Tidigare: ”With you, shawty with you” Sjöng jag och jag kände hur vi närmade varandra, plötsligt lade han sina armar om mig och jag lade min runt hans rygg. Vi rörde oss sakta över vardagsrummet, när vi sjöng ”your lips on my lips” hände det. Han böjde sig över mig och kysste mig, jag kysste honom tillbaka. Glädjen strålade inom mig och jag fortsatte att kyssa honom. Men det var då det hände, vi hade inte hört att Angie hade öppnat ytterdörren, för in i vardagsrummet kom Edward.
Summers perspektiv:
Hans blick föll på mig och den kändes nästan brännande. Cody släppte sitt grepp runt mig och vi gick fram till honom med lugna steg. Edward såg chockad och ledsen ut, typiskt.
- Hej… jag skulle bara hämta presenterna som jag glömde, sa Edward sakta.
- A, ehm okej, sa jag flydde undan hans blick.
- Edward, skulle jag bara kunna få prata med dig? Frågade Cody och tittade på honom.
- Ja visst, sa Edward sorgset.
Codys perspektiv:
Jag och Edward gick till datarummet för att prata, han såg inte direkt glad ut, vilket måste menas med att han trodde något annat om Sums känslor. Inne i datorrummet var det mörkt så jag tände en av våra vägglampor så att rummet lystes upp, här fanns det 3 datorer den ena var min gamla.
- Edward, jag vill bara säga… sa jag men jag kom inte på något smart att säga till honom, vi var väldigt nära kompisar med tanke på att han var den kusinen som var i ungefär samma ålder som mig.
- Jag vet vad du ska säga, du och Sum är tillsammans eller hur? Frågade Edward och hans min blev allvarlig.
- Vi är inte direkt tillsammans, men nästan, förlåt om det blev lite knäppt att vi gick hit som vänner, sa jag tyst.
- Lite knäppt? Du kunde väl ha sagt att ni var typ på g eller något, så jag visste det, sa Edward och tittade spänt in i mina ögon.
- Jo det har du rätt i, men… sa jag och kände mig lite dum eftersom jag hade på känn att Edward skulle försöka stöta på Sum.
- Men? Frågade Edward irriterat.
- Men, jag vet inte, du är väl inte sur? Frågade jag osäkert.
- Nja, lite men jag förstår dig samtidigt, man vill ju inte att hela släkten ska gulla med er om ni var ett par, sa Edward efter någon minut och jag började le.
- Jaaa, sa jag lugnt och tog fram näven så att han kunde slå den i min.
Vi gick tillbaka till Sum som stod och väntade, när hon såg att vi log började hon också att le.
- Så det löste sig? Frågade Sum och log.
- Japp! Sa både jag och Edward samtidigt och vi började skratta.
- Jag ska nog åka nu, mamma och pappa sitter i bilen, sa Edward när vi slutat skratta.
- Okej, hej då! Sa både jag och Sum medans hon kramade honom och jag gjorde ett handslag med honom.
När han hade åkt tittade vi på varandra och precis då började hennes mobil att ringa. Hon tog snabbt upp den och svarade.
Summers perspektiv:
Det var mamma som ringde för att jag skulle komma hem nu. Typiskt min mamma som ringer för att med orolig röst skicka hem sitt barn som är hos en kille… När ska hon lära sig att slappna av egentligen? Troligtvis aldrig…
- Det var mamma som ville att jag skulle komma hem nu, sa jag och la ner mobilen i fickan.
- Tråkigt… men vi ses på måndag eftermiddag vid träningen, sa Cody och gick med mig till hallen.
- Ja det gör vi, hej då! Sa jag och kysste honom och kramade honom. Han besvarade båda.
Jag öppnade hans ytterdörr och vinkade honom hejdå medans jag gick på uppfarten. Det hade blivit mörkt ute, kallt var det också. Jag drog min tunnare jacka tätare omkring mig och tittade på alla upplysta hus jag gick förbi.
På vägen framför mig såg jag en svart skugga komma, troligtvis var det en fotgängare på väg hem tänkte jag. När jag kommer närmare ser jag att något blänkte till i dens hand, det var en kniv…
Vad har Sum råkat utför nu? Hur ska hon lösa det med figuren med kniven? Ja, det får ni veta snart… ;) Btw, det kommer inte vara så bra uppdatering i helgen p.g.a att jag ska åka på konfirmationsläger :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar