Tidigare: Jag öppnade hans ytterdörr och vinkade honom hejdå medans jag gick på uppfarten. Det hade blivit mörkt ute, kallt var det också. Jag drog min tunnare jacka tätare omkring mig och tittade på alla upplysta hus jag gick förbi.
På vägen framför mig såg jag en svart skugga komma, troligtvis var det en fotgängare på väg hem tänkte jag. När jag kommer närmare ser jag att något blänkte till i dens hand, det var en kniv…
Summers perspektiv:
Jag kände hur hela jag började darra och snart var personen 17 meter framför mig. Jag bestämde mig rätt snabbt för att vika av vid gatan som går in åt höger, personen fortsatte att gå framåt. Mina ben gick fortare och fortare, nästan snabbare än vad bilar brukar köra. Jag vände huvudet bakåt för att se om personen gick efter, bakom mig såg jag en gestalt som kom springandes mot mig som ropade mitt namn. Jag blev rädd och började springa ifrån personen, efter några minuters springande kom jag fram till min postlåda. Mina andetag lugnade ner sig, men jag hade inte hört att personen som skrikit mitt namn var två meter ifrån mig.
- Sum! Vad gör du?! Sa Cody och klev emot mig, han såg trött ut.
- Oj, vad det du som sprang efter mig, jag trodde det var mannen med kniv… sa jag.
- Nej, jag glömde lämna tillbaka kläderna som jag lånade av dig! Vänta, man med kniv?! Sa Cody förvånat och tittade på mig medans han tog fram kläderna och gav de till mig.
- Tack, han gick emot mig och då blev jag rädd så jag vek av till höger, sen hörde jag någon ropa mitt namn och då började jag springa, sa jag och tittade på Cody.
- Shiiit, vilken dag detta har varit! Sa Cody och skrattade, jag började också skratta.
- Ja! Men vi får ses någon dag, sa jag och kramade om honom, han besvarade kramen.
- Hej då! Sa Cody och började gå hemåt.
- Hej då! Sa jag tillbaka och började gå mot huset.
- Vad har du gjort i helgen då? Frågade Ash när vi gick till skolan på måndagen.
- Ja, jag var ju på Codys släktträff och sen har jag pluggat inför mitt omprov eftersom jag inte var med på det, sa jag och sparkade på en sten som låg på marken.
- Men hur var det på släktträffen, berätta! Sa Ash nyfiket.
- När jag kom dit fick jag hjälpa Cody med tårtan, eftersom hans kusin fyllde år. Han hade många släktingar, det tog ett litet tag att hälsa på alla, kusinen som fyllde år var ett år yngre än oss och började stöta på mig. Edward som kusinen heter var rätt schysst, och söt! Men jag och Cody fick lite problem med honom eftersom vi gillade varandra och vi ville inte säga till Edward att jag och Cody gillade varandra. Men det gick bra med det enda till när alla hade åkt och jag och Cody kysste varandra, för då kom Edward in som såg vad vi gjorde, men han förstod sen, sa jag och log.
- Kul! Sa Ash och sen började hon flina retsamt.
- Vad flinar du åt?! Sa jag förvånat.
- Du och Cody kysstes, sa Ash och fortsatte att flina lika retsamt.
Jag gav ifrån mig en suck och puttade till henne. Vi kom fram till skolan, där var Sarah och mötte upp oss.
När jag berättade om min helg för Sarah började hon också att flina lika retsamt, så där ska de hålla på jämt, fast jag gör likadant. Vi började gå in till lektionen när det ringde in, där kom vår andra lärare och sa att vår mattelärare var sjuk så det var håltimme. Hela klassen jublade och började gå ut ur klassrummet och ut på skolgården, man fick inte vara inne i skolbyggnaden eftersom då skulle vi störa de elever som hade lektion.
När vi kom ut på gården bad Sarah Ash om de kunde gå och prata lite. När de gick iväg kände jag mig lite nedstämd, varför fick inte jag följa med? Såhär har det aldrig varit mellan oss, vi har varit bra vänner enda sen vi började hänga med varandra. När de kom tillbaka försökte de låtsas som om ingenting, men jag ville veta vad de hade pratat om.
- Vad var det ni sa? Frågade jag.
- Saker, vi kan säga sen, sa Sarah och log.
- Men kan du inte säga nu? Frågade jag och tittade konstigt på henne.
- Jag får egentligen inte säga till någon, men jag kan säga senare, sa Sarah och log igen.
- Jaha… sa jag och tittade lite osäkert.
Dagen gick och varken Sarah eller Ash hade sagt något om de det hade viskat om under håltimmen, jag blev lite fundersam på varför jag inte fick veta vad det var. När kommer det att berätta, nu eller aldrig?
- Men Ashley, säg vad det va du och Sarah sa till varandra på håltimmen! Sa jag och slog bestämt upp mitt skåp för sista gången idag.
- Jag vet inte om jag får säga, men det är inget viktigt, sa Ash och låste upp sitt skåp.
- Men om det inte är viktigt borde jag väl få veta? Sa jag lite irriterat.
- Okej, du vet Caspian som går i skolan på syd? Sa Ash och tittade på mig.
- Ehh, nej? Sa jag.
- Men, Brook brukar hänga med honom, sa Ash och tittade på mig.
- Jag vet fortfarande inte vem det är, men säg ändå, sa jag lite förvirrat.
- Okej, han gillar Sarah! Sa Ash med fnitter i rösten.
- Gör han? Åhh vad kul för henne! Men hur ser han ut då? Frågade jag glatt även fast jag inte hade någon aning om vem han var.
- Han har lite ljusbrunt hår, blå ögon, medellång, du kan få se en bild sen om du vill, sa Ash och log.
- Det verkar ju okej, ja, kan inte vi vara idag? Frågade jag.
- Aa, det blir bra! Där är ju Sarah! Hej! Skrek Ash lite lågt och vinkade till Sarah som kom fram till oss.
- Hej, jag måste dra nu, mamma kör mig till tandläkaren nu, sa Sarah och kramade om oss.
- Okej, ha det så kul! Sa både jag och Ash i kör medans vi besvarade hennes kram.
- Okej ska jag visa dig bilden? Frågade Ash när vi satte oss vid hennes dator på hennes svart/vita rum.
- Gör det! Sa jag och tittade på skärmen förväntansfullt.
- Här är han, sa Ash och klickade på en bild på honom när hon hade loggat in på sin facebook.
När jag såg bilden på Caspian kände jag hur jag ryggade tillbaka, jag kände igen hans ansikte…
Ja, hur ska det bli nu med Caspian? Det får ni veta snart… ;)
Förlåt för den supersämsta uppdateringen men vi har haft prov och så har jag varit allmänt upptagen med mycket annat, det ska bli bättring… :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar