Tidigare: Sådär höll vi på resten av kvällen till jag skulle gå och sova, jag berättade för dem om Cody. Man kan säga att de blev fler ”omg” desto mer tiden gick. Det sista jag gjorde innan jag skulle sova var att titta på Codys affisch. Jag tänkte på att någon gång skulle jag ta mitt eget foto på Cody och förstora den så jag kan sätta upp den på väggen. Fast undra vad han kommer att säga, troligtvis skratta…
Summers perspektiv:
När jag kom till skolan kom Ash och Sarah fram till mig, de såg bedrövade ut.
- Sum! De har flyttat fram SO-provet till imorgon! Sa Ash och såg förvånad ut.
- Va!? Det skulle ju vara på måndag nästa vecka, jag som skulle plugga i helgen! Sa jag och blev chockad.
- Dumma lärare, sa Sarah och gjorde den suraste minen hon kunde åstadkomma. Jag och Ash kunde inte låta bli att skratta, vi tre gick tillsammans in till matte salen. Vi satte oss vid fönstret där vi alltid sätter oss och efter någon minut kom vår mattelärare Jack in. Han hade linblont hår och han såg ut att komma direkt efter universitetet, fast det hade han inte eftersom vi hade haft honom i några år nu.
- Elever, jag vill att ni pluggar innan provet på onsdag, för det kommer vara många uppgifter, sa Jack innan lektionen slutade.
Alla reste sig upp snabbt och gick då det ringde ut. När vi tre kommit förbi strömmen med elever och stod vid våra skåp ramlade det ut en liten lapp från mitt skåp.
- Kolla! Vad är det? Sa Sarah med sin snabba reaktionsförmåga.
- Troligen ett brev… sa Ash och suckade.
- Läs! Sa Sarah med förväntan.
- Okej, sa jag och vecklade ut lappen, den var större än vad jag hade förväntat mig. Jag kände inte igen handstilen, men jag var säker på att det var ett kärleksbrev eftersom det var hjärtan på det.
”Hej Summer!
Jag vill att du kommer till skolan ikväll klockan sju, där väntar en överraskning…
//Hemlig beundrare ”
Det var inte mycket till text för ett så stort papper. Avsändaren hade ritat massor av hjärtan på hela pappret och gjort hjärtan ovanpå i:en.
- Känner någon av er igen handstilen? Frågade jag.
- Nej, det kanske är Cody, sa Sarah och började skratta medans hon puffade på mig.
- Ja, aww, sa Ash och instämde i Sarahs retsamma skratt.
- Tyst med er, sa jag och vecklade ihop pappret och stoppade det i skåpet.
De fortsatte att skratta, som vanligt, men jag retar dem och de retare mig, typ vår grej.
Jag gick hela dagen och funderade vem min hemliga beundrare kunde vara… Hoppas det inte var någon töntig kille som var avsändaren, och bara det inte var Ryan, fast hans handstil känner jag till och den är inte såhär fin. Mitt grubblande fortsatte när jag kom hem. Mamma undrade vad jag tänkte på, jag ville att hon inte skulle lägga sig i så jag sa som vanligt ”ingenting” och gick. När jag kommit upp på mitt rum och skulle börja plugga SO ringde Cody på min mobil.
”hej det är Sum”
”Hej det är Cody, jag undrar om du ville hitta på något?”
”Jag måste plugga SO, provet blev framflyttat… Tyvärr”
”jaha, vad handlar det om?”
”Om upptäcksmän och upptäcksresor, supertråkigt”
”Det håller jag också på med, ja, det suger…”
”Kan inte du hjälpa mig?”
”Visst, när ska jag komma?”
”Nu typ, jag behöver en pluggis…”
”jag är ingen pluggis, bara så du vet!”
”Okej… Ses snart då”
”ja det gör vi, hej då”
”hej då”
Jag lade på och tittade mig i spegeln som satt i perfekt vinkel så att man kunde se sig själv från skrivbordet. Jag måste nog byta tröja, jag tar den lila. Jag reste mig upp ur stolen och gick till dörren där min walk-in-closet fanns. Där bytte jag om till min lila tröja som passade bättre till mina mörka jeans. När jag bytt om gick jag ner för att säga om min lilla pluggträff med Cody för mamma.
- Mamma, Cody kommer, han ska hjälpa mig med provet, sa jag och hällde upp ett glas vatten.
- Okej, bara du pluggar, sa mamma.
- Meh, ja såklart, sa jag och tog en klunk av mitt vatten.
När jag ställde ner glaset på diskbänken hur jag hur någon knackar på dörren. Jag går till hallen och öppnar, det är Cody, jag kände hur jag genast blev mycket gladare och det pirrade i hela kroppen när jag såg honom.
Codys perspektiv:
Jag knackade på hos Sum och hon öppnade nästan direkt, där stod hon lika vacker som vanligt, jag undrade hur jag såg ut, när vi lagt på gick jag direkt ut, knappt jag hann se mig i spegeln.
- Hej! Sa vi båda och kramade om varandra, jag kände hur jag fick fjärilar i magen när vi kramades.
- Ska vi gå upp? Frågade Sum och nickade uppåt till trappen.
- Japp, jag är ju trots allt din SO-lärare, sa jag och följde med henne.
- Den var bra den, sa hon och skrattade.
- Så du tror inte jag kan någonting i SO? Frågade jag.
- Nej, jag ljög om pluggis-grejen i telefonen, sa hon och log.
- Jaha, så då ska jag väl inte vara här, sa jag och vände mig om och började gå ut från hennes rum.
- Nej! Okej då, du kan väl en liiten smula då, sa hon och drog i min arm.
- Haha, då kör vi på mvg då, sa jag och satte mig.
- Ett mvg? Och det tror du jag ska få? Pfft… sa hon och skrattade lite.
- Med lite hjälp… sa jag och jag såg hur hon tittade på mig.
- Kom nu, vad gjorde Cristofer Columbus? Frågade jag och tog hennes papper.
- Ehm, det var han som upptäckte Amerika och som trodde det var Indien, sa hon.
- Rätt! sa jag och skrev rätt vid frågan, hon hade nog skrivit upp några frågor så att hon kunde träna.
- Yes! Sa hon, men precis när jag skulle fråga nästa fråga tryckte hon ner papperna till skrivbordet och kollade på dem.
- Vad gör du? Fuskar du? Frågade jag chockat.
- Nej, det var inget, sa hon.
- Men vad var det? Frågade jag.
- Glöm det, det var inget, sa hon igen.
- Men vad var det? Frågade jag igen, jag ville veta vad det var hon tittade på.
- Jag skulle kolla på din handstil för att se om det matchade med ett brev som låg i mitt skåp idag, sa hon.
- Jaha, jag har inte skrivit något brev om du undrade, sa jag och förstod inte så mycket.
- Jag märkte det, sa hon och skrattade lite.
- Vad stod det? Frågade jag nyfiket.
- Det stod att jag skulle komma till skolan klockan sju ikväll, från en hemlig beundrare, sa hon och gjorde en konstig min.
- Aha… Men ska du komma? Sa jag.
- Vet inte, det kan ju vara något farligt, sa hon och lät lite kluven.
- Jag kan följa med dig, eller jag och Logan kan följa med, sa jag.
- Men om du skulle bli skadad då? Frågade hon, vad gulligt av henne att tänka på mig.
- Den risken får jag ta om jag ska skydda min ängel, sa jag och jag kände hur hon log såg djupt in i mina ögon.
Vi fortsatte att öva på hennes SO tills hon kunde varje litet svar på några sekunder, vi bestämde oss för att vi skulle gå. Jag ringde Logan för att berätta om planen, han sa att det gick bra, bara om vi höll oss lite längre bak.
Sum tog på sig en svart klänning med spetsdetaljer, hon sa att det bara var något enkelt från garderoben, fast jag höll inte med henne, den var jättefin och hur detaljerad som helst. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne att platta håret lite snabbt, jag blev lite förvånad, jag hade aldrig plattat en tjejs hår förut.
- Hur går det? Frågade Sum och skrattade.
- Det gick bra, jag är klar… nu! sa jag och tog ner plattången som var till förvåning lila…
- Det blev ju bra, tack Cody, ja har alltid haft lite problem med att platta håret där bak, sa Sum och tittade sig i spegeln.
- Ja, det var kul, lite annorlunda… sa jag och följde med henne ner.
- Mamma, jag går ut med Cody en stund, har på mobilen, ropade Sum.
- Okej! Ropade hennes mamma tillbaka.
- Nu drar vi, sa hon.
- Ja, där kommer Logan också, sa jag och smällde igen ytterdörren.
Vi bestämde oss för att åka i min bil dit och stanna lite längre ifrån skolan. Det var nästan mörkt ute, solen gick ner för några minuter sedan. Jag satt bredvid Sum och jag såg att hon var inne på twitter.
- Nåt intressant? Frågade jag och log.
- Ska precis skriva en tweet, sa hon.
- Vad ska det stå då? Frågade jag och fortsatte att le.
- Det ska stå: ”På väg mot något som jag inte vad som väntar eller hur det ska sluta, önska mig lycka till!”, sa hon och log.
- Ja, det får vi se nu, vi är framme, sa jag och tittade ut.
- Är vi? sa hon och tittade ut, och det stämde för Logan hade stannat.
- Okej, Sum du går 50 meter före oss, vi håller oss i närheten, sa Logan, det kändes nästan som vi var med i en film eller något.
- Japp! Hej då, sa hon och klev ut.
- Ses snart, sa jag och drog med min hand mot hennes arm.
Jag och Logan gick också ut, vi väntade tills hon var före oss. Efter en minut började vi gå, jag försökte bete mig som normalt. Jag hade en grå munkjacka på mig, luvan var uppe och så hade jag svarta solglasögon på mig.
Vi gick och jag började prata med Logan som tittade på mig.
- När hon möter personen går vi in där och låtsas ”hänga”, sa jag och tittade på Logan.
- Ja, hoppas den eller dem hemliga personerna inte råkar känner igen oss, fast det tror jag inte, sa Logan.
Vi slutade att titta på varandra och tittade rakt fram, vi hade missat Sum när hon svängt av vi kvarterets slut, men jag och Logan brydde oss inte, inte fram tills vi kom till kvarterets hörn.
Ingen av oss såg Sum någonstans, hon var borta….
Vad har hänt med Sum? Och vem är den hemliga beundraren? Det får ni veta i del 22… Jag hann inte med några bilder idag, ni får klara er utan…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar