Tidigare: - Bara för sin skull, sa jag och tittade tillbaka på henne på samma sätt som hon gjorde.
- Du kan väl sjunga ”One less lonely girl”? Frågade hon.
- Okej då, men jag kan inte hela, bara nästan, sa jag.
Jag började sjunga, jag såg hur Sum log hela tiden och när jag var klar böjde hon sig fram och kysste mig. Jag tittade in i hennes ögon och så log jag.
Codys perspektiv:
- Sum, ska du göra något imorgon? Frågade jag när vi gick på promenad.
- Nej, inget speciellt, varför undrade du? Sa Sum lite nyfiket.
- Jo, jag ska på släktträff imorgon och jag undrar om du vill följa med, sa jag och hoppades att hon skulle svara ja.
- Ja, jättegärna, men jag måste fråga mina föräldrar först, de blir tokiga om jag inte berättar saker jag ska göra, sa hon.
- Och så är det en till sak, sa jag.
- Jaha? Frågade Sum.
- Om vi ska gå på släktträffen som vänner eller som ett par, sa jag lite snabbt.
- Juste, men ehm… sa Sum och hon visste nog inte heller om vad vi skulle gå som.
- Sum, är det okej om vi går som vänner? Frågade jag försiktigt, jag ville inte att hon skulle tro att jag inte ville gå som ett par med henne, för det ville jag, men inte under släktträffen eftersom alla skulle hålla på och gulla med oss och ta bilder. Vilket inte är så kul för Sum när hon träffar min släkt för första gången.
- Okej, men när ska jag komma? Frågade hon.
- Kom vid två så hinner du vara hos mig innan släkten kommer, sa jag när vi stannat utanför Sums hus.
- Bra, men vi ses imorgon! Sa Sum och kramade om mig.
- Det gör vi, hejdå! Sa jag och fortsatte gå.
Summers perspektiv:
Ingen hade kommit hem när jag smällt igen ytterdörren efter jag öppnat den med min gula nyckel. Som vanligt gick jag och satte mig vid datorn och kollade läget. Inget viktigt, men jag lyssnade om och om igen på Justin Biebers nya låt Mistletoe. Den var sjukt bra, jag satt och sjöng med ”with you, shawty with you”.
Efter en halvtimme kom mamma och pappa hem, så vi började laga mat. När maten var klar berättade mamma och pappa att Edvin skulle sova över hos en kompis ikväll, vilket var okej för mig eftersom han kan vara lite dryg ibland.
- Imorgon, kan jag vara hos Cody då, jag ska få följa med på en av hans släktträffar, sa jag när vi satt oss vid matbordet för att börja middagen.
- Såklart du får, var är det? Frågade pappa.
- Det är hos honom, jag skulle komma dit klockan två, sa jag.
- Men det går bra, du får ha det så kul, sa mamma.
- Ja, det ska bli kul, sa jag och tog en tugga av maten.
NÄSTA DAG:
Nu har jag en timme på mig att göra mig iordning inför Codys släktträff, tänkte jag när jag satte på ”Bigger” med Justin Bieber. Jag började sjunga med och dansa den dansen han gör på scenen till låten. När jag kom till spegeln bytte datorn låt till ”Just the way you are” med Bruno Mars, det fick mig att tänka på när jag och Cody sjöng den. Jag såg Codys ansikte framför mig när han sjöng, om någon skulle se mig nu skulle den tro att jag var helt knäpp eftersom jag stirrade in i spegeln med ett kärleksfullt flin på läpparna.
Idag fick jag bära en lila och svart klänning med lockigt hår och en enkel men söt make-up. Jag blev klar tio minuter i två, perfekt. Jag gick lugnt ner för trappan och tog min mobil som nu var en Iphone 2 eftersom min nya älskling var borta.
- Jag drar nu! Skrek jag och hoppades att mamma skulle höra så att jag slapp säga det igen
- Okej, ha det så roligt! Skrek mamma tillbaka, tur hon hörde.
Jag öppnade ytterdörren och slog igen den, ute var det strålande sol men det var kallt. Jag drog igen jackan yttligare en bit när en vinande blåst kom, hela jag huttrade. Nu var det bara 6 grader ute, alldeles för kallt enligt mig.
Jag närmade mig Codys hus, ingen släkting hade kommit eftersom det var inte några nya bilar på deras uppfart, tur det.
- Hej Sum! Sa Cody glatt och kramade om mig när jag ringt på.
- Hej Cody! Sa jag lika glatt tillbaka och tog emot hans kram.
- Vad händer då? Frågade jag och tog av mig min jacka och hände den på en av deras silvriga krokar.
- Inte mycket, men snart ska vi börja dekorera tårtan, sa Cody medans han gick till köket med mig.
- Tårta? Är det någon som fyller år? Frågade jag och gick in i köket.
- Ja min kusin Edward, sa Cody.
- Vad fyller han? Frågade jag och såg tårtan, den var gigantisk och såg hur god ut som helst, kunde inte vänta med att smaka med alla dekorationer på.
- Han fyller 13, så han är 98:a, sa Cody.
- Ska vi börja med dekorationerna till tårtan? Frågade en man som hade blont hår och ett vitt förkläde, det var nog familjens kock.
- Ja, ska vi börja med gräddklickarna? Frågade Cody.
- Gör det ni två så gör jag iordning smällt vit choklad, sa kocken som tydligen hette Pete.
-Okej! Sa vi båda i kör och tog en varsin gräddsprits.
- Du kan börja på vänster sida så börjar jag på höger, sa Cody och tittade på mig.
- Japp, bara så du vet, jag vinner, sa jag.
- Tror du verkligen det? Frågade Cody och såg på mig.
- Ja såklart, 1…2…3, sa jag och vi båda började spritsa grädden så fint och snabbt vi kunde.
När vi båda var klara ropade vi på Pete så att han kunde bedöma oss om vem som vann.
- Den som vinner är… Summer! Sa Pete och pekade på mig.
- Yey, men Cody, du kom tvåa iallfall, sa jag och gjorde upp ett stolt flin mot honom.
Cody suckade ljudligt, jag började skratta.
De flesta släktingar kom prick klockan tre, jag och Cody hade fortsatt att dekorera tårtan, sen hade vi blåst ballonger, som vi sedan kastade på varandra. Det slutade med att vi fick en utskällning av Pete och då började vi kasta ballonger på honom, fast han blev ännu surare och då slutade vi.
- Hej alla jag vill presentera min kompis Summer, sa Cody till alla släktingar som genast började prata med mig.
Cody fick hela tiden viska vem det var och hur han var släkt med honom så att jag skulle kunna komma ihåg. Den sista jag hälsade på såg ut att vara ungefär lika gammal som mig, det borde vara han som fyllde år.
- Hej, det är jag som är Summer, sa jag och skakade hans hand, det kändes lite gammalmodigt, men jag gjorde det ändå.
- Heej det är jag som är Edward, sa han och såg in i mina ögon.
- Grattis! Sa jag och log.
- Tack! Sa han och drog sin hand genom håret, det var blont.
- Jag måste gå och fixa en grej, viskade Cody till mig och gick iväg när jag viskat tillbaka ”okej”.
- Så, var bor du? Frågade jag Edward som fortfarande stod kvar framför mig i Codys stora hall.
- Jag bor i Santa Barbara, var bor du då? Frågade Edward tillbaka och log.
- Jag bor 5 minuters gångavstånd härifrån, sa jag och log.
- Då är det nära och bra till sin lilla vän, sa Edward och skrattade.
- Haha, ja. Du blir väl inte ledsen om jag inte har köpt en present va? Frågade jag.
- Nej, men jag vet vad jag skulle vilja ha…
VAD är det som händer? :o Det får ni se i del 25… ;I Förresten, jag ber om ursäkt för ibland dålig uppdatering, men jag hinner inte…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar