Tidigare: - Så, var bor du? Frågade jag Edward som fortfarande stod kvar framför mig i Codys stora hall.
- Jag bor i Santa Barbara, var bor du då? Frågade Edward tillbaka och log.
- Jag bor 5 minuters gångavstånd härifrån, sa jag och log.
- Då är det nära och bra till sin lilla vän, sa Edward och skrattade.
- Haha, ja. Du blir väl inte ledsen om jag inte har köpt en present va? Frågade jag.
- Nej, men jag vet vad jag skulle vilja ha…
Summers perspektiv:
- Ehm, okej… sa jag lite skärrad eftersom jag förstod att han menade mig med sin flirtiga blick.
- Hur länge har du känt Cody då? Frågade Edward som kände av den spända stämningen efter det han sagt.
- Jag har känt honom i en måndag typ, sa jag och log.
- Det var inte länge… sa Edward och skrattade. Jag började också skratta när jag tänkte på det, en månad var rätt lite. Han log på ungefär samma sätt som Cody, vilket fick mig att le ännu bredare när jag skrattade.
- Vilka av dessa tillhör din familj? Frågade jag, jag hade insett att Cody inte hade kommit tillbaka ännu så jag fortsatte att prata med Edward som var rätt schysst.
- Min mamma och pappa står där borta, sa Edward och pekade på ett par som stod lite längre bort och pratade med Codys mamma.
- Har du inga syskon? Frågade jag.
- Ehmm… Jag såg att han blev genast mycket ledsen och sänkte huvudet, jag tänkte att hans syskon säkert hade dött och tyckte synd om honom.
- Vill du berätta? Frågade jag lite försiktigt.
- Min lillasyster Kate dog av cancer för ett år sedan, sa Edward lugnt.
- Jag beklagar, men nu ska du inte tänka på det, det är ju din födelsedag, sa jag och slog honom lätt på armen.
- Japp, var är drickan förresten? Sa Edward och tittade sig omkring, jag gjorde också det och kom på att vi hade ställt upp ett drick-bord vid den stora blomman.
- Den är här borta, sa jag och började tränga mig förbi Codys mormor och morbror, Edward kom efter mig hack i häl.
- Du måste pröva att bland cola och lemon schweppes, det var fett gott, sa Edward och tog en andra klunk från sin vita plastmugg.
- Okej, sa jag och hällde upp halva glaset med cola och andra halvan med schweppes med lemon smak. Jag tog en klunk och insåg att han hade haft fullkomligt rätt, det var jättegott.
- Gud vad gott det var, sa jag och tittade på Edward med stora ögon.
- Jag veeeet, sa Edward och tog sin allra sista klunk.
- Hej allihopa, jag tänkte att vi kan börja med att fika, så alla kan sätta sig utomhus, sa Codys mamma högt.
- Var är Cody? Frågade jag och tittade mig omkring medans jag och Edward gick ut.
- Vet inte, vi kan paxa en plats åt honom, sa Edward och satte sig på en vit stol, jag satte mig bredvid honom och försökte hålla platsen bredvid mig tom så att han kunde sitta där.
- Ja, jag försöker hålla platsen tom, sa jag och höll handen på stolen som var i kritvit plast och såg egendesignad ut.
- Hej, förlåt för att jag dröjde, sa Cody och satte sig.
- Nej det gör inget, jag har snackat med din kusse Edward, sa jag och log. Jag tror Edward hörde att jag nämnde hans namn och tittade på oss.
- Hej och välkomna, ska vi börja med att sjunga för födelsedagsbarnet? Sa Angie, Codys mamma.
Alla reste sig upp utom Edward och började sjunga ”Happy birthday to you…”.
- Vilken kaka var godast? Frågade Cody mig efter fikat.
- Jag tyckte tårtan var klart bäst, sa jag och log.
- Jag med, sa Cody och Edward i kör, det var nog inte meningen att de skulle svara samtidigt för båda såg förvånade ut.
Alla tre började skratta, vi stod vid poolen som det fortfarande var vatten i. Jag tittade upp i himlen, inte ett enda moln, vilken tur med vädret det hade haft eftersom det var strålande sol och säkert 19 grader ute.
- Vad tyckte du om presenterna då? Frågade jag Edward eftersom han hade fått öppna dem under fikat.
- Ja det var bra, men jag har inte fått det jag önskade mig helst… sa Edward och tittade på mig, nej nej nej nej! Jag kände hur Cody spände sig när han såg Edwards blick på mig.
- Ehm tråkigt… sa jag och försökte inte låtsas om Edwards ögon som tittade på mig.
- CODY! KAN DU HJÄLPA MIG? Skrek Brad och Cody vände sig om och såg att Brad stod i dörröppningen och vinkade in honom.
- Kommer snart, sa han och gick fort till honom.
- Jaha, då var vi ensamma igen, sa Edward och log.
- Japp, ska vi kolla vad de andra gör? Frågade jag och kände att just nu var det inte det rätta läget att vara ensam med honom.
- Okej, sa Edward och lät lite besviken, han började gå till huset.
Codys perspektiv:
Pappa ville att jag skulle hjälpa honom med tv:n så att mormor och morfar kunde se mig uppträda på min Coast to Coast Tour. Tv:n var ny sen igår, så vi var inte vana med den, men efter några minuter lyckades vi koppla in sladden från datorn till Tv:n. Jag satt och kollade på första videon med dem men sen kom jag på att Sum och Edward var ensamma. Jag kände mig inte på topp just nu med det Edward sagt till Sum, jag visste väl att han skulle ragga på henne. Hur kunde jag vara så knäpp att jag inte tänkte på att det säkert skulle bli såhär? Men, man lär sig med sina misstag.
Jag kunde inte hitta dem, de var inte utomhus och inte i vardagsrummet, kanske i det övriga huset. Det tog inte så lång stund innan jag hittade dem lekande med mina andra småkusiner, de hade inte sett mig ännu. Jag hörde hur Edward och Sum pratade.
- Vad gör du? Dockan kan ju inte ha killkläder på sig det är ju en tjej! sa Sum och skrattade.
- Det är ju tjejkläder! Sa Edward och skrattade.
- Nej din dummer, ge mig den så ska jag sätta på den mycket finare kläder, sa Sum.
- Okej då, men det där är ju inte fina kläder! Om man kunde krympa dina skulle det vara fina men detta är inte kläder! sa Edward.
Jag hörde hur Sum började fnittra, jag bestämde mig för visa mig och vara med på leken. När jag klev in genom dörren såg jag hur Sum lutad sig närmare Edward medans hon skrattade, när hon såg att jag stod här slutade hon skratta och tittade på mig. Jag kände hur mitt hjärta sjönk, vad är det med henne?
Ja, vad är det med Sum egentligen? Jag vill be om min lite dåliga uppdatering under helgen här, jag lovar att bättra mig! Och btw, sorry för den korta delen… :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar