer i tron om att det var du och den andra grejen var jag helt oförberedd på, sa jag och gav henne en sur blick.
- Jag tyckte det kändes som om det var du som höll min hand, så för mig är det också som att det hände i tron att det var du, sa Sum och satte händerna i kors. Jag skulle precis säga till henne att det inte var samma sak innan Jake avbröt mig.
- Vänta, vänta lite här nu, ni båda gjorde faktiskt sakerna i tron om att det var den andra, så då borde ju allt vara okej? Sa Jake lugnt. Sum släppte armarna och lyfte blicken, hon tittade in i mina ögon. Jag mötte sakta hennes blick och vi båda stod där för att gå igenom vad den andre faktiskt hade sagt. Hennes ögon gav ifrån sig en förlåt-blick och jag gjorde detsamma.
- Se, nu gick det, sa Ash med en glad röst.
- Aa, det gjorde det väl, sa Sum långsamt och det började rycka i hennes mungipor. För första gången sen igår log hon och hon log mot mig. Min kropp blev varmare och mina stela läppar formade även dem ett leende.
Slut på den delen! Jag upptäckte nu att jag bara hade skrivit från Codys perspektiv och att den blev en aning kort, men det får duga. Ja, det var ju skönt att dem förlåt varandra, trots allt var det bara ett missförstånd ;).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar