Tidigare: Dagen var rolig, vid varje lektion gjorde någon av oss fel, fel så att hela klassen skrattade. En underhållande dag helt enkelt. Jag och Ash slog igen våra skåp med ett leende.
- Ash, kan inte vi vara idag? Frågade jag.
- Jo, hos vem? Frågade hon.
- Kan vi vara hos mig, då kan vi spela mitt nya wii-spel, sa jag.
- Har du fått det nu? Det måste vi göra, sa Ash när vi gick ut ur skolbyggnaden.
När vi gått till grindarna såg jag någon jag kände igen och det var inte vem som helst…
Summers perspektiv:
Utan det var Justin Bieber! Han stod med massor av tjejer omkring sig och sprang snabbt i riktning mot oss. Alla tjejer skrek och hoppar efter honom. Justin ser skräckslagen ut men ser ändå ut att ha vanan inne att springa ifrån galna belibers. Han sprang fort fram till mig medans jag nästan höll på att dö av glädje.
- Kan du låtsas vara min kompis? Viskade Justin till mig snabbt.
- Såkla… jag hann inte säga mer förrän tjejerna stannade och såg besvikna ut. Vissa tjejer kände jag igen från skolan och de tittade lite surt på mig. Justin drog med mig och Ash till en bil.
- Kan ni göra mig en tjänst till? Åk med mig och Kenny i bilen några kvarter så blir vi av med fansen, sa Justin.
Jag tvekade först, tänk om det inte var Justin Bieber på riktigt utan någon kopia som var farlig. Men sen när han gjorde sitt ”Justin” leende förstod jag att det var den riktiga han.
- Okej, sa jag och Ash lite nonchalant, men inuti oss skrek vi. Ash är helt galen i honom, hon avgudar honom mest av oss alla.
Justin satte sig i baksätet med mig och Ash medans Kenny körde den kolsvarta blänkande bilen.
- Vad heter ni då? Frågade Justin.
- Jag heter Summer, sa jag.
- Och jag heter Ashley, men kallas för Ash, sa Ash.
- Där ser man, hur gamla är ni? Frågade Justin och log.
- Vi båda är 14 år, sa Ash och log.
- En fråga, vad gjorde du vid vår skola? Frågade jag.
- Jag ville överraska er, sa han och log.
- What! Men hur vet du att jag och Ash såg ut och att vi gick här? Frågade jag chockat.
- Cody sa det till mig igår, sa han.
- Men… hur kommer Cody in i bilden? Frågade jag och jag fattade inte särskilt mycket av vad han sa.
- Såhär var det, igår ringde Cody till mig och frågade om jag kunde fixa en överraskning till någon han kände. Eftersom han har hjälpt mig flera gånger sa jag ja och då berättade han att jag skulle fejka den händelse som hända alldeles nyss, och från mitt eget tycke… Det var skitkul! Sa Justin och skrattade.
- Oh My God! Sa Ash och spärrade upp ögonen.
- Instämmer Ash… sa jag.
- Ni skulle sett era miner när ni såg mig, skrattade Justin.
- Kan inte vi få din autograf? Frågade jag och Ash i mun på varandra.
- Det kan ni få senare, sa Justin och log lite hemlighetsfullt.
Menade han ”senare” som att vi skulle umgås längre? Jag började le och tittade ut genom fönstret vart vi var någonstans.
- Justin, vart ska vi? Frågade jag.
- Det är hemligt… sa han och log mystiskt.
- När är vi framme då? Frågade Ash lite otåligt eftersom att åka bil var det värsta hon visste.
- Om en halvtimme, sa han.
- Vet mina föräldrar om detta? Frågade jag när jag insåg att om de inte visste skulle jag få sjukt mycket skäll.
- Ja, jag ringde dem för en timme sedan och jag ringde dina med Ash, sa han.
- Bra… sa jag lite nervöst.
Bilresan var kort sagt den bästa någonsin, det är inte varje dag man får sitta bredvid Justin Bieber! Vi skrattade och hade jättekul tillsammans, tänk att Justin gjorde detta. Han som har ett uppbokat schema men är en halvdag med några som Cody känner. Det är schysst.
- Nu är vi framme! Sa Kenny som stannade bilen.
Alla fyra hoppade ur bilen och jag och Ash stannade upp när vi såg var vi var. Vi var på ett berg med utsikt över hela Los Angeles, jag har hört talas om detta ställe men aldrig varit här. Jag, Ash och Justin började gå mot ett bord som var uppdukat med massor av mat. Men det var en grej som inte stämde, det fanns 4 tallrikar och Kenny skulle inte äta med oss.
- Slå er ned mina damer, sa Justin och log.
- Tack, sa både jag och Ash. Jag satt mittemot den tomma stolen bredvid Ash och Ash satt då mittemot Justin.
- Om ni nu undrat varför en stol är tom så kan jag berätta att en hemlig gäst kommer hit, sa Justin med ett hemlighetsfullt leende.
- Hej på er! sa en röst bakom mig och Ash.
- Omg! Hej Cody! Sa jag och log när han satte sig mittemot mig.
- Kan inte fatta det, först Justin Bieber och nu Cody Simpson, vad är detta egentligen? Sa Ash och såg chockad men samtidigt väldigt glad ut.
- Så går det när man har en nära kompis som har en kompis som har en kompis, sa Justin till Ash.
- Fatta inte så mycket, men skit i det, sa Ash och skrattade.
- Ska vi börja äta? Sa Cody och började ta mat när han såg att vi andra nickat.
- Jag vill börja med att tacka dig tusen gånger för att du gjorde detta för mig och Ash, sa jag till Cody när Ash och Justin börjat snacka om julen med varandra.
- Det var inget, jag hade jätteroligt, sa Cody och skrattade lite.
- Kan tänka mig det, du fattar att du förgyllde mitt och Ash liv med typ 100 procent… Sa jag och log.
- Bra att ni gillade det, sa Cody.
- Den här maten är supergod förresten, vem eller vilka har lagat den? Frågade jag imponerat.
- Jag och min familjs kock, sa Cody och log, fast det var inget nytt att jag och Cody log eftersom det gjorde vi hela tiden.
- Jag visste att du var bra på att laga mat, men inte såhär bra, sa jag och tog en tugga av kycklingen.
- Tack, jag har alltid varit intresserad av kokkonstens värld, sa Cody lite skämtsamt.
Resten av middagen bestod av skratt, sång och glädje. Det var extra kul att höra Justin och Cody sjunga tillsammans på så nära håll. Fast det var inte lika kul när de sagt att det var vår tur att sjunga, jag och Ash hade lite problem med att välja sång, men tillslut enades vi att sjunga nationalsången. När vi var klara bad alla tre mig att sjunga den svenska. Jag kom fortfarande ihåg hela texten sen mamma tvingat mig att lära mig den för ett 2 år sedan.
”Du gamla du fria, du fjällhöga nord…” Sjöng jag medans de andra hade lyssnat spänt. När jag hade tagit den sista tonen applåderade dem, högt.
Efter maten dukade vi alla undan allt och la in det i bakluckan tills vidare. Vi bestämde oss för att ta en promenad. Både Codys och Justins livvakter gick bakom oss utifall något skulle hända.
- Titta på solnedgången, sa jag och alla tittade på den varma solen som gick ned i LA. Jag tänkte som alltid att det bästa fotoögonblicket kommer när jag inte har med mig kameran.
- Gud vad fint, sa Ash och såg drömmande ut när hon blickade ut mot staden.
- Instämmer helt, sa Justin.
- Var bor du Ash? Frågade Cody.
- Jag bor 15 minuters cykelavstånd från Sum, var bor du? Sa hon och log.
- Jag bor 6 minuters gångavstånd från Sum, sa Cody och log lite retfullt.
- Vet ni, jag bor 0 sekunders gångavstånd från Sum, sa jag och log med samma retfulla leende som Cody hade.
- Skryt lagom, sa Ash och skrattade.
- Vart ska vi gå, höger eller vänster? Frågade Justin.
Justin hade rätt, vägen delade sig i två, båda vägarna såg ut att vara hämtade ur en resetidning där de gör reklam för vackra platser.
- Vet inte, båda vägarna ser ju bra ut, sa jag lite skämtsamt.
- Kan vi inte dela på oss? Då missar ingen något fint, sa Ash.
- Jo, jag och Ash kan ju gå eftersom jag fattat att hon är det största fanet till mig, sa Justin och skrattade.
- Det blir bra! Sa Ash snabbt och kramade om Justins arm.
Alla skrattade och Cody tittade på mig och log ”då blir det du och jag, ska vi börja gå?” leende, jag log tillbaka.
- Vi ses snart då, sa Justin och började gå åt höger med Ash.
- Ja det gör vi, sa jag och Cody och gick mot vänster.
Vi gick sakta och tittade ut mot solen som om några minuter skulle lämna oss.
- Hur går det med din nya skiva då? Frågade jag.
- Det går jättebra, alla låtar ligger på billboard-listan, sa han.
- Häftigt, vilket datum är det vi ska spela in musikvideon egentligen? Frågade jag.
- Jag vet inte riktigt, men om 3 veckor typ, sa Cody.
- Vet du, Brook hon den kaxiga tror att hon är cool för att hon såg dig i helgen, sa jag och försökte hålla mig för skratt.
- Jaa, det var hon som vinkade åt mig, sa Cody och skrattade.
- Detta är mycket häftigare än en vinkning, sa Cody.
- Ja, men kan jag säga något om detta eller ska jag hålla tyst? Frågade jag.
- Jag uppskattar om du inte sa något eftersom jag inte vill ha några skriverier i tidningarna, men du kan ju säga till dina två andra kompisar, sa han och log.
- Bra, fast jag skulle inte sagt något ändå, sa jag och log.
Efter 7 minuter kom vi fram till slutet av stigen, där fanns en liten bänk. Det var fortfarande ljust ute, men solen hade gått ner. Några moln var rosa och orangea och himlen delade upp sig i alla nyanser som gick .
- Ska vi sätta oss? Frågade Cody och såg in i mina ögon.
- Ja det kan vi, sa jag och log.
- Du hur kom du på den här iden egentligen? Frågade jag när vi satt oss ner på den slitna träbänken.
- Jag tänkte på dig och så slog den ner som en blixt, sa Cody och skrattade.
- Gjorde det inte ont? Frågade jag allvarligt.
- Vad? Sa Cody och tittade på mig.
- När blixten slog ner med iden i ditt huvud, sa jag och skrattade, Cody började också skratta.
- Nej, jag är van vid att ideblixtar slår ner i mitt huvud, sa Cody medans vi skrattade.
- Då borde ditt huvud vara fullt av gropar alltså? Sa jag och kände på hans huvud och skrattade. Men jag tystnade när han såg mig i ögonen, jag såg in i hans ögon och vi lutade oss närmare. Våra läppar var några centimeter från varandra och vi kom bara närmare. När vi nuddade varandra la han sin arm omkring mig och jag gjorde detsamma på honom. Jag tryckte mina läppar hårdare mot hans och snart hade vi haft vår första kyss. Vi hann inte fortsätta eftersom Codys mobil vibrerade.
- Vem är det? Frågade jag.
- Det är Justin som undrar var vi är, jag skriver att vi kommer om några minuter, sa Cody och skickade iväg ett sms.
- Okej, då får vi gå fort tillbaka nu, sa jag och vi reste oss upp och började gå.
- Ja, fast Ash vill nog inte lämna honom, sa Cody och skrattade lite.
Jag och Cody gick fort tillbaka till vägskälet där det väntade på oss.
- Vad ni tog lång tid på er då, sa Justin och puttade Cody i armen.
- Det var ni som var snabba, sa både jag och Cody.
- Hur var eran stig? Frågade Ash.
- Den var mysig, i slutet fanns en liten bänk till och med, sa jag.
- Hur var er då? Frågade Cody.
- Bra, men lite läskig, men som tur är har jag en snygging vid min sida, sa Ash och tittade på Justin.
Både jag och Cody skrattade och tittade på Justin som såg ut att tycka det var lite kul.
När vi kom tillbaka till ursprungsplatsen, fick vi ett problem.
- Hur blir det med bilarna? Frågade Justin.
- Min och Codys bil står där borta, sa Codys livvakt och pekade på en parkeringsplats lite längre bort.
- Jag kan åka med Cody eftersom vi bor nära varandra, sa jag och tittade på Cody som sken upp.
- Ash, vill du åka med mig? Frågade Justin och behövde inte ens vänta på svaret för alla visste att Ash mer än gärna skulle vilja det.
- Vi syns någon gång Sum! Sa Justin och kramade om mig. Sen gjorde Cody och han något handslag och vi skiljdes åt.
- Hur mycket är klockan? Frågade jag när vi gick till bilen.
- Den är halv åtta, sa Cody och tittade snabbt på sin klocka på armen.
- Okej, sa jag och satte mig i baksätet med Cody. Jag bad Logan att sätta på radion. Just nu spelades Rihanna med Man Down. Jag började sjunga och snart satt Cody och sjöng med också. Nästa låt var Just The Way You Are med Bruno Mars, vi fortsatte att sjunga med i den också. När halva låten gått tystnade jag och lyssnade när Cody sjöng som inte märkt att jag slutat sjunga. Han sjöng så vackert, till skillnad från mig. Men efter några sekunder insåg han att jag hade slutat och tittade på mig.
- Girl, you're amazing, just the way you are, sjöng han och tittade mig i ögonen.
- Aww, boy, you’re amazing, just the way you are, sjöng jag och log.
- Bästa kören hör jag, sa Logan och skrattade.
- Ja, vi kan väl starta ett band, sa jag och skrattade.
- Tycker jag med, sa Cody och tryckte på en knapp som gjorde att en vägg delades av med föraren och passagerarna.
- Vilken lyxig bil, utbrast jag och tittade imponerat på Cody.
- Det är pappas, sa han och log.
- Den här bilen måste min pappa skaffa, den är jättesnygg, sa jag.
- Jag vet något annat som är jättesnyggt, sa Cody och tittade på mig, jag fortsatte titta in i hans ögon och vi lutade oss närmare varandra för att avsluta det vi började på våran promenad. När han kysste mig kände jag hans värme och det gick lyckorus genom hela min kropp. Jag lade min hand om hans nacke och jag kysste honom tillbaka. Jag erkänner, jag Summer Joselyn Winter är kär!
Nu började min novell på riktigt, i nästa del kommer mycket från Codys perspektiv. Vad kommer hända? Det får ni veta snart…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar